Metamorphosis

 

Jag stickar och stickar och stickar GRÅTT och börjar tvivla på mina val.

Inser att jag hade fått börja på oket NU om det var så att jag hade stickat en vanlig tröja alltså...

 

...men det gör jag ju inte!

 

Jag hade ju bestämt mig för att sticka en låååång tröja.

 

Så;

200g grått uppstickat.

150g grått kvar.

 

(säkerhetsnålarna markerar bytet mellan nystanen)

 

Tröstar mig med tanken att jag aldrig varit närmare att få börja sticka på oket än vad jag är i just denna maskan!

Mitt i livet.

Mitt i förändringarnas tid.

Går med kängor bland prasslande löv.

Fräschar upp gigantostora ullmattan.

Räddar de sista små äpplena.

Försöker fånga lugnet mitt i stormen.

Att peta ner lite vårlökar i jorden på hösten måste ju vara bland de enklaste och billigaste gåvorna att ge sig själv!? Både glädjen att nu, när det kalla och gråa allt mer tar över, få se fram emot en spirande vår, och sen till våren få överraskas av alla fina små blommor. 

Min höstpresent till mitt vår-jag är i år 40 Scillalökar och 35 krokuslökar - vad är din present? 

Pustar ut efter en hektisk helg efter några hektiska och mycket omvälvande veckor och försöker samla lite ork för att ta mig an den kommande veckan och tänker på texten på min tavla av Jag blommar-Maria - "This could be the perfect day "...

Har förresten investerat i sånna där batteridrivna LED-blockljus som tänds när det blir mörkt. Inte illa alls faktiskt! Visst, inget går upp mot levande ljus, men i en hektisk tid som denna så är det mycket värt med "ljus" som en varken behöver komma ihåg att tända eller släcka! 

(Tavlan, ja den har ju sin egen historia... http://metamorphosis.blogg.se/2013/september/this-could-be-the-perfect-day.html)  

Jag har sagt det förr och jag säger det igen - hantverk är till för att användas! 

Ofta ser jag hur vackra bruksföremål hamnar bakom glas i vitrinskåp eller bortglömda i någon låda för att ägaren, med all välmening så klart, tycker att de är alltför fina för att användas. De vill inte slita på dem och de är rädda att de ska bli skadade. Fullt förståeligt, absolut - men också tråkigt och ja, lite resursslöseri nästan?! 

Nä, fram med hantverket! Vårda det självklart, men våga att använda det! Din vardag kommer att bli så mycket vackrare då, jag lovar!