Ett livstecken...



Solen värmer.
Värmer marken, mjukar upp stela axlar.
Inte mycket grönt ännu, men krokusarna sticker upp lite här och var.
Glest med bloggandet just nu, men det kommer...

Har lovat Miss Katka ett hårigt inlägg (ja till waldorfdockor alltså...)
och har dessutom blivit inspirerad av HomeRiver
att kanske skriva en rad eller två om tygblöjor...

Ses snart igen hoppas jag...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0