Om att kanske sopa lite framför egen dörr först?
Här om helgen satt jag och läste Hedvigs inlägg "Från en ilsken plastmorsa!" och både nickade instämmande och förfasade mig ikapp över hur galet det är när barn så tidigt skall fogas in i en vuxenmall för hur man ser ut. Med smink som introduceras redan i låga åldrar och föräldrar som klär sina barn som små minikopior av sig själva.
Sen såg jag mig omkring här hemma...
...och insåg att jag och lillskrotet lallade runt här hemma i identiska sidenlångkalsonger, och den där ulldfrottétröjan lillskrotet hade till - var det inte väldigt, väldigt lik den som pappan hade på sig? För att inte tala om min när jag och storasyster har våra prickiga oversize-tröjor? Och just ja, i vinter kommer vi även att ha identiska vinterhandskar, de där braiga med en skalhandske och urtagbart ullfoder. Och visst var det väl kanske faktiskt så att de där nya lila höstkängorna jag köpte till henne (lite Dr. Martens-stil, fast från Kavat) var en modell som jag delvis valde att köpa för att jag gärna hade velat ha likadana själv om de bara hade funnits i min storlek?
Hos oss känns det i och för sig lite oklart ibland om det är vi som klär oss som barnen, eller vi som klär barnen som oss - men ändå...
Kanske dags att ha sopat lite framför min egen dörr först innan jag förfasar mig över grannens osopade brotrappa?
fniss. Ja, det är svårt att inte präglas av varandra, men det är väl ändå inte riktigt samma grej som smink o allt det där (hoppas jag i alla fall)
Mmmm... för något år sedan hade både Stora E, Lilla E och jag velour klänningar med hjärta, fast i olika färger. Mini me... Och sådana där bra vantar med urtagbart ullfoder har visst hela familjen. Nagellack förekommer också, fast läppglans använder bara barnen, där går min gräns. (Läste också inlägget)
Handskarna låter super, var hittar man dem? Lika kläder som mor och far är väl en sak, det låter mest mysigt! Kram!
Hestra gjorde bra handskar redan när mina barn var små! Tack så mycket, skall komma ihåg det!
Fast jag tycker att det är en himla skillnad på kläder och kläder! Att klä sin dotter i sidenlångkalsonger och ullfrottétröja är ju vettigt, i jämförelse med de som klär sina flickor som tonåringar/unga kvinnor. Jag tar själv illa upp när jag ser småtjejer med läppglans och åtsittande kläder eller kortkorta kjolar på dagis och i låg-mellanstadiet som gör att de knappt kan leka normalt. De ska bara vara snygga. Gärna sminkade lite lagom. Och det är där det tragiska kommer in. Vi lär våra tjejer att de ska BEHAGA istället för att ta för sig, leka och leva.
Liksom vi lär våra killar att de ska vara TUFFA genom att klä dem i "coola" kläder. Gärna mörka färger som svart och grått och brunt. Trots att det sägs överallt att barn älskar färg. Så trist att man inte kan få tag på de här färgglada kläderna på H&M etc utan måste köpa dyra märkeslöäder i mindre butiker för att få fina unisexkläder.
Jag skulle kunna skriva en uppsats om det här tror jag. Har varit uppretad på det här i 20 års tid. Blir lika upprörd varje gång jag läser/skriver/hör om det här. Varför kan inte våra barn få vara barn? Varför måste de placeras in i KÖN så fort de lämnat BB?
