Metamorphosis

Låt mig presentera den allra bästa morsdagspresenten.
Någonsin.
Alla kategorier.

Om nu barnafödande tydligen inte är vad jag ska ägna mig åt de här dagarna så kan jag ju alltid passa på att beta av ett och annat UFO som blivit liggande, som paret med sneakers-sockor.

Den första strumpan stickades klart redan förra sommaren, och nu ett år senare har den till sist fått sig en partner!

Garn: Drops Fabel 672p (ett nystan räckte till bägge sockorna)
Stickor: 2½ mm strumpstickor
Mönster: ett otroligt vanligt sockmönster, fast med bara 1cm skaft

Tanken med dem är att förlänga kjol-, strumpbyx- och Converse-säsongen genom att kunna ha låga ullsockor i skorna.

Vi får se om det funkar!?

Själv hade jag ju tänkt att vi vid det här laget skulle ha en bäbis att snusa på, men tydligen så har bäbisen andra planer...

För att göra väntan lite mindre tradig har jag pysslat ett halsband av de fina knapparna jag fick för längesedan och som fortfarande inte fått någon kofta att sitta på, träpärlor från ett återbrukat 70-tals halsband och nyköpta glaspärlor i den där llite grön-turkosa färgen jag blir så sugen på varje sommar.

Halsband blev visserligen riktigt trevligt, men nu tycker jag gott att den där busbäbisen kan bestämma sig för att det är tid att födas!

Även här, lite norröver sådär närmar vi oss försommar.
Humlen växer så det knakar.
Häggen blommar för fullt och i rabatten blommar tulpaner och vallmo.

Vintern är glömd och förlåten.

Helt oplanerat så har bäddningen till mjukliften blivit väldigt enhetlig när det kommer till färgskalan - ljust och pastelligt!

Ett par ärvda flanellfiltar, mammans bäbisörngott, den gula filten som lillebror fick när han föddes - och så den nystickade filten, stickad av garnet från Fale Arut och hennes får.
Ljuvligt mjuk lammull som var väldigt härlig att sticka av!

Filten blev kanske så jättestor kanske, men personen som ska få ha den på sig är ju inte så stor heller!

(inte till en början i alla fall)

Drops Fabel 340p "Blue lagoon"

Regnigt och ruggigt väder ute.
En väldigt gravid och dessutom förkyld mamma inne.

Visst, denna gravida och förkylda mamma borde säker (egentligen) ta chansen att under varje liten bonustimme som ges innan bäbisen är här göra klart så mycket skoljobb som möjligt - men när det nu är som det är med både hälsan, orken och motivationen kändes stickning, choklad och Harry Potter som en betydligt mer tilltalande aktivitet... 

Helt emot min vana så stickar jag, hör och häpna, faktiskt efter mönster denna gången! Lite ovant, men det tycks gå ganska bra än så länge.
Modellen fastnade jag för när Ulrika visade bilder på sin dotter och hennes vårgröna kofta och redan så här i uppstarten är jag så nöjd med mitt val av garn - ett Fabelgarn i en fina färger som skiftar så där lagomt för att göra sig bra som kofta.

Alltid lika roligt det där - när man hittar rätt modell till rätt garn!

Jag blir så glad och varm inom mig av många av storasysterns läs- och skrivläxor. Som när de har till uppgift att skriva upp saker de själva är bra på, eller när de skulle skriva en bra sak om alla de andra i klassen.

För visst, det är viktigt att få lära sig läsa och skriva. Och ja, det är bra att barnen får lära sig hur många centiliter det går på en liter och vem den där Nobel som delar ut pris egentligen var - men att kunna se de goda sidorna hos både sig själv och andra känns också som en mycket både viktig och givande förmåga att ha med sig in i livet som ligger framför!

Så var ytterligare fyra pocketblöjor knappade och klara!
(Nu är det verkligen bara är bäbisen som fattas!)

Denna gång sydda med microfleece innerst mot rumpan med tanken att det ska släppa igenom vätan och låta den sugas upp av det inlägg man lägger i fickan och låta det kännas torrt mot huden.

Såväl fleecen, knapparna och lastinet (silikonresår) kommer från Babythings och där finns även fina mönstrade PUL-tyger.

Har varken så särskilt många olika färger på tyg eller knappar, men det är ju roligt att försöka få till så fina/roliga kombinationer av det jag har!

Den cerisa blöjan blev väldigt mycket 80-tal med mintgröna knappar till - men snyggaste och mest effektfulla tyg-knapp-kombinationen tycker jag ändå att den marinblå blöjan fick!

Till finaste vännerna P och C som gifter sig just idag har jag stickat ett par kärleksvantar av ett ovanligt mjukt Lovikkagarn.
Ett par röda kärleksvantar, "röda som kärleken". (storasysters ord)

Lycka till mina vänner på er vandring hand i hand genom livet - Önskar att jag hade kunnat vara på plats och delat denna fantastiska dag tillsammans med er!

Har fått överta några av mina egna gamla sovpåsar.

Dessa är helt klart favoriterna!

Den blå har mönster med små vita hjärtan.
Den rosa har stjärnor, planeter och månar.
Bägge från Fix, anno sent 70- eller tidigt 80-tal.

Tycker alltid att hagelskurar är lika faschinerande!
Rasslet mot plåttaken.
Hur de slutar lika hastigt som de startar.
Hur hela världen ser ut att ha blivit grovsaltad.

Bilden från rabatten är fotad ungefär halvvägs in i hagelskuren, så ni kan ju tänka er hur det såg ut när det haglat klart...

Låt mig presentera barnens kaniner:
Storassyters Snövit aka "Lilla kaninen", lillebrors Hippehoppen och tillsist, bäbisens kanin som inte har något namn ännu.

Precis som Med nål och tråd kommenterade till bilderna på den bäddade vaggan så har kaninen hunnit bli färdig - och tack vare storasystern övervakande blick som gjorde att mamman inte hade mycket annat val än att prioritera kaninen framför de andra stickprojekten så gick det ganska snabbt dessutom!




Kaninen är stickad i bomullsgarn och sedan stoppad med ullfrotté och polyestervadd.

Testade först med bara vadd, men då ville den till att krypa ut mellan maskorna, så lösningen fick bli att linda in vadden i svart ullfrotté innan den stoppades i kaninen.

Lite osäker bara om jag är helt nöjd med ögonen?
De känns så ljusa kan jag tycka.
Eller kanske är det så att den behöver pupiller?

...en mycket viktig detalj som verkligen inte fick glömmas och som storasystern förhörde sig om varje gång hon kollade av hur det gick med kaninen är SVANSEN - och japp, den sitter där den ska!

Måste ju få bjuda på mamman och pappans gemensamma återbruks- och GDS-projekt inför bäbisens ankomst till familjen nämligen skötbordet!

Kombinationen av ett behov av skötplats nära rinnande vatten, ett konstigt planerat badrum och vetskapen om att det hur som helst bara är precis i början som bytandet skett på skötbord  och sen ganska snart har det övergått i någon form av freestyle-bytande lite där det har behövts så kändes köpesvarianterna både svårplacerade och dyra.

Lösningen fick därför bli att förvandla ett av de gamla köksskåpen, och med en skiva på toppen, sarger av verblivna golvlister och lite färg som fanns kvar sedan tidigare projekt blev det faktiskt ett skötbord.

Dynan är visserligen sydd av nyköpt material, men i alla fall hemsydd för att få rätt mått, och med några krokar på skåpdörren för att kunna hänga upp blöjpåsar, handduk och annat man vill ha nära så känns det riktigt funktionellt faktiskt.


...och självklart går både återbruk och GDS, såväl om en blandning av gammalt och nytt, lånat och ärvt går att finna även i blöjkorgen!

Har inte helt koll på vad de där figurerna heter.
Snooks? Znox? Snockz?
Ja, de nån slags gosedjur som är som små lurviga huvuden med små fötter som sticker fram och som tydligen är poppis på storasysters skola.

Köpesvarianten har inte kommit in i vårt hem, men i söndags gav vi oss i alla fall i kast med att sy en egen lurvig varelse till storasyster.

Storasyster ansvarade för att rita upp ansikte och tassar.
Mamman för klippandet och själva sömnaden.

Resultet?
Tja, en lurvig varelse med lite drömmande blick och godmodig min?


En viktig detalj är att "luggen" ska vara i en annan färg än resten av figuren - och tja, vi hade vitt och grått att variera mellan.


Klippa och sy i lurvtyg = ludd på kläderna
Stor mage = plats för massor av ludd...

Om vår bäbis bara kommer att vara det minsta lilla lik sina äldre syskon så kommer det att innebära att den självklara sovplatsen nattetid blir i direkt kroppskontakt med en förälder, eller varför inte PÅ en förälder för att garantera att få vara riktigt, riktigt nära?
(Och efter nio månader I en mage så känns det fullt naturligt att spendera åtminstone några månader till PÅ en mage - eller hur?!)

Nu när vi ändå har en vagga här hemma så känns ändå värt att ge den en chans som dagbädd i alla fall, så nu står den i vardagsrummet, färdigbäddad och redo att vagga en liten bäbis i.

Vaggan snickrade pappans morfar till honom när pappan var nyfödd och har nu utrustats med ny madrass.
Lapptäcket visade sig passa alldeles utmärkt i vaggan och med ett matchande örngott, prytt med en bit fint band från turen till Trondheim förra sommaren blev bäddningen komplett!

Filten med ugglor på är ett gör det själv-projekt på enklast möjliga nivå.
Har länge velat sy en dubbelsidig filt av en bit av det där tyget med Ugglor från Jofotex men har inte kunnat bestämma mig för vilket tyg jag skulle ha på andra sidan så det har bara blivit liggandes där i tyglådan...

Jag hade börjat misströsta lite om vår bäbis någonsin skulle kunna få sig en ugglefilt men som tur var så fick jag här om  helgen erbjudandet att låna en over lock maskin fram och tillbaka - och med bara en söm längs kanten så förvandlades en bit tyg till en filt!

Enkelsidig förvisso, men det är i alla fall en filt!
Och inte vilken filt som helst, utan en med ugglor på!

Hmmm... jag vet inte riktigt om jag håller med på alla punkter.

Det regnar ute.
Ja, det regnade även igår vilket gör att jag börjar inse att jag nog måste ta in de där lakanen som hänger ute på "tork" och centrifugera dem (igen) och hänga dem inne istället...

Även om det är trevligt med sol och värme så är regnet välkommet.
Ljuset blir mjukt och milt.
Det doftar så gott ute när det regnar och världen omkring oss blir plötsligt grön och skön igen.

Vi tar denna lediga regniga lördag som ett bra tillfälle att bara vara.

Bara vara och dricka kaffe i lugn och ro.
Kurera en förkylning.
Titta på basket tillsammans eller kanske sticka lite.

Några broderade stygn som mittmarkeringar på den nya bärsjalen.
Packa ihop de små kläderna storasyster valt ut till bäbisen.
Små förberedelser som ändå känns så viktiga.

Den där lilla dockan som jag vann när Milly&Molly hade utlottning där strax före jul har tillsist funnit sin plats här i vårt hem.

Nu svävar hon där i köksfönstret och spanar ut över rabatten, gräsmattan och lägdan nedanför.
Lite som en trädgårdsälva nästan?!



(Såg förresten att Milly&Molly har kommit med ett nytt paket i sin
Garn- och bokklubb som i alla fall jag tycker såg väldigt spännande ut... synd bara att man inte får med några extra timmar till sitt dygn också - då hade jag slagit till direkt!)

De bitar av blöjtyger som blir över efter att ha klippt ut och sytt tygblöjor är helt perfekta att ta reda på och sy tygbindor eller tygtrosskydd av.
Undersidan är av PUL-tyg för att förhindra läckage.
På ovansidan på dessa är det flanell eller i vissa fall frotté och insytt däremellan finns en bit lite tjockare bomullstyg för extra uppsugning.

Jag är lite osäker på hur det känns med frotté närmast kroppen dock, så dem får vi se som experiment-alster tills vidare - men de med flanell på toppen är väldigt behagliga att använda.
Mjuka och fina och betydligt luftigare än de plastiga engångsvarianter som finns i vanliga butiker!

Vi dividerade lite, jag och storasystern här hemma, huruvida det skulle vara värt besväret att vändsy dem och sy en stickning runt kanten eller bara sy zick-zack runt dem och vi enades om det senare alternativet.
Dels så ger det väldigt tunna och smidiga bindor/trosskydd, och sen så sitter de ju så till att man sällan ser dem, så det fick bli den enkla, snabba lösningen denna gång...


(...fast en viss fåfänga gick ju inte att undkomma ens när det var bindor/trosskydd det gällde så jag har gjort mitt bästa i att matcha ihop PUL och flanell)

Det finns egentligen så många borden just nu, men jag skiter i dem för en stund och börjar istället skissa på en liten gosekanin till bäbisen...

Frågan är vem som blir färdig först?
Bäbisen eller gosekaninen?

Ibland händer saker så fort.
Lillebror skulle bara hämta några fler stjärnor och råkade på något sätt tappa sin skål i golvet och blixtenskålen, favoriten, var efter det ett minne blott.

Lillebror blev ledsen.
Den gravida mamman med känslorna utanpå sörjde med honom.
Storasyster kom med uppmuntrande ord.
Vi kramades lite och efter det kändes det lite bättre.

Trots allt så var det ju bara var en skål...

I höstas samlade jag in frön från Pastell-aklejor hos mina föräldrar.

Dock dröjde jag nog lite länge med att peta ned dem i jorden nu i vår (så fullpumpad med progesteron som jag är just nu kan jag knappast beskyllas för att vara vare sig snabbtänkt eller rask i handling... ) och länge syntes inte en tillstymmelse till liv - men nu så börjar de till sist ta sig de små fröna där de står i sina sockerkaksformar på köksbänken!

Än finns det hopp!

Har tänkt en del den senaste tiden på hur viktig motivation är.

Motivation som underlättar inlärning.
Motivation till aktivering och tillfrisknande smärta till trots.
Motivation som föder kreativitet och skapande.
Motivation till förändring.
Motivation som får oss att orka fastän vi egentligen inte orkar.



Lillebrors laptop får symbolisera motivation idag - motivationen att rita hos ett barn som sällan ritat tidigare. Motivationen att verkligen anstränga sig för att forma bokstäver och siffror rätt (ett par, tre siffror fick visst fröken hjälpa honom med) Storasyster var dock inte vidare imponerad över hans stavning, men med tanke på hans ålder och att stavning av engelska ord vad jag vet inte är något man lägger någon större vikt vid i läroplanen för förskolan så tycker jag att han är förlåten... *ler*