Metamorphosis

Pirre-katt på promenad

Det vankas val har jag hört.
Riksdagsval och grejer.
Och det kommer allt närmare också.
Men hur och vad ska man egentligen välja?

Det skulle vara underbart att med säkerhet känna att
"Ja jag, jag röstar så här - för att det är BÄST!"

...men jag känner inte så.
Inte i år i alla fall.

Snarare ligger det på nivån att jag röstar på den politik jag tycker verkar minst dåligt för att på så sätt göra vad jag kan för att minska utrymmet för den politik jag tycker är riktigt dålig.

För rösta, DET ska jag då göra!
(vad eller vem jag röstar på får bli en senare fråga)

Varje solig morgon har vi disco i sovrummet.
Mängder av små ljusprickar som dansar omkring på tak och väggar.
Virvlar fram över sängkläder och kittlar våra ögon.
De gör tidiga mornar lite piggare.
Lite gladare liksom.


Jag brukar ibland kika in på blogen Feng Shui-Harmoni i hemmet där Irene delar med sig av inredningstips och tankar som ligger i linje med Feng Shui och även hos min vän HomeRiver som har tagit in detta med Feng Shui i beräkningen när de har renoverat och möblerat om.

Är ingen hängiven Feng Shui fantast (ännu?) men kan ändå inte låta bli att faschineras över hur gamla hus och gamla gårdars läge och planering ofta tycks uppfylla väldigt många av de riktlinjer som man tycks följa inom Feng Shui. 
Samma sak med de likheter man kan finna mellan Feng Shui och miljöpsykologiska teorier.

Viss placering av hus och inredning tycks människor helt enkelt må bättre av oavsett tid och sammanhang.

Jag vet dock inte vad man innom Feng Shui säger om discokulor i fönstret?



We have a disco in our bedroom every sunny morning.
Loads of little dots of light running around on the walls and the ceiling.
Don´t know if it is the right thing according to Feng-Shui, but we love it!

Jag förstår inte detta med barn och sovmornar.
På vardagarna brukar vi ofta få bära ned två halvsovande barn vid sjutiden och sätta dem vid frukostbordet.
Nu, en härlig ledig lördag när man i det här huset är fria att sova ända fram till lunch om man så önskar så skuttar de istället upp i ottan.

Lillebror lyckades jag övertala till att ligga kvar i sängen ända till strax efter sex, storasyster och hennes kompis som sovit över var nog uppe redan vid halv sex.

Jag förstår inte heller när barnen plötsligt blev så stora?
Storasyster och lillebror kan spela kortspel helt på egen hand ibland och när jag och lillebror kom ned vid 06.20 hade storasyster och hennes kompis redan ätit frukost.
Alldeles själva hade de dukat och serverat sig, utan att ens behöva ha hjälp att ta ned burken med müsli som stod högt upp, ovanpå kylskåpet.

När hände det liksom?
Har de vuxit i smyg kanske?
När vi föräldrar inte tittat så noga?

Stiltje.
Ett vackert ord tycker jag.
Ett ord som just nu beskriver skapandet här hemma väldigt bra.

Idéerna finns.
Lusten lika så.
Det är bara det att andra saker har behövt få gå före.
Det är då det blir stiltje.
Precis som det måste få bli ibland.

Är glad att min godiskofta har nått ett runt-runt-runt stadie.
Ett tillåtande stadie där det är helt ok att bara sticka ett varv.
Eller kanske bara ett halvt.
Snart har den faktiskt en hel halv arm.


Hoppas ni alla får en skön Valborg!



Becalmed.
A expression that expresses the level of craftiness at the moment.

There are ideas.
There is inspiration.
It´s just that other things have had to be prioritized.

I´m happy that my candy cardigan has  reached a state where it´s ok to knit a row at a time.
Or perhaps just half a row at a time.
Soon it will have a whole, half sleeve.

Tän att det är sol ute!
Och bara några varv kvar på storasysters blekrosa halskrage.
Den ser ju faktiskt ut att bli klar medans det fortfarande är vinter.

För vinter har vi kvar.
Denna vinter försvinner inte i första taget direkt...

Men ack och tack för denna sol!
ALLT känns ju så mycket lättare när solen skiner!

Har funderat lite på sista tiden kring bloggande och blogg-läsande.
Varför man läser bloggar och bloggar själv.
Hur detta påverkar vad man prioriterar i sitt bloggande.
Vad man värderar vad som är viktigt.

Är jag ute på jakt efter läsare för att kunna tjäna pengar på min blogg?
Vill jag provocera och skapa debatt?
Vill jag informera och bidra till folkbildningen?

Själv gillar jag att läsa bloggar som ger mig inspiration!

Vackra bilder.
Roliga idéer.
Tankvärda ord.
Lite tips och trix.
Lite vardag.
Lite flärd.

Detta är också saker som jag försöker ta in när jag själv bloggar.
(ja, så mycket flärd blir det väl kanske inte i och för sig...)
Samtidigt som jag försöker att prioritera detta innebär det också att andra saker får stå tillbaka.

I mitt fall är det stavningen.
Jag stavar stundtals som en kratta och ser ofta inte mina egna felslag.
Hade jag utgett detta för att vara en litterär blogg hade jag kanske orkat gå tillbaka för att korrigera.
Nu väljer jag att istället sticka några maskor till.
Fota lite.
Klura på några nya idéer.

Jag hoppas att jag, mina stavfel till trots lyckas med det som är mitt mål.
Att kunna bidra med lite inspiration i cyberrymden!




Jag undrar nu, vilken typ av bloggar tycker du om att läsa?
Vad gjorde att du läste det här inlägget?

Om du själv bloggar, vad är ditt syfte och mål med det?


(Jag hoppas du har lust att dela med dig för jag skulle så gärna vilja veta!)

En vissnande tulpan i all sin enkla elegans.
En stunds reflektion.
Lite vemodig på sätt och vis.
Kanske som en påminnelse om något.

Jag vet att många tycker att julen är slut och avklarad redan på annandagen.
Men varför jäkta över något som är så fint och trevligt?

Jag tycker bara att det är så sköna, de här julkvällarna.
Trivs så bra med att sitta där i soffan och titta på julgranen.
Fika lite, sticka lite.
Kanske titta lite på tv.

Det blev en glittrig-glas-gran i år.
Lite glitter, någon liten girlang och några favoritpynt, och sen mest bara glasprydnader.
Runda pumlor, olika figurer och mina favoriter - fåglarna!

Jag vet inte om granen kommer att få stå kvar ända till tjugondagen, men ett tag till vill jag allt behålla den.

Gott nytt år på er!

Så många idéer
Så mycket jag vill göra

Så lite tid till det dock
Eller snarare så mycket annat som är mer brådskande
Annat som måste prioriteras

Hur ska nu detta kunna lösas?



Pågående stickprojekt

Snavade över det är begreppet när jag kikade in på Ann-Christin Gramming blogg Köpstoppsbloggen och såg klippet  där hon intervjuas i Nyhetsmorgon på tv4 om köpstopp och medveten konsumtion.

Köpstopp gillar jag i teorin, men inser att jag nu inte har motivationen att genomföra det i praktiken (kanske delvis för att det är svårt att motivera hantverksmaterial som absolut nödvändigt även om skapande är otroligt viktigt för min välmående?) men detta med frivillig enkelhet hade en klang i sig som jag fastnade för.

Det begreppet, liksom medveten konsumtion tycker jag, istället för att ge pekpinnar och restriktioner visar på den makt som vi faktiskt har som enskilda individer genom att välja vad, hur och om vi vill konsumera.
Det känns bra.
Att vi kan påverka även med små medel.
Att vi har ett val.

Vi kan som både Fale Artur och HomeRiver skriver välja mat som leder till ett hållbart jordbruk.
Vi behöver inte konsumera bara för att vi bli bombarderad med reklam som vill få oss att göra det.
Vi kan välja och vi kan prioritera.
Vi kan göra val som ger våra medmänniskor en bättre vardag.

Det finns alternativ.

Det är höst nu, ja nästan vinter.
Det råder inga tvivel längre.

Du känner det i luften.
Du ser det på ljuset.
Även när det är som varmast är det fortfarande kallt.

Jag tar på mig yllevantar när jag går ut.
Försöker se det vackra i det kalla.
Se det mysiga i det mörka.

Ibland går det bra.
Ibland vill jag bara gå i ide och vakna lagomt till den första vårdagen.
Den där dagen när vindarna åter är ljumma.
Dagen när allt börjar vaknar och livet återvänder.

För att få det att kännas lite bättre tar jag på mig en extra tröja, sveper sjalen lite tätare om mig.
Jag går ut, vänder mig mot solen och blundar.
Så där som lillebror brukar göra.

På kvällen värmer jag glögg och tänder små lampor .
Vi sitter tillsammans och gör planer om julmat och firande.
Jag funderar på roliga pyssel att göra.

Då känns det lite varmare.
Inte längre lika mörkt och kallt.

Det är så roligt att prova på nya saker!
Det går bara inte att komma ifrån!

Ge sig ut på lite okända stigar.
Testa.
Treva lite.
Misslyckas en aning.
Justera lite (repa upp i vissa fall)
Testa igen.

Det spelar egentligen ingen roll vad det gäller.
Bara detta att jag får lära mig något jag inte kunde tidigare ger mig en skön kick!

Allra roligast är det nog de gånger jag vågar mig på något jag tidigare räknat bort som alltför avancerat och komplicerar - och inser att jag faktistk klarar av det!
(Om än på en mycket basal nivå till att börja med... men lite av charmen är ju faktiskt att det alltid finns mer att lära!)

Har snart kommit halvvägs på helgens första mudd.
Valet föll på svart alpaca och pärlor.
Traditionell modell med eget pärlmönster.
Ska bli spännande att se hur det tar sig ut!

...men inte måste väl muddar vara helt lika?
Inte när man test-stickar ett par till sig själv?

(Är nämligen sugen på att testa ett till pärlmönster istället för att sticka samma igen...)

Luktärten blommar
Äntligen

Var osäker om jag överhuvudtaget skulle få se den i blom innan en frostnatt skulle sätta in nådastöten

Lite melankoliskt att vara i den tid av året när så mycket handlar om att ta till vara
Ta till vara på frukter och bär
Ta till vara på de vackraste blommorna innan frosten tar dem

Lite fint samtidigt
Som en påminnelse om att stanna upp
Att ta vara på den tid vi har tillsammans

För fina minnens skull
Som en påminnelse att ta hand om och uppskatta de som fortfarande är hos oss

Porslinsballerinorna har stått hemma hos min farfar och hans fru
Älskade att titta på dem när jag var liten
Sedan flera år bor de hos mig, i tryggt förvar i en kartong
Insvepta i silkes papper
Jag tar fram dem ibland för att minnas
Som nu ikväll

Den här våren och sommaren har varit hård mot våra äldre...

Mitt i all glädje finns också ett mörker

Fick veta ikväll att min farfar somnat in
Hans kropp orkade inte längre

Hoppas att du har det bra där du nu är
Slippa smärta och oro

Önskar att det inte varit så länge sedan vi senast sågs

Vi minns dig, du är saknad

Har den senaste tiden både hört och läst om fenomenet med bluff-bloggar.
Bloggar för att göra reklam för något.
Bloggar där skribenten utger sig för att vara en kändis och sedan avslöjas.
Bloggar som utger sig för att vara sanna men sen snarare visar sig vara en form av dagligen uppdaterad skönlitteratur.

Det fick mig att börja fundera...
Var sätter vi gränsen för vad som är sanning?
När kan vi kalla oss helt sanningsenliga?

Är det inte så att tillockmed den mest sanningsenlige bloggaren för varje inlägg denne skriver också väljer att inte skriva något?
Undanhåller valda delar av sanningen.
Väljer att visa upp en friserad bild av verkligheten.

Vi kan förfasa oss över att allt man finner på nätet inte är helt sant (!?!)
Att man inte alltid får läsa hela sanningen.
Eller så kan vi, nu något mindre blåögda, fortsätta läsa och roas.

Eller kanske ska vi alla skapa var sin fiktiv karaktär som får leva sitt eget liv?
En fiktiv person som vågar göra allt det där vi aldrig vågar själva?

Valet är vårt.
Vad känns mest lockande för dig?



06.30


10.30

Valda sanningar från min dag...

Vännen HomeRiver har varit på syfestival, och jo lite avis är jag nog, men en dag som idag känns det ändå helt ok att vara hemma också.

En dag när solen värmer och man riktigt hör hur snön smälter.
En dag när vi kör igång med det där renoveringsprojektet som vi pratat om så länge.
En dag när några små smala krokusknoppar äntligen kan ses sticka fram.
En dag när vi ser vårens första nässelfjäril.
En dag när världen med ens känns lite vänligare.

Vi vet att den dagen kommer, när tiden hinner ikapp oss
När det sista andetaget skall tas

Vi vet att den är ofrånkomligt, att ingen slipper undan

Ibland kommer den dagen plötsligt, helt utan förvarning
Ibland är den väntad



Tomrummet och saknaden är dock alltid lika stor