Metamorphosis

Hur man ser på saker beror på vilka referensramar man har.
Allt är liksom relativt.
Påverkat av sin kontext.

Har man haft sovmorgon när man fått sova till sju?
Innebär tre fulla matkassar storhandling eller inte?
Räknas det som egen tid att alldeles på egen hand koka ihop en hjälpligt näringsrik middagsmat och få tre barn nattade för kvällen?
Hur många maskor är "bara några maskor till"?
Hur stor kan en bit choklad vara och ändå räknas som liten?

Nåväl, jag fick hem mina nya glasögon idag ialla fall, och där min optiker (troligtvis?) såg ett glasögonfodral såg jag lösningen på förvaringen av husets samlade virknålar. Två flugor i en smäll, eller kanske snarare nya brillor på näsan och tolv virknålar i ett fodral med plats för många fler!

Utifall ni inte  redan tidigare tittat in hos Karins Konstgrepp så tycker jag absolut att ni ska göra det nu. Om inte annat för att hon just nu lottar ut ett tandhalsband som i alla fall jag gärna skulle vilja vinna...

Kampen mot nässlorna fortskrider.
Just nu för jag min strid på två fronter.
Dels hands on, brutalt - jag rycker upp dem med rötterna.
Sen mer indirekt - jag försöker få lite nytta av dem som är kvar.
Typ förvälla och frysa in eller göra pesto av dem.

Testade först ett pestorecept med mandel och västerbottensost i som var riktigt gott. Lite meckigt är det dock att skålla mandel, och storasyster som älskar västerbottensost men inte alls är särskilt förtjust i pesto tyckte att det var lite slöseri på så fin ost att mixa ihop den med nässlor... med andra ord; det var dags att experimentera lite själv och resultatet blev en mjölkfri budgetpesto i lite tjockare, bredbar konsistens. Inte helt olikt konsistensen hos jordnötssmör faktiskt.

Nässelpesto med jordnötter

1 l ganska så packade nässlor
3 dl jordnötter
1 dl olja
valfri mängd vitlök

Rensa/skölj och förväll nässlorna (pressa ut överskottsvattnet)
I matberedare med kniv; mixa vitlöken och jordnötterna.
Lägg sedan i nässlorna och till sist oljan.

Passar exempelvis fint på mackan, eller som tillbehör till pasta.

Ja, ibland förbannar jag detta med att bo i eget hus på landet.
Där när det är kallt, vattnet fryser, pannan strular, man får vara tacksam om bilen alls behagar starta och det är mer eller mindre mörkt dygnet runt. De där dagarna när jag längtar in till en hyreslägenhet inne i stan. Utan ansvar. Utan trassel. Bara en hyresavi att betala varje månad.

Men sen kommer våren och sommaren och dagar som denna.
När solen skiner och vinden är ljum.
När allt är grönt och skönt och det snart är sommarlov.

Plötsligt blir det värt de där tunga vintermånaderna och jag blir så tacksam att vi bor som vi bor. Att vårt hem är en plats där barnen kan springa barfota fritt omkring, där lillskrotet kan vandra runt med rumpan barn och plocka med sina pinnar och där det helt utan planering och ansträgning går att låta barnen plantera lite på en vanlig onsdag.

Då talar vi om vardagslyx.
Då talar vi om frihet.

Vi har varit ute på vift några dagar och då bilåkande = bilstickning har jag nu nått stadiet att garnet till min möbius snart är slut! Tycker själv att den är lite i smalaste laget som den är nu och funderar på att sticka på en resårstickad kant längst ut. Både för att få sjalen lite bredare och för att accentuera möbiusvridningen.

Frågan är bara vilket garn jag ska använda? De alternativ jag har hemma som kan tänkas passa är Drops delight, där färgerna är fina och rätt passande, men garnet är helt annorlunda, ett Kauni i rött/orange/gult som alltså är precis samma slags garn som resten av sjalen bara en annan färg, och tillsist mitt egenfärgade Kampes garn i lite flammigt brandgult så där som påminner en hel del om Kaunigarnet i kvalitet.

Eller ska jag kanske ha något helt annat?

Hemma hos min mormor finns några helt fantastiska fondtapeter!

Hur många bärsjalar behöver man?
Ja, egentligen inte många alls.
Men det är trevligt att variera sig lite, och det finns ju så många fina...

När jag såg den på bild hos Ooiebeest fastnade jag direkt för färgerna som det orangea inslaget gav! Så låt mig presentera Girasol Metamorphosis Llama. Färggrann och fin, precis som de andra och påminner om vår rabatt i färgen, den med tulpaner och penséer.

Även om jag gillar fina textilier så gillar jag samtidigt att saker får komma till användning, och därför har den nya sjalen redan blivit delad i två delar och blivit en kortsjal och en ringsjal och sjalen med det lila inslaget i detta nu är på väg till sitt nya hem, en bit norrut i landet där den om några månader kommer att få bära en liten, liten bäbis!


Från toppen; Llama, Fusion de Oro och Purpura Llamativa

Måde både far och morföräldrar och moster och morbror på besök har vi kalasat mest hela dagen idag och då är  det klart att födelsedagsbarnet ska få en egen kalasskjorta!

Sydd av bomullspoplin i samma modell som återbrukstunikan, fast med långa ärmar och aningens kortare och knäppning fram och tyget har samma fina mönster som svamptröjan som lillskrotet fick i födelsepresent förra året. Detta måste ju för övrigt vara det absolut snyggaste flugsvampstyget?!  (Från Hilco, köpt från Sydilla)

Att "påta i trädgården" är visserligen fortfarande synonymt med att gräva nässlor, men på sina hörn så börjar det blir lite ordning i alla fall! Rabattlådan på framsidan av huset ser ut att kunna bli riktigt fin i år,med alla sina aklejor, borstnejlikor, smultron och annat blomstrande! Tulpanerna och små självsådda penséer är först ut och vallmon har börjat blomma så smått den med, och i den där "buren" i hörnet hoppas jag att det ska klättra luktärtor vad det lider.

Efter inspiration hos Tootitosh har jag testat en ny variant av stöd till våran stora Sibiriska(?) Pion där man inte bara har stöd runt ytterkanten utan även ett rutnät för att ge stöd i mitten. Jag använde de gamla metallstöden som bas och ben och snodde sen ihop kanten och krysset av björksly. Lite lagomt skevt och oputsat så där så att det inte skär sig mot nässlorna och de vildvuxna bärbuskarna. Typ.
Nu håller jag tummarna att det kommer att funka bättre än tidigare års försök till stöd! Hitills har inget vi testat varit tillräckligt och pionen har kollapsat VARENDA år!

Och ja, ni ser ju på lercirkeln runt om hur stor den blir...