Metamorphosis

Kombinationen av att jag är med i ett par tygkassebyten nu under sommaren, ett allmänt sug och lust efter att sy lättsydda, fina men samtidigt användbara saker och ett tygförråd som behöver betas av lite har gjort att det just blivit sytt en del kassar den senaste tiden.

Just denna är en byteskasse.
Jag hoppas att de kommer att bli uppskattad och använd.

Ofodrad med en ficka på baksidan och duk-dekor på framsidan.
Några uddaknappar som accenter och för att hålla fickan stängd.

Enkel men fin.
Funktionell men ändå lite speciell.

Tovat behöver inte vara tråkigt.
Tovat kan faktiskt vara riktigt skoj!

Titta bara HÄR och HÄR och HÄR!

Just denna ludna varelse tovades på en pysselkväll för ett bra tag sedan och har fått komma fram igen nu i samband med köksrenoveringen. Har använt en kombination av vanligt blöt tovning och nåltovning.

Jeans slits ofta väldigt ojämt.
När de verkligen är trådslitna och håliga på ett ställe är tyg och sömmar ofta hela och fina på andra ställen.
Jag har tidigare omvandlat mina egna slitna jeans till kjolar och barnbyxor (även om just de hade hunnit bli urvuxna innan de var klara)

När nu två par av pappans jeans nu hade gett upp tänkte jag testa att utnyttja de bra och hela delarna av dem till att sy kassar för rejäla kassar finns det alltid behov av...och är de dessutom lättsydda och snygga så är ju det ett plus!


Den förstärkta bensömmarnan (som ju tycks vara näst intill outslitliga!) klipptes loss från bägge benen för att bli axelband och nederdelen av byxbenen klipptes loss och blev sidorna på kassen (ett ben/sida).

Har låtit bli att fålla axelband och kanter (förrutom på den ena kassen som har kvar fållen som var på jeansen) för att behålla "slitna jeans"-känslan.


Utklippta bakfickor syddes fast på kassarna.
En kombination av funktion och dekor!

Nu återstår att klura ut om man kan återbruka knappgylfar och framfickor på något klurigt sätt så verkligen hela jeansen blir återbrukade...

Vi har bytt pyssel, jag och Med nål och tråd.
Till mig kom ett par små, små mormorsrutor och en virkad liten kub(!) på ett halsband.
Även mormorsrutorna är tänkta som halsbandshängen och ja, jag kommer att bära dem med stolthet!


...och mitt bidrag i pysslebytet var ett armband med vintageknappar (mest pärlemor) och pärlor på vaxad lintråd(tycker att det passade med ett smycke med textil-koppling) och ett mobilhänge/sitckmarkör/hänge som visst inte fastnade på bild innan den skickades.

Att pyssla är roligt.
Att pyssla till någon annan är roligare!
(och svårare)

Portad från sin egen övervåning.
Av en liten parvel på snart fyra.
Det hör visst till livet och vardagen för en mamma vissa dagar.
(fast först visade han stolt sin skylt, och bad om lite tejp...)

Vi har länge haft en plåtburk som jag ursprungligen tiggde till mig från en godisbutik att ha alla slevar och vispar i.
Där och då, i en studentlägenhet i början på 2000-talet passade den fint.
Efter det har den väl passat sissådär i våra kök och nu, i ett kök i lantlig stil i ett litet rött hus på landet så skar den sig mer än någonsin.

Alltså - läge för akut loppis-shopping!

Loppis-shopping associerar jag i regel med fridfullt strövande.
Visst, ofta har man några olika saker man brukar hålla ett extra öga på för att se om man hittar, men det är sällan som i alla fall jag har en regelrätt handlingslista över vad som ska handlas.

Som tur var hittade jag i alla fall sånna burkar som jag hade i tanken.
Nu när jag för en gångs skull hade en mycket specifik handlingslista.
Sommriga och fina med dekor som dessutom matchar pelargonerna!

(Jag drömmer dock fortfarande om en sån där stilig kruka med små tassar på från och av Ulrika Olsson)


Den pensionerade burken...
(klicka på bilden för att se den större)

Ett hemligt meddelande från storasyster.
För att läsa det måste du hålla upp det mot ljuset.



Du är b äs t

♥

Sommarens stora stickutmaning, Skiraste sjalen är färdig!

Där i början kändes det inte helt självklart att den skulle bli färdig alls men jag gissar att övning ger färdighet, och till sist satt mönstret i huvudet och maskorna kom på rätt plats utan att jag behövde läsa och räkna efter inför varje nytt varv.

Gillar verkligen bladmönstret!
Även om det upprepas gång efter gång sjalen igenom blir det inte alls så enahanda som jag befarade.

Garn: Knappt 50g  Teetee Elegant i kamull/tussahsilke
Stickor: 5½mm

Orginalmönstret angav 75g kid mohair garn och stickor 5mm och för att vara säker på att min 50g härva skulle räcka till hela sjalen la jag upp 229 maskor istället för 299 som det angavs i mönstret.
Min sjal blev ca 150cm från spets tilll spets och ca 75cm hög.
När sjalen var blockat och klar flätade jag några flätor av garnet som var kvar för att ge den lite längre snibbar och lite mer tyngd i ändarna.

Med den värme som har varit även här har jag dock inte hunnit använda sjalen ännu, mer än någon minuts snabb-test bara... men om det är något som är säkert så är det att det för eller senare blir säsong för sjalar igen!


Med denna stickutmaning redan avklarad är det ju inte utan att jag börjar fundera på om det kanske hinns med en till i sommar?
Kanske att det i så fall får bli ett par Pomatomus-pulsvärmare i så fall, eller kanske en så där stilig Flower Petal Shawl som Virkstina stickat?
Det är ju ett tag kvar tills skolböckerna kallar igen så än finns nog utrymme för lite klurande över stickmönster!

När livet snurrar på för fullt blir det lätt lite stiljte här i bloggen.

Sakta men säkert så går arbetet framåt med det Metamorphosiska köket.
Det saknas visserligen fortfarande en del saker.
Från små saker som handtag till stora saker som rinnande vatten.

Men vi har både golv att gå stå på och en bänk att ställa pelargonen på!

Rårakor och vändstekt ägg

Laga mat i våffeljärn eller "utan kök i två veckor, försmäktar vi på denna gård"

Våffeljärnet har blivit flitigt använt under dessa lite drygt vå veckor utan spis och ugn.
Det vi har provat oss igenom är;

Vanliga våfflor  - kan aldrig vara fel!
Trevliga att servera antingen med söta tillbehör så som sylt/bär/grädde eller med salta tillbehör som kallrökt eller gravad lax, lite creme fraiche eller kanske räkor/kräftstjärtar/kaviar.
Rårakor - gott och billigt alternativ som gått hem hos både stora och små
Varmamackor - Otroooligt goda! Pest är en ny favorit som fyllning.
(Vänd)stekt ägg - smakar som vilket vändstekt ägg som helst och gick över förväntan att steka i våffeljärnet.


Det som blir lite tråkigt i längden, hur gott det än smakar är att de ser väldigt lika ut.
Man blir liksom lite mätt bara av utseendet.

Kanske kan det bli en ny viktminskningsdiet denna våffeljärnsdiet?
Att bara äta mat tillagad i våffeljärn?
Lite i samma stil som andra "ät hur mycket *** som du vill!" dieter.

Den förklaring jag har fått till varför dessa dieter faktiskt gör att man minskar i vikt är just att man tillsist blir så mätt på ägg/grapefrukt/ris att man inte vill äta särskilt mycket alls av det, även om man får.

(Samma sak ska visst gälla  för det omvända - att det är den stora variationen av smaker, dofter och utseende som gör att man ofta äter mer än man kanske behöver när man äter buffémat...)

Pappan och mamman bygger kök.
Mäter, skruvar och bär kartonger.

Storasyster och lillebror pysslar på de med.
Fast i lite mindre format.
Och tur är väl kanske det?

Ett golv att stå på.
Eller för all del även ligga, krypa eller gå på.
Det har vi nu.

Efter viss tankeverksamhet och mycken möda från pappans sida ligger det nu på plats i köket.
Rutigt och fint.
(och så rakt det kan bli i ett snett och vint hus)

Innan  golvspånskivorna las på gömde vi en liten överraskning till nästa generation köksrenoverare.
Ett par aktuella tidningar och en tjuga som lön för mödan när de lyckats få bort skivorna (det är mååååånga skruvar i det golvet) och sen ett par teckningar där barnen ritat av vår familj.


We have a floor again!

Jag bjuder idag på några inspirationsbilder från ett hus som ligger mig varmt om hjärtat.

Det var länge sedan någon faktiskt bodde i huset.
Ingen har haft behov av att sätta in det senaste.
Fräscha upp och fixa till.
Istället har saker fått vara som de en gång var.

Nästan som om man har låtit tiden stanna till för en stund...



Under trappen, med ingång från den lilla rosamålade hallen med det rutiga golvet hittar man ett skafferi.


Vem har påstått att gammalt = färglöst och trist?

Den gullaserade pärlsponten har nu fått en ljust grå ton.
S1502-Y50R.
En favorit i repris på sätt och vis.
Har tidigare haft den på liserna i köket och den får nu en återkomst som väggfärg.
Håller tummarna att den passar fint mot det nya golvet golvet och mot köket som helhet.

Vår köksrenoviering och vårt färgbyte i samband med den, tillsammans med detta inlägg hos Bygnadsvård i Gävleborg fick mig att börja fundera.

Hur kommer nästa generations köksrenoverare tänka när det börjar rota och riva i vårt kök?
Att det finns de som kommer att undra varför i hela fridens dagar vi målade över det fina gula, det kan jag gott tänka mig.
För faktiskt, det är fint med gult i kök.
Men just nu känns det finare med ett grått.

Men kommer man även undra varför man inte behöll den där mörkt turkosgröna färgen som vi har sett skymta lite här och var?
Och den orange aprikosmålade vävtapetet?
Kommer köket kanske en dag att återställas i det utförandet av någon hågad husägare?

Och vad ska man eftersträva att behålla av det befintliga i samband med renovering?
Värdet av det historiska, det autentiska i konkurrens med det funktionella och ekonomiska.

Hur skall man hålla balansen mellan det ursprungliga, det som just varit och det som komma skall?
Hur ska man tänka och prioritera?


S1502-Y50R, my kind of grey and the new colour of the walls in our kitchen.
The colour change made me start to think about what to keep when doing a makeover in your home?
How do you keep the balance between the historical features and the future?