Metamorphosis

Efter flera år med bara ren bikarbonat som deo har jag så till sist fått tummen ur och rört ihop min egen deokräm, och med tanke på hur fort och enkelt det var att göra kan jag ju verkligen undra varför jag inte gjort det tidigare!

Receptet hittade jag här, hos Sagogrynet, även om jag tog potatismjöl istället för majsstärkelse, helt enkelt för att det var potatismjöl som fanns här hemma i skafferiet just nu.

Och receptet är ju så enkelt!

Bara att röra ihop lika delar kokosolja, bikarbonat och potatis- eller majsmjöl + några droppar eterisk olja om man vill ha det i.

Själv valde jag att blanda ihop bikarbonaten och potatismjölet för sig först, för att sen röra i det i kokosoljan som jag värmt i vattenbad för att få den helt flytande, men det går nog egentligen lika bra att bara röra ihop alltsammans på en gång, utan att värma/smälta och blanda i förväg. Några droppar lavendelolja på det sen och deosmeten var klar att hällas upp i en liten glasburk för att svalna och stelna!

Häpp!

 En burk deo utan mysko tillsatser och konstigheter!

Väldoftande och prisvärd!

I verkligenheten kommer helgen nog mest innehålla en massa tvättande, städande, plockande och matlagande...

Dessto större skäl då att grunda med lite kaffe och stickning!

Lillskrotet diggar gagnam-amning-style

Jag kan ofta känna att detta med offentlig amning egentligen är en icke-fråga. Jag menar, efter vintern kommer våren, kliver du i en vattenpöl med vanliga sneakers på dig blir du blöt om fötterna, alla människor har lika värde och ammande barn får amma när de behöver oavsett var de råkar befinna sig just då. Konstigare än så är det inte. Egentligen.

Men så är det ju detta med de reaktioner som "Du kan amma här"-  videon gett upphov till... Vi pratar alltså om en video, gjord med glimten i ögat för att peppa föräldrar till att det är ok att amma där man är. Glädje och omtanke. Helt oförarglig. Lik väl har personerna bakom blivit hotade och kränkta av vilt främmande människor, och jag inser snabbt att det inte alls är så enkelt ändå. Inte som samhället ser ut idag. Och det gör mig beklämd.

Inte nog med att det är fruktansvärt att det är fruktansvärt att personer, och då även barnen som är med i videon blir kränkta och hotade. Hela frågan om offentlig amning är dessutom i allra högsta grad en fråga om jämställdhet, precis som Johan Dahlén, gästskribent hos Sagogrynet skriver.

Hitills *peppar peppar* har jag bara mött positiva reaktioner på amning i det offentliga rummet - så ännu hyser jag hopp om mänskligheten!

Du kan amma här, låt bäbisen bestämma.

Du kan amma här, sitt inte bara hemma.

Du kan amma här. Du kan amma där du är.

 Att det var kulturnatt i Stockholm i helgen upptäckte jag tyvärr för sent för att hinna (och orka) ta mig iväg på någon tillställning. Istället fick det bli en helg helt i amningen tecken på Amningshjälpens riksträff där årets tema var "Möt dina fördomar". En helg fylld av fantastiska människor och intressanta och lärorika föreläsningar, och faktiskt lite stickning också!

...och mitt resesällskap hittade (för oss) vårens första tussilago!

Jag lovade storasyster att hon också ska få en mamma-stickad sjal i stil med den som lillebror fick. Min tanke var att mixa det garn hon valt med garner som redan fanns här hemma... men tji fick visst jag!

När vi var i garnbutiken för att köpa "basgarnet" så fastnade hon för Drops Fabel i en rosa/lila variant. Jättefint verkligen MEN det enda garn i gömmorna som faktiskt passade bra ihop med det var en liten snutt merino/silke så det fick visst bli ytterligare nyköp som komplement...

Så vad säger ni? Hur mycket restgarn måste det vara med i en sjal för att få kalla den en restgarnssjal?

Ni vet sånna där perioder när inget blir riktigt som man tänkt sig.

När orken och energin sjunker i takt med att sjukorna avlöser varandra och man riktigt ser hur ogjorda uppgifter tornar upp sig för var dag.

Det är just sånna perioder som jag behöver få sticka något riktigt rosa!

Något som ger energi och lust.

Sticka något som jag verkligen vill ha.

Sticka lite ork helt enkelt.

(I mitt fall siktar jag på att det som sitter på stickorna ska bli en tunn, lite glesstickad baströja till mig själv.  Enkel och värmande. Inga finesser, men väldigt, väldigt rosa!)

Lillskrotets nya mössa är färdigstickad och invigd!

Om den ser bekant ut så är det för att den är i princip exakt likadan som den jag stickade i höstas, bara lite större på både höjden och bredden!

(Den från i höstas blev nämligen lite liten ganska på en gång...)

Garn: Zauerball i färgen "Frische Fische"

Stickor: 2½mm

Mönster: 147maskor till ett huvud på 52cm, runtruntrunt tills mössan når upp till huvudets topp (typ) fördela maskorna 11x7, antingen på olika strumpstickor eller med markörer emellan och minska sedan i början på varje sticka/efter varje markör (jag körde med att lyfta en maska, sticka en och sedan lyfta över den lyfta maskan) De första tre minskningarna gjorde jag på vartannant varv, sen minskade jag på varje varv och avslutade med en liten i-cord när det var sissådär sju-åtta maskor kvar!

...var den där våren har tagit vägen har jag ingen aning om.

Här har det vräkt ned snö idag så här är den då inte!

En sjungande pyjamasunge på mitt köksgolv

När jag reggade mig på Instagram gjorde jag mitt konto privat. Det kändes just då som det bästa. Jag tänkte att det skulle vara skönt att få tillgång till filter och finesser men kunna samtidigt fixa även med sånna bilder som jag inte ville ha hur som helst och var som helst på nätet.

Sen så frågade Ida om vad jag heter på Instagram, och jag började fundera på om jag kanske skulle göra mitt konto offentligt? Trots allt så har ju de allra flesta bilder jag lagt upp varit sånna som känns helt ok att ha offentliga. Jag skulle bara radera några bilder först...

Men tji fick jag!

Det gick inte alls! Min app var visst för gammal nu och behöver uppdateras för att det ska gå att radera bilder. Det lät ju snabbt och enkelt gjort, i teorin i alla fall. I verkligheten visade sig min telefon vara för gammal för den nya versionen.

Jag testar då att logga in på kontot via datorn för att se om jag kan radera bilderna där... men det kunde jag visst inte. Det jag skulle kunna göra är att radera hela kontot, och sen regga mig på nytt, men det kan jag inte heller då den app jag har i telefonen ju är inaktuell och min telefon för gammal för att kunna ladda ned den nya versionen.

Välkommen till moment 22!

Nu här om dagen fick jag dessutom ett meddelande om att jag måste uppdatera min Instagram-app för att kunna fortsätta att ladda upp bilder, fast det kan jag ju som sagt var inte göra då min telefon är för gammal... bilderna tycks dock fortfarande lagras i telefonen, så tillgång till redigeringsverktygen har jag fortfarande som tur är, för jag tycker de är roliga. Det där offentliga Instagramkontot får dock vänta tills dess att jag känner att jag har lust och möjlighet att lägg pengar på en ny mobiltelefon! (ett klassiskt I-landsproblem, jag vet *ler* )

(Förresten, om du inte redan gjort det - passa på att kika in hos Ida! Blev själv lite kär i sjalen som är inspirerad av Biblos Mithril-skjorta!)

Det blev visst lite snålt med påsklov i år, men några sköna och riktigt lediga dagar fick vi ju ändå! Ljusugglorna fick ge plats för påskkycklingarna och har ftt flytta upp på röda skåpet och sällskapar nu med tavlan jag fick av lilla m (specialbeställd just till mig! Det ni!) Vi har varit ute och gungat (mycket) och stickat (lite). Spenderat en del tid slappandes i soffan, framför tv och dator. Den tidigare så städade byrån har fyllts av kurlitteratur och stickningar och garderoben har tömts, vädrats och rensats lite lätt (kläder, någon?) 

Nu, tillbaka till vardagen - med siktet ställt på nästa lediga helg!