Metamorphosis

Jag har länge varit sugen på att göra en sån där EFIT, med ett foto i timmen under en dag - och nu när jag ärvt en telefon med ok kamera såg jag min chans!

Det hela föll lite på att jag inte lyckades med det där att ta ett foto i timmen så resultatet blev någon slags bilddagbok istället, bestående av spridda bilder från dagen som gått...


En trött mamma försöker sig på att vara lite förutseende och plockar fram kläder åt ett av de trötta barnen.
Kläder som det trötta barnet verkligen inte alls vill ha.
Tack och lov så ebbar stormarna ut och vi får alla i oss lite frukost.


Bäbisen som varit alldeles förfärligt morgonpigg och vaknat en hel timme tidigare än vanligt (där av den trötta mamman) somnar för första förmiddagsluren redan innan storasyster kommit iväg till skolan.


Efter att ha följt lillebror till förskolan och avverkat BVC-besöket med mätning och vägning (vi har numer drygt 8kg bäbis i vår familj) förgylldes dagen med promenad, prat och fika tillsammans med en fin vän innan det var dags att hämta lillebror bege oss hemöver igen.


Väl hemma visar lillebror visar sitt egenbygda Legospel.


Storasyster kommer hem från skolan = mellisdags.
På mackan är det favoritpålägget just nu, jordnötssmör!


Bordet som vid det här laget gärna hade fått vara både röjt och dukat...


...får vänta ett tag till för bäbisens matstund är faktiskt viktigare.


Tillsist kom även middagen till oss andra på bordet.
Lagom till att pappan hunnit hem han också.

Fisksoppa med grönsaker eller grönsakssoppa med fisk - bara att välja!


Kvällsfikat avklarat.
Lugnet har lägrat sig.
Alla barnen sover (hoppas vi).

Ja, visst var det väl så att jag brukade sticka?
Jag har ett svagt minne av att jag brukáde göra det.

Den sista tiden har det dock inte blivit många maskor stickade.
Knappt några alls.

Ja, det  har varit nära att jag packat undan mina pågående (nåja, snarare stillastående) projekt i väntan på bättre tider. Att packa undan har jag dock inte heller haft tid att göra, så de ligger ännu kvar där på byrån i sina påsar...

Det enda projekt som faktiskt vuxit lite den senaste tiden är restgarnssjalen jag börjde på i våras. Den är nog inne på sitt sista nystan nu. Dock visade det sig att det garnet var aningens lite tunnare än allt det andra jag använt och för att kompensera för det har jag dubblat antalet maskor och låter sjalen avslutas med en volang.

Jag vet inte om det blir för mycket med både restgarner, regnbågsfärgat och volang, men mycket av det goda är ju bara härligt. Eller?

Vem vet, kanske blir det lite tofsar, flätor och pärlor också...

En fin dag är just vad vi haft idag.
En sån där fin dag som ger den där extra orken och energin.

Doroteablommorna blommar mer än någonsin.
Gräset har blivit klippt en sista gång.
Små vårlökar har petats ned i jorden.
Vi har tagit itu med några av alla små "att göra" som samlats på hög.
Vi har druckit kaffe och ammat ute vid grillplatsen.
Vi har njutit av en sol som värmt och en stilla bris.

Vi har haft en sån dag som man vill spara i minnet.
Spara i minnet för att kunna ta fram sen.

Sen när det är mörkt och kallt och våren känns allt för avlägsen.

Morötter har jag stickat förr, men denna är den första med lite rassel i!

Precis som förut är moroten stickad av bomullsgarn på 3mm stickor och stoppad med polyestervadd.
För att få till rasslet har jag använt mig av ett sånt litet plastägg som finns innuti chokladägg, fyllt det med små plastpärlor och sedan limmat igen. OBS! Limningen är viktig här för att inte ägget skall kunna öppnas när man klämmer på moroten!

Dock tycks bäbisen ännu vara med intresserad av att knaga på saker (vi misstänker tänder på g) och inte skaka på dem så det ser ut som att jag får sticka några lite mer gnagvänliga morötter också...

Hittade denna gardinlängd med John Blund på senaste loppisvändan.

Klara fina färger.
Härlig bomullskvalitet.
Ett tyg som bara ropade "ta med mig hem!"

...för 30:- var det självklart att det fick följa med!

Vad ödet för detta tyg ska bli vet jag inte.
Alla våra barnrums-fönster är pyttesmå, och detta känns som ett av de där tygerna som det verkligen tar emot att klippa i så tills vidare får det nog ligga till sig lite så får vi väl se vad det blir av det vad det lider.
Det vore nog fint som draperi också? Kanske nere i hallen?
Lite barnsligt kanske, men trots allt är ju majoriteten av vår familj just barn.


..men hörni, visst ser det ut som att John Blund hela tiden äter spagetti?!

Japp, ibland bara måste man sy!
Som nu, när bäbisen börjat tugga på sina fingrar och det rinner ur munnen på honom mest hela tiden.

Snodde ihop fyra dregellappar till och tänkte att det räcker nog en bit, men icke, så fler är redan på G!

Mönstret har blivit lite modifierat sen förra gången.
Dessa är lite större (= behövs) men utan "fluff" (= snabbare att sy).

Upplägget är dock detsamma.

Trikå på framsidan.
Tunn fleece på baksidan.
Tryckknapp av plast för att knäppa ihop dem i nacken.

Hepp!

Hur kommer det sig att barnet som jag normalt sett i princip får släpa ur sängen vid halv sju-tiden studsar upp av sig själv 05.49 på den lediga fredagen när en sovmorgon hade varit helt ok?


Var ligger logiken i detta?

Pyssel är bra.

Pyssel är enligt mamman också roligare än att sitta på golvet och leka med Lego (även om Lego är väldigt roligt!) och är dessutom något som mellanbror tycker är rätt skoj också, framför allt när han får vara med och sy på symaskinen!
Resultatet av senaste hemmadagen blev ett fleecemonster.

Kanske att monstret i fråga kan få nån slags outfit vad det lider.
Det kommer ju faktiskt fler hemmadagar där det finns tid att fördriva...

Vi har börjat höstfixat och joxat så smått (med betoning på smått)

Upp med maskrosor och brännässlor och ned med tulpanlökar!
Förhoppningsvis blir det en fin liten tulpanplantering, där runt äppelträdet när våren kommer.

Är för övrigt mycket tacksam att vår trädgård inte ligger i ett villaområde utan på en gård ute på landet där det inte är så många grannar vi kan förfära med våra samlingar av maskrosor och brännässlor. Visst, de är bra och nyttiga på många sätt och vis så gör de sig inget vidare i en trädgård.

Faktiskt.

Men tulpaner och krokus piggar upp i maskros/moss/daggkåpe-mattan!

Riktiga bronsavgjutningar är ju verkligen jättefina - men också lite väl dyra för min smak, eller ja, jag lägger hellre de pengarna på annat, så det blev budgetvarianten här hemma istället.
Nämligen en avgjutning i gips!

Hur man gör?

Jo, man blandar ihop en saltdeg/trolldeg och lägg en rejäl klump i en lämplig form och låter barnet trycka ned sin fot eller hand i leran så att det blir en förgjupning. Sen är det bara att blanda gipset, hälla i det i formen och när gipset härdat klart kan du ut alltsammans ur formen och förhoppningsvis har du nu en fin gipsavgjutning i din hand!

Obs! Se till att gjuta i ett kärl med mjuka kanter. En djup papptallrik går exepelvis utmärkt att använda. Plastskålen jag använde var aningens för hård så det var på vippen att jag inte fick loss avgjutningen...


Om du inte är riktigt nöjd med kanterna på din avgjutning så går det att fixa i efterhand! Det är bara att du blöter gipset och sedan täljer med en vanlig bordskniv för att forma kanterna som du vill ha dem. Nackdelen med att blöta gipset är dock att man måste vänta ännu längre innan man kan måla avgjutningen... men den som väntar på något gott!

...och så var avgjutningen nu målad och klar!
Målade den med acrylfärg, och här fick det bli nån slag fejk brons genom att jag målade hela avgjutningen först med silverfärg, lät det torka och sedan laserade hela avgjutningen med utspädd brun färg.