Vad är sanning?
Ja, vad är egentligen sant på internet?
Berättar bloggar, facebook feeds eller instagrammade bilder sanningen? Eller ljuger de? Eller vad är egentligen sanning?
Visst ser det stilla och fridfullt ut här ovan?
Nyplockade blommor från den egna lilla täppan.
Kvistar från äppelträdet som just beskurits för säsongen.
En studie i hur fint den där mustigt djupa, lila ackompanierar ringblommornas eldiga gula och orangea färger.
Harmoni.
Idyll.
...eller så befinner vi oss mitt i en medelstökig lunch hos en barnfamilj, med mickrade pannkakor som blivit kvar från gårdagens middag och köpesylt från närmaste Ica. Allt accentuerat av en lagomt ostrukturerad hög där på änden av bordet med dator, laddsladdar, läxpapper och post i en salig blandning. Och hade jag zoomat ut lite till hade jag även kunnat bjuda på lite returkartonger i en låda, div. leksaker och läxböcker på avigvägar och några sticklingar som står i en glasslåda i väntan på mer värdiga ytterkrukor.
Även det en sanning.
Eller är det ena mer sant?
Eller är allt lika sant?
Vilken sanning vill vi se?
Vilken sanning väljer vi att se?
Stickat: Min alldeles egna OWLs
Den är färdig! Min alldeles egna OWLs!
Och jag är bara så fantastiskt nöjd med den här tröjan!
Modellen passar mig verkligen perfekt, men den ganska höga, lite båtringade halsringningen och intagningarna på ryggen (istället bystinsnitt fram) Varm och go samtidigt som den känns rätt så nätt i modell och snitt. En ylletröja jag känner mig riktigt fin i faktiskt!
Sen så gillar jag att ugglorna på oket har fått lite olika ögon.
Alla knapparna är i samma storlek och alla är grå, men där finns några olika nyanser och modeller!
Garn: Drops Nepal 10,5 nystan till en 38:a med extra,extra långa ärmar (stickade efter size 6 då garnet är ett annat än det som anges i mönstret)
Stickor: 6mm till kropp och ärmar, 5,5mm till muddarna
Mönster: owls av Kate Davies (Ravelry länk)
Övrigt: 42 små grå loppisshoppade knappar
Efter IreneJBs tips så väntade jag några centimeter extra innan jag började med ökningarna i ryggen och det var nog ett bra drag och jag hade gott kunnat vänta ytterligare någon centimeter. Gissar att det kan ha påverkat att garn och stickfasthet är en helt annan än den rekommenderade? Och så gissar jag att mönstret ursprungligen är anpassat efter någon mer medelstor person än mig... Själv tog jag dock chansen att verkligen anpassa tröjan efter mig själv och stickade därför extra, extra långa ärmar. Inga kalla händer i vinter här inte!
Jag har lagt vantarna på...
...en VANTBOK!
Och inte vilken vantbok som helst, utan Clara och Kamillas bok med vantar för alla årstider!
Spontanreaktionen, både när jag tjuvkikade på mönstren på Ravelry och när jag sen fick boken i min hand var "Oj, SÅ många olika roliga vantar att sticka!"
För det jag fallit för, förrutom då att allt är väldigt snyggt, med fina vantar, vackra bilder och färggranna diagram är just variationen bland modellerna! Det finns tunna vantar, det finns tjocka vantar. Där finns flätstickade vantar, slätstickade vantar, mönsterstickade vantar och spetsstickade vantar. Där finns hel- och halvvantar. Korta och långa. Där finns vantar med mudd och de som avslutas med en elegant fläta och det finns modeller att sticka oavsett om du föredrar att sticka med lite tunnare garn och lite tjockare garn.
Frågan är bara vilken vante jag ska börja med... någon mönsterstickad, gärna med lettisk fläta runt handleden lutar det åt. Kanske Märta, Astrid, Gunnel, Esther eller Otto?
Och jo, en till sak som jag uppskattar med boken är att Clara och Kamilla låtit bröllopsvantar ta ett lite kliv utanför det heteronormativa!
Tack för det!
Saker man kan göra när man är hemma med sjuka barn #1
När man är hemma med sjuka barn kan man (ja, förrutom att pyssla om de sjuka barnen alltså) till exempel sy fast 42 små knappar.
Det blir liksom lättare att genomleva de där sjukdagarna hemma då kan jag tycka. Om jag, mitt uppe i all sjuka, också får möjlighet att göra något lite mer konstruktivt så där.
Sytt: En pysselbytespåse
Just ja! Jag har ju varit med i ett pysselbyte nu i slutet på sommaren/början på hösten! Nästan så att jag höll på att glömma bort att blogga om det!
Nåja, tjejen som jag fick tilldelad sa sig gilla retro, återbruk och färg och var i behov av påsar/väskor till alla handarbetsprojekt som (även hos henne) hade en tendens att bre ut sig här och var. Först var jag lite orolig att den loppisfyndade duken skulle bli FÖR färggrann, men sen insåg jag att detta var samma person som för ett tag sedan köpt en regnbågsrandig mössa av mig, och ja, då kändes påsen helt ok i färggrannhet!
Jag har helt enkelt utgått efter hur jag själv tycker att en bra projektpåse och resultatet blev något som var rätt likt en gympapåse faktiskt...
- Sydd i enkelt tyg för att ta så lite plats som möjligt om man vill packa med sitt handarbetsprojekt i en annan väska.
- Avsydda hörn för att ändå få lite form på den.
- Dragsko upptill för att kunna dra igen den och minska risken för att viktiga delar trillar ur och kommer på avvigvägar och där snörena även fungerar som handtag när man ska bära påsen.
Påsen är mer eller mindre återbruk rakt igenom, sydd av en loppisfyndad, med snören som fanns här hemma sedan tidigare projekt och pärlor som jag lite diskret snodde ur barnens pärlburk...
...och till sist, en oplanerat men lite roligt sammanträffande som jag såg när jag återanvände en panduropåse som post-påse, appropå återbrukstemat!
En alldeles lagom knit along
Jag tycker alltid verkar alltid så himla trevligt med alla knit alonger som dyker upp lite nu och då. Att sticka samma sak, samtidigt. Få följas åt genom maskorna. Inspireras och tipsas av varandra.
Fast det var ju detta med att jag för det mesta ha en massa annat att göra också. Och att jag är lite långsam av naturen.
Så innan jag ens hunnit sätta mig in i mönstret och fundera på garn brukar de första färdiga alstren dyka upp, och ja, då känns det inte så lockande att hänga på längre. Inte just där och då i alla fall.
Men nu så har jag och Homeriver dragit ihop en egen liten KAL! En KAL i ett alldeles lagomt tempo! Från att vi bestämt att ja, vi kör en KAL på Inspira Cowl till att jag nu har valt ut garn och lagt upp har det nog gått ett par månader i alla fall, minst, och då hade jag ändå mönstret utskrivet och redo sedan ytterligare några veckor.
Så ja, ni anar tempot? Aaaalldeles lagom och väl anpassat till flerbarnsföräldrar som nog egentligen har fullt upp redan som det är!
Mitt val av garn föll i alla fall på Drops Delight (som jag hellre har i sjalar än i sockar har jag insett) och svart Silkbloom fino från BC garn. Bägge två sådant som fanns i lådorna här hemma redan.
De dimmiga morgnars tid
This could be the perfect day
Det är åter igen konstaterat.
Saker och ting blir inte allt blir som man tänkt sig och ibland är det svårt om man ska skratta eller gråta när ironin stirrar en rakt i ansiktet!
Låt mig berätta;
Redan när "Jag blommar"- Maria visade "Perfect day"-affischerna för ett par år sedan kände jag att en sån, en sån vill jag väldigt gärna ha hemma på väggen - och nu när sommarlönen kommit tänkte jag minsann passa på att lyxa till det och beställa en alldeles egen affisch!
Jag hade verkligen sett fram emot att få hem den. Skaffat en passande ram, börjat fundera på vilken vägg den skulle passa bäst. Och så var dagen när avin kom här! Väldigt lägligt också eftersom vi ändå skulle handla och postombudet håller till på samma ställe!
Handlingen gick bra, framför allt sett utifrån kontexten sen eftermiddag + tre barn. Uthämtandet av paketet gick bra. Att gå till bilen gick bra. Men någonstans där utanför bilen började symptomen av en lång dag och lågt blodsocker i kombination att visa sig, och mitt resesällskap var inte alls så inriktade på samarbete längre. För att få en hand fri för att assistera vid ombordstigningen i bilen lägger jag ifrån mig paketet med affischen på biltaket.
Lättad över att alla tillsist sitter på sina platser, alla bälten knäppta, väskor och kassar lastade och dörrar stängda backar jag ut från parkeringen och kör iväg... ett par svängar senare slår det mig. PAKETET?!! Snabbt stopp och snabbt konstaterande att nej, där finns inget paket i bilen. Snabb vändning och tillaka mot affären, och preciiiiis när jag får syn på paketet som trillat av från taket i samband med att jag svängt och nu ligger där på vägen så kommer det en bil och kör rakt över det...
Jag besparar er alla de eder och förbannelser mina stackars barn fick ta del av där i bilen, men det var länge, länge sedan jag var så arg/ledsen/besviken på en och samma gång och mina barn blev ordentligt omskakade av in reaktion. Det är liksom inte så jag brukar agera, inte ens under de mest animerade diskussioner!
Det blev en bilfärd i tystnad.
Det blev en hemkomst i tystnad.
Kände för att slänga hela paketet i soptunnan på en gång.
När jag hunnit lugna mig, komma igång med middagsmaten och hunnit prata med barnen och förklarat och bett om ursäkt för mitt beteende så testade vi att packa upp affischen ändå, och synen som mötte oss var allt annat än vacker!
Men så, efter middagen så började jag försiktigt släpa ut de veck som blivit, och sen när affischen kommit inom glas och ram så blev det inte så tokigt ändå! Visst, om man tittar nära så ser man spåren efter att ha blivit överkörd av en bil, men om man inte gör det så tror jag faktiskt inte att man tänker på det?
Maria har, med tanke på ödet för den affisch jag köpte, generöst erbjudit mig lite rabatt om jag skulle vilja köpa en ny, slät affisch. Först kände jag bara JA! Jag vill ha en NY! En Fiiiiin Men sen började jag fundera... på sätt och vis så får ju affischen ytterligare en dimension nu med sin historia.
Ja, det var en dag när en hett efterlängtad affisch blev överkörd, och ja, förstörd. Men det var samtidigt en dag som började bra. En dag som slutade bra. En dag som sammantaget var riktigt trevlig, så när som på incidenten med det bortglömda paketet och bilen.
Allt behöver inte bli som man tänkt sig eller hoppats på.
Det kan vara en bra dag ändå.
Kanske rent av en perfekt dag?
Som lite extra info kan jag för övrigt berätta att Marias underlägg/skärbrädor är dessto tåligare! Inslagna i lite wellpapp (och med en affisch som skydd...) så klarar de av att bli överkörda av en medelstor bil utan att få minsta skråma!
Sommar i september - vem hade tro´t?
Sommarvärme i september.
Morgonkaffe i värmande sommarsol.
Vem hade tro´t?
Helt fantastiskt har det då varit att få lite bonussommar så här! (Och vilken tur att jag inte kommit mig för att packa undan shortsen riktigt ännu!) Och luktärtorna som trots förkultiverades i våras efter konstens alla regler inte alls velat växa passade på att ränna iväg som bara den de senaste veckorna så nu blommar och doftar de för fullt, där alldeles intill vår lilla utegrupp!
Kom, bli min vän!
Jag har insett att Ravelry.com är ett trevligt ställe i cyberrymden där jag gärna vill hänga mer, och det mesta blir ju ännu trevligare med sällskap - så kom, bli min vän på Ravelry!
(Själv heter jag MetaM där, vad heter du?)
