Metamorphosis

OM LIVET OCH SKAPANDET I STORT OCH SMÅTT...

Ju mer jag vet desto mindre kan jag

 

Jag har varit där förr, jag är där nu igen och jag kommer garanterat att hamna där fler gång. Det jag tänker på är den här känslan och läget att i takt med att jag vet allt mer så känns det som att jag kan allt mindre.

 

Jag fick en gång kunskap beskrivet för mig som ett klot. När du vet lite så är ytan ut mot det okända också liten och ganska begränsad. Din insikt om allt annat som finns kring dig är liksom lagom, under kontroll.

 

 

Sen, i takt med att du kan allt mer och kunskapsklotet växer ökar också ytan ut mot det okända. Ju mer du lär dig, ju mer din kunskap växer, dessto mer inser du att det finns som du inte vet.

 

Och det är där jag står nu, igen.

Med känslan att jag inte kan något.

Trots att jag då vet med mig att jag egentligen vet mer, ja ibland betydligt mer, än det som kan räknas som allmänkunskap.

 

Det är en utmaning att hitta balansen i detta.

Att tro på att jag faktiskt kan det jag vet.

Att jag kan känna att jag vet att jag kan.

 

Broderi och stickning får följa med upp till fjällen. Sedan kanske det inte följer med ut på någon längre tur. I år blir det Tänndalen med omnejd då maken först ska tävla i Helags.

Hej fröken.

Jag försökte hitta dig på instagram, misslyckades lite. Är du sån där hemlig eller pimpar du dina bilder på annat sätt än i instagram?

Ursäkta att jag inte är in och kommenterar så ofta men jag surfar oftast med mobilen och det är heeelt värdelöst att kommentera med den.

Känner igen det där..
Trevlig helg!
/Anna