Metamorphosis

Lillebror får syn på den lilla Brio-gubben i fönstret.
"Jag tycker inte om arga gubbar" säger lillebror lite bekymrat.

Mamman undrar då vad han tycker om.
"Bilar!" kommer det snabbt till svar.
"De är bara glada!" säger lillebror sen och spricker upp i ett leende.

Mamman, som under åren hunnit funderat åtminstone lite grand på detta med genus, fnyst skeptiskt  åt begrepp som "pojk- och flickleksaker" och "pojk- och flickfärger", hon ler hon också.

Lillebror tycker om bilar. 
Han väljer oftast bilarna framför de andra leksakerna.
Det är bilarna han ger olika roller, olika röster.
Låter dem diskutera sinsemellan, lösa problem tillsammans.

Men det är inte för att han är en pojke som han tycker om bilar.
Han tycker om bilar för att de är glada.

Att få sitta ute på förstu-trappan och plugga med en kopp kaffe bredvid sig, just en sån här dag när vårvintersolen skiner som bäst!



...och ja, det är ju trevligt med sällskap också! (iaf så länge sällskapet inte sätter/lägger sig på boken man försöker läsa)

Kombinationen av några lediga dagar att bara vara och umgås i kombination med god mat och (för det mesta) skönt vårvinterväder utan alltför mycket krav och måsten gör påsken till en trevlig tid och jag har börjat gilla påsken som högtid allt mer de senaste åren.

Vintern har, efter 1½ vecka med förkylning och mulet väder, börjat stå mig smått upp ihalsen så jag kikade här om dagen i min kalender om det inte snart är dags att ta fram lite påskpynt eller åtminstone ta in lite påskris och klä med fina fjädrar...men icke! Det är mer än TVÅ månader till påsk, och därmed inte dags för ens det minsta lilla påskpynt än på flera veckor...  *suck*

Som tur är var det iaf strålande sol idag och det känns åter igen rätt ok med vinter, och snön jo, den är ok den med, så länge den gnistrar och glimmar så som den gjorde idag - och i väntan på påsktuppar får vi glädjas av denna vackra pippi på vår köksvägg!

...eller tja, varför inte en hel bukett på födelsedagen?!?

Eller som tack till alla fina vänner som finns där, redo att ställa upp när det behövs! 

Trots att detta års upplaga av födelsedagen (och dagarna innan och antagligen efter också) haft ett ofrivilligt och oplanerat feber-tema, toppat med lite hosta och snuva, med sjuka barn och en småruggig mamma som följd, så känns det, efter lite födelsedagsfika och paket och upplyftande sms och kort, faktiskt som en födelsedag trots allt!

Har bland annat fått en ny rolig leksak i födelsedagspresent av pappan i familjen, nämligen en alldeles egen lamineringsapparat! *yay*

...återkommer med bildbevis när jag hunnit leka lite med den! ;-)

Visst är det roligt med snöhögar för barnen att klättra i
Visst är det vacker med vita vidder så långt ögat ser
Skare och nysnö, gnistrande stjärnor mot en svart himmel

Men jag kan ändå inte låta bli att längta efter barfota-dagar

Att sitta på trappan med en kopp kaffe i handen i morgonsolens sken
Lekande barn med fötter gröna av gräs och solbruna ansikten

Ljusa nätter och ljusa dagar

Där sitter de, tätt, tätt i tusental
Inborrade som kaststjärnor av is i bryggstugans vägg
Gistrande, glimmande
Förförande vackra

Jag tror detta kommer att bli ett bra år

Jag vet faktiskt inte riktigt vad som egentligen är mysigast?

Kvällen före julafton? Med sista julstöket, rimstuga på radion och pyntandet av granen.

Julaftonen? Med god mat och firande tillsammans med nära och kära. Med hägrande paket under granen och julklapps-öppning på kvällen.

Eller är det kanske juldagens morgon och förmiddag? När man får ta det riktigt, riktigt lugnt och barnen för första gången i lugn och ro får leka med sina julklappar.

... det är nog nästan så att jag röstar för det sistnämnda!