Stickat: Pärlmuddar i alpaca
Har varit på födelsedagsfirande med rysk touch i helgen.
(Grattis igen och hoppas att revolutionens årsdag fortlöpte lagomt lugnt utan större skandaler!)
Presenten till det stora födelsedagsbarnet fick bli ett par hemstickade pärlmuddar i mörkbrun alpaca.
Mjuka och varma men med lite blänk på!
Kanske är det bara jag, men jag fick väldiga vuxen-vibbar, ja rent av lite tantvarning av att ge bort en sån present?
Är det dit jag kommit alltså?
Börjar tänka tillbaka lite, bara på den sista tiden så där...
Jag ställde undan mina converse för vintern när första snön föll.
Jag har flera gånger den senaste tiden gett bort hemstickat i present.
Jag kliver upp i ottan "för att det är skönt att komma igång på morgonen".
Jag byter recept och prata stickmönster på luncherna (INGET prat om vem som strulade med vem eller vilket stans bästa uteställe är just nu!)
Skor och kläder ska vara bekväma och praktiska och kvalitet framför kvantitet är ledorden.
Jag har sparat undan veckotidningar för mönstrens skull (kanske en Allers?)
Veckohandling går före spontanshopping.
...detta bara för att nämna några saker!
Nå, vad blir domen?
Hur vuxen har jag blivit?
Är det kanske rent av tid att omfamna och med stolthet lyfta fram tanten inom mig? *ler*
Du håller på att bli stor på riktigt tror jag.
Grattis, det är mycket bra att vara tant.
Hälsar Tant Kofta med många hej och ha det bra.
haha, jag skrattar på mig. Det är nog lika bra att ta ett medvetet kliv in i tantvärlden med ett par stödstrumpor också :)
Väldigt fina muddar! (glömde jag säga)
Haha!
Åh, vad jag känner igen mig! Och. Jag har faktiskt haft stödstrumpor förr. Hade det när jag hade ett jobb då jag stod hela dagarna. Jätteskönt! Och jättetant. Men jag brukar tänka att "Tant is the new black" Kolla ex in www.miriamskafferep.blogspot.com
Hahahahaha, vid två tillfällen, när jag gett bort stickade vantar, så har kommentaren varit" precis som de paketen man fick av mormor" så det är nog mer än tantvarning, det är tants-äldre-släktings-varning, hahaha. Jättefina muddar, mjuka och gosiga ser de ut att vara.
kram Mia
skrattar bäst som skrattar sist. Jag har precis fått låna min mammas stödstrumpor för jag ska ut o långflyga imorrn. :)
Du är på rätt väg!!
Välkommen in i vuxenvärlden - den är riktigt trevlig!
Tänkte på det förresten, åh, vad jag gärna skulle vara kompis med tanter som ni som ger bort så fina presenter!
Jättesnygga muddar!
Det är bara att instämma i gratulationerna, det finns risk att du är på väg att bli tant ;-P
VIsst kan det vara kul att sitta och prata om vad som hänt på uteställena i helgen, men det har inte riktigt samma substans som att byta ex. stickrecept.
Den glädjen håller lite längre och den känns, i alla fall för mig, mer äkta.
