Metamorphosis

Storasyster läser Harry Potter, lillebror bygger Lego och har räddat upp Legolådan från golvet där bäbisen kryper/hasar kors och tvärs och plockar med allt han kan komma åt.

Själv tar jag min plats i soffan med kaffe och stickning.
Första lugna stickstunden på bra länge.

En skön start på helgen helt enkelt!

Hur kommer det sig att det alltid känns som att loven tar slut precis när man verkligen kommit in i schysta lov-rutiner? Nåväl, lillebror deklarerade i alla fall i morse att han ska göra MASSOR av roliga saker de här sista dagarna!

Hitills idag har pyssel, lite legobygge och lek ute i snön avklarats. Leken i snön inkl. räddningsaktion för att gräva fram storasysters sko som fastnat skall tilläggas, så det blev även lite vardagsdramatik mitt i allt. För stunden är det lördagsgodis och en stund vid datorn som gäller. Tro vad som kommer att ske resten av lovet?

Själv hoppas jag på solsken och lite grillning!

Tänk ändå va...

Någon årskrönika kommer jag inte att bjuda på.
Känner inte riktigt att jag har ro och tid till det, vilket i och för sig kanske säger ett och annat om mitt år...

Nåväl - här siktar vi mot att avsluta detta år med att fylla vårt lilla hus med stora och små vänner. Vi ska umgås, äta gott tillsammans och sen så ska vi skicka upp Khom Loy lyktor för att tacka för det år som gått och välkomna det nya!

Gott nytt 2012 vill jag önska er alla som brukar kika in här hos mig!

Det ska bli ett fint år det!

Lugnet lägrar sig efter de senaste dagarnaas firande, åkande, besökande och besök och vi hittar sakta tillbaka till våra egna rutiner.

Vårt köksbord på förmiddagen så här dan före dan före dopparedan.

Pratade med en vän igår om detta att det känns som att man aldrig hinner så mycket som man vill/borde/hade planerat. Hon gissade att hon nått en vändpunkt rent åldersmässigt. Att hon helt enkelt rör sig långsammare nu än för 5-10 år sedan.

Jag tror nog mer på teorin att med ökande ålder och barnantal så ökar också självklart-sysslorna. Sånt där som man som ung och ensamstående i högre grad kan välja om och när man ska göra. Tvätta/laga mat/ta en vända med damsugaren/få in ved/se till att djuren får mat/rastas/väcka barn/natta barn. Allt det där som nu bara ska göras.  Allt det som bara görs utan att man kanske reflekterar över att det faktiskt fortfarade tar lika lång tid att göra även om man gjort det så många gånger förr. Och när allt det som måste göras är klart finns där kanske inte så mycket tid över till det man också hade velat få gjort - och hips vips så är man där i känslan att man inte fått något gjort.

Vad tror ni?

Mitt i julandet så finns vardagen ju ändå kvar, men snart är det jullov!

"Mamma, har jag ätit upp min macka?"

Lyckan var kort.
Nu regnar vår snö bort.

Tänk vilken skillnad lite  snö kan göra!
Hippsvipps så blev hösten vinter och det där med att det är advent och snart jul känns plötsligt väldigt mycket mer logiskt!

En riktigt kalashelg har kommit till sitt slut.

Födelsedagsbarnet sover nu sött i sin säng efter ett par dagar med släkt och vänner, firande, presenter och muffins med MASSOR av frosting!

En liten vardagspromenad med två barn och tre katter som sällskap.

Men, barmark och plusgrader?
Kan detta verkligen vara november, på riktigt?

Sovmorgon, strålande solsken och förhoppningsvis lite stickning också vad det lider.

Önskar er alla en fin helg!

Det blev en sån där dagen efter dag i dag.
En sån dag som också behövs nån gång i bland.

I det här fallen blev det dagen efter en väldigt trevlig lördag.
En lördag med besök av både stora och små vänner.
(vänner som dessutom hade med sig egenplockade äpplen)
En lördag med väder som inbjöd till både utelek och promenader.

Så här dagen efter har det regnat på tvären.
Blåst har det också gjort.
Och nästan snöat och vi har mest hållit oss inne.

Pappan har visserligen lagt om till vinterdäck på bilen, men annars har vi mest hållit oss inne och gjort så lite eller mycket vi velat. Läst bok, suttit vid datorn, bygt lego, lagat lasagne, stickat lite.
(Bäbisen har mest bara ammat och sovit ikapp det han inte sov igår)

Det kändes på något sätt som det bästa sättet att spendera den här söndagen. Dagen efter den fina lördagen.

Jag har länge varit sugen på att göra en sån där EFIT, med ett foto i timmen under en dag - och nu när jag ärvt en telefon med ok kamera såg jag min chans!

Det hela föll lite på att jag inte lyckades med det där att ta ett foto i timmen så resultatet blev någon slags bilddagbok istället, bestående av spridda bilder från dagen som gått...


En trött mamma försöker sig på att vara lite förutseende och plockar fram kläder åt ett av de trötta barnen.
Kläder som det trötta barnet verkligen inte alls vill ha.
Tack och lov så ebbar stormarna ut och vi får alla i oss lite frukost.


Bäbisen som varit alldeles förfärligt morgonpigg och vaknat en hel timme tidigare än vanligt (där av den trötta mamman) somnar för första förmiddagsluren redan innan storasyster kommit iväg till skolan.


Efter att ha följt lillebror till förskolan och avverkat BVC-besöket med mätning och vägning (vi har numer drygt 8kg bäbis i vår familj) förgylldes dagen med promenad, prat och fika tillsammans med en fin vän innan det var dags att hämta lillebror bege oss hemöver igen.


Väl hemma visar lillebror visar sitt egenbygda Legospel.


Storasyster kommer hem från skolan = mellisdags.
På mackan är det favoritpålägget just nu, jordnötssmör!


Bordet som vid det här laget gärna hade fått vara både röjt och dukat...


...får vänta ett tag till för bäbisens matstund är faktiskt viktigare.


Tillsist kom även middagen till oss andra på bordet.
Lagom till att pappan hunnit hem han också.

Fisksoppa med grönsaker eller grönsakssoppa med fisk - bara att välja!


Kvällsfikat avklarat.
Lugnet har lägrat sig.
Alla barnen sover (hoppas vi).

En fin dag är just vad vi haft idag.
En sån där fin dag som ger den där extra orken och energin.

Doroteablommorna blommar mer än någonsin.
Gräset har blivit klippt en sista gång.
Små vårlökar har petats ned i jorden.
Vi har tagit itu med några av alla små "att göra" som samlats på hög.
Vi har druckit kaffe och ammat ute vid grillplatsen.
Vi har njutit av en sol som värmt och en stilla bris.

Vi har haft en sån dag som man vill spara i minnet.
Spara i minnet för att kunna ta fram sen.

Sen när det är mörkt och kallt och våren känns allt för avlägsen.

Vi är åter igen i de dimmiga morgnarnas tid.

De där dagarna när världen är vit och gräset vått av dagg på morgonen.
De där dagarna när solen sedan spricker igenom och värmer oss.

De där dagarna när vi befinner oss mellan sommar och höst.

Tänk ändå att vi har fått ytterligare några dagar med riktig sommar.
Dagar med grillning och badande barn.

Vet inte riktigt hur det går ihop, men det känns som att det händer lite och inget just nu, samtidigt som det är fullt med saker som finns att göras och en hel radda saker som också blir gjorda.

Hallen en byggarbetsplats med en toalett som är under renovering. Sovrummet fullt med kartonger och kassar som stod i klädkammaren som nu blivit barnrum, och av någon outgrundlig anledning liksom sprider sig denna röra och oreda även till övriga utrymmen i huset.

Att få hela huset fint och städat på en gång är bara att glömma.

Istället är det punktinsatser som gäller just nu.

Den senaste var diskbänken.
Nästa kanske blir  skohyllan i hallen?

Det skulle sitta fint med ett par extra armar, och varör inte ett par extra timmar på dygnet och ett par extra timmars sömn när vi ändå håller på?!

Nåväl, vi får i alla dall mat i magen vid jämna mellanrum,kläder på kroppen och får sova  tryggt och lugnt i sköna sängar om natten så helt pjåkigt är inte läget ändå!