Metamorphosis

Jag tänker så som Maria/Jag blommar tänkte här om dagen - att jag vet precis varför jag inte har någon trädgårdsblogg. I ett brev från en vän som bor längre söderut i landet berättas det om blommande snödroppar och i Göteborg var det visst rena rama sommarvädret förra veckan. Här har vi kommit så långt som att det mellan snöhögarna i alla fall går att se var tulpaner, påskliljor och krokus (förhoppningsvis) kommer att blomma en vacker dag. Hoppas jag i alla fall.

Vi har nässlor i mängder här hemma.
Och jag fortsätter min eviga kamp mot nässlorna.
Känner dock att nässlorna leder, trots storasysterns uppmuntrande ord om att jag ju tagit massor av nässlor medans de inte tagit en enda lite bit av mig.

Försöker rycka upp dem med rötterna när det är möjligt.
Gräver upp de rotkokor jag får upp.

Vad mer kan man göra?
Finns där kanske någon mirakelkur som jag har missat?

Vi har börjat höstfixat och joxat så smått (med betoning på smått)

Upp med maskrosor och brännässlor och ned med tulpanlökar!
Förhoppningsvis blir det en fin liten tulpanplantering, där runt äppelträdet när våren kommer.

Är för övrigt mycket tacksam att vår trädgård inte ligger i ett villaområde utan på en gård ute på landet där det inte är så många grannar vi kan förfära med våra samlingar av maskrosor och brännässlor. Visst, de är bra och nyttiga på många sätt och vis så gör de sig inget vidare i en trädgård.

Faktiskt.

Men tulpaner och krokus piggar upp i maskros/moss/daggkåpe-mattan!

Lillebror har hittat ett gigantiskt smultron.

Ett sånt där smultron som får en att fundera kring var man egentligen drar gränsen mellan smultron och jordgubbar.

Och ja, vad är egentligen skillnaden mellan dem?!
Någon som vet?

Jag har ett lite kluvet förhållande till maskrosor.
Jag tycker att de kan vara väldigt vackra.
Och växkraftiga är de också, på gott och ont.
Tyvärr ger de också fruktansvärt fula fläckar.

Ja, jag känner mig lite kluven som sagt var...

Klart är i alla fall att vi har mängder av dem!

Iblan har man ett  sjujäkla flyt i fotandet!
Skulle föreviga vår fina pion med de silkespapperslika kronbladen och fick med en humlas landning på köpet - inte illa!

Även här, lite norröver sådär närmar vi oss försommar.
Humlen växer så det knakar.
Häggen blommar för fullt och i rabatten blommar tulpaner och vallmo.

Vintern är glömd och förlåten.

I höstas samlade jag in frön från Pastell-aklejor hos mina föräldrar.

Dock dröjde jag nog lite länge med att peta ned dem i jorden nu i vår (så fullpumpad med progesteron som jag är just nu kan jag knappast beskyllas för att vara vare sig snabbtänkt eller rask i handling... ) och länge syntes inte en tillstymmelse till liv - men nu så börjar de till sist ta sig de små fröna där de står i sina sockerkaksformar på köksbänken!

Än finns det hopp!

Någon helt ledig höstlovsvecka kommer vi inte att få i år, jag och barnen, men men liten ledig måndag har vi kunnat unna oss i alla fall.

Så här precis i början av november, när jag vet att vintern kan komma när som helst finner jag det väldigt hoppingivande att den stora pionen redan har nästa vårs knoppar redo.

Det ska bara vara lite vinter några månader först, sen kommer våren och sommaren igen...

(jag längtar redan)

Helgen bjöd faktiskt på riktigt milt och trevligt väder och inte bara snålblåst så rabatten fick sig en behövlig höst-genomgång.

Rabatten rensades på vissnade ringblommor och luktärter. Några planor fick byta plats, rabatten kompletterades med ytterligare ett par smultronplantor som fanns på annat håll på gården och de nyköpta tulpanlökarna fick ta plats i jorden!

De där okända plantorna från i våras visade sig vara röd solhatt så de fick vackert byta plats och flytta ihop med de andra nyplanterade (och pyttesmå) solhattarna och ett gäng frösådda penséplantor i miniformat fick flytta ihop i en kruka istället för att växa lite här och var i rabatten.

Planen är att krukan får stå där den står under vintern och att vi till våren kommer att ha vackert blommande penséer... om det fungerar, och om det överhuvudtaget är ok att flytta plantor vid den här tiden på året återstår att se, men det få ha varit värt ett försök i alla fall!

Tulpaner som sommarblommor rimmar lite, lite illa kan jag tycka.
Men när syrenerna fortfarande bara har små, stängda knoppar och inte är nära att blomma får man vara glad för den blomsterfägring som faktisk är!

För fina är de, tuplanerna!
Och viss självbevarelsedrift har de också.
När det är kyligt och småruggigt väder ute  så kniper de igen sina blommor.
När det slår om och blir varmt och soligt så öppnar de upp sina kronblad och ser ut att verkligen njuta av solskenet!



Our summer tulips.
Pretty and clever at the same time.
When it´s cold and rainy they close their flowers, and when it´s warm and sunny they open up to really enjoy the sunshine!

Tio grader, mulet och regnskurar som kommer och går.
Inget vidare roligt väder att bara vara ute i, men ett ganska bra väder att flytta och plantera växter i tänkte jag.
Garanterad fuktighet och ingen risk för solbrända rötter.

I gräsmattan har vi haft en liten vit pion som någon tidigare ägare planterat.
Den har aldrig sett ut att vara mycket för världen under den tid vi bott här.
En liten blomma ha jag sett att den fått och förra året blev den förväxlad med vanligt gräs och gick ett brutalt öde till mötes i sitt möte med gräsklipparen...

Ungefär lika brutal visade sig min uppgrävning av plantan bli...
Med tanke på hur pluttig plantan varit under de senaste åren hade jag aldrig kunnat tänka mig att rotklumpen skulle vara så stor som den visade sig vara!

Min fråga blir nu - hur mycket rotstympning tror ni att en pion klarar?
(den andra sidan är dock betydligt mer inakt och inte lika stympad)

Tror ni att den kommer att klara sig och förhoppningsvis kanske även utvecklas bättre där den står nu i vår lilla rabatt?

Förrutom att de mystiska plantorna nu fått ta plats i rabatten har jag även flyttat lite plantor från en tidigare rabatt jag hittat på tomten.
Dels några borstnejlikor, men även planta som ger vita blommor på stänglar som jag tycker är riktigt stilig och några små minitulpaner som jag inte vet om jag sett alls tidigare men som var äldigt söta!
Ska se om jag kan fånga dem på bild.
Kanske någon av er känner igen dem?

Vet du vad detta är för växt?
Om du gör det så blir jag jätteglad - för själv har jag ingen aning!

Fick den av min mamma tillsammans med några andra perenner i höstas med tanken att de skulle få ta plats i vår nybygda planteringslåda/rabatt.
Tyvärr han rabatten aldrig bli helt klar innan vintern kom så plantorna fick tillbringa vintern i sina krukor.
Nu när den är färdig har jag så smått börjat plantera dem på sina rätta platser, och de flesta känner jag igen.
Gammeldags acklejor, borstnejlikor, pepparmyntan och krusbärsbusken - men denna går jag bet på!

Blir den hög eller låg?
Får den fina blommor?
När blommar den i så fall?

Lutar snart åt att jag får chansa och bara stoppa ned den någonstans...
Blir det alldeles tokigt så får den väl flytta!