Att göra din egen "Traveler's notebook"
Köpte en fantastisk vacker skrivbok från Tiger Baby när jag var på julmarknad i Stockholm i november. Ursprungligen hade den en (utbytbar) inlaga som satt instucken i en ficka på den bakre pärmen.
Jag har dock länge önskat mig en bok som kan vara kombinerad skiss- och skrivbok, och allra helst även innehålla rutat papper då det är smidigt att ha för att rita upp diagram på - och när jag hittade den modell av anteckningsböcker som kallas "Traveler's notebook" såg jag min chans!
Dessa bygger på ett system där du har en lös pärm eller omslag med resårband bakom vilka du trär in tunna anteckningsböcker. Lätt att byta inlaga när du känner för det, och enkelt att anpassa ett befintligt omslag visade sig!
Och ja, det kändes som en hädelse att göra hål i den fina boken!
Resultatet tycker dock blev väldigt bra, och jag har nu den anteckningsbok med både randiga, rutiga OCH blanka blad som jag så länge velat ha!
Smidigt också att lätt kunna byta ut och variera vilka inlagor du väljer att ha i vid olika tillfällen. Möjligt att sätta i en tillfällig inlaga i samband med ex. en resa eller kurs och samla anteckningar från den där och samtidigt ha kvar de "vanliga" inlagorna.
Tiger Baby hittar du på Instagram som @tigerbabylove eller på www.tigerbabyshopen.blogspot.com
Vill du se fler exempel på denna typ av anteckningsböcker, sök på traveler's notebook, midori notebook eller fauxdori.
Bästa stickorna?
På Avmaskat så har de tävling där de lottar ut tre olika set med utbytbara stickor där "tävlingsbidraget" är att blogga om sina favoritstickor. Jättelätt, eller hur? Eller också helt otroligt svårt!?! Helt ärligt så kan jag nog inte säga en enda favorit när det kommer till stickor. Det beror ju så otroligt mycket på vad jag stickar, var jag är när jag stickar och sist men inte minst - vilket garn jag stickar med!
Jag menar, favoritstickorna för sockstickningen som transporteras runt och ska samsa i en väska tillsammans med hårda böcker, vattenflaskor och matlådor är ju några helt andra än favoritstickorna för vantstickningen hemma vid köksbordet, eller slappar-sjal-stickningen där i soffan framför en bra film. Men ok, vissa likheter finns det väl ändå... jag gillar vassa stickor framför trubbiga. Och rundstickor framför jumperstickor. Men sen varierar det friskt!
Stickorna på bilden är ex. rosenträ från Lantern moon. En mycket trevlig bekantskap så här för köksbordsstickningen och dessutom en souvernir från London, men aldrig att jag skulle våga packa med dem i ryggsäcken! För ömtåliga och för många. Nä, ska det vara en ryggsäcksstickning så är det Addi Sock Rockets eller Hiya Hiya Sharp som får följa med! Vassa rundstickor med metallspetsar och smidiga kablar!
Skulle jag dock välja min favorit om vi ska väga in den rent emotionella aspekten av stickor/stickning och favoriter så är dock valet givet - det är min första Knit Pro Symfonie Wood rundsticka! Den där som jag misshandlat brutalt genom åren och som blivit både limmad och slipad på men som trots alla öden och äventyr fortfarande är jättehärlig att sticka med! Och jag tror nog att jag skulle komma rätt långt på en lång 5,5mm rundsticka trots allt? Jag menar, Lovikkavantar på magic loop? Sjalar? En redig kofta? Snabbstickat blir det ju också på tjocka stickor!
KonsuMERA, konsuMINDRE
I går var det "black friday", en dag där fokus ligger på ökad shopping och i dag var det "en köpfri dag". Inte helt osökt att börja tänka på konsumtion under dagar som dessa...
Frågan är då hur en bäst ska konsumera, eller ja, inte inte konsumera? Ska vi mäta konsumtionen i pengar, prylar eller resurser? Ska fokus ligga på att få ut mesta möjliga av de kronor vi spenderar, eller spendera så lite som möjligt? Minimalism med så få prylar som möjligt? Helt släppa fokus på tillverkare och varumärken, eller kanske fokusera mer på det? Ekologiskt hållbart? Socialt hållbart? Ekonomiskt hållbart?
Bilden ovan är från i höstas, och sammanfattar min klädkonsumtion de senaste åren rätt bra. Ärvd kofta, tröja från secondhand och ett par omsydda secondhand-jeans och till det ett par nytillverkade och förhållandevis svindyra kängor, men som å andra sidan är tillverkade i Sverige, är av god kvalitet och beräknas hålla i många år. En mix helt enkelt, som jag hoppas kan vara hållbar både för ekonomi, miljö och samhälle.
Hexagonkudden är min!
I början av året så ordnades en auktion där intäkterna gick till Teskedsordern, och där ibland auktionerades bland annat Elin Jantzes "Hexagonkudde". Som jag så klart la ett bud på. Jag menar, kombinationen av en skitsnygg kudde som Elin broderat och välgörande ändamål - vad annat fanns det att göra!? Budgivningen drog dock snabbt iväg långt över min budget och sen tänkte jag inte mer på det, förrän jag fick ett mail nu i sommar där jag tillfrågades om jag fortfarande var intresserad av kudden? På något sätt som jag inte känner till hade alltså mitt bud blivit det vinnande så numer bor kudden här hemma hos oss! Tjoho för det!
...och ja. Mitt utgångsbud känns ju verkligen som ett skambud för den kudden, så jag siktar på att komplettera betalningen lite längre fram i höst när inkomsterna börjat komma ikapp utgifterna igen!
Mitt eget lilla "knit kit"
Häpp!
Inspirerad av The Knit Kit har jag plockat ihop mitt eget lilla stick kit!
Det där med att ta med sig de tillbehör och extraprylar som behövs till stickningen tycker jag nämligen är lite av ett kapitel för sig. Mer än en gång har jag vimsat runt precis innan jag ska iväg och försökt leta fram allt vad det nu är jag behöver, och resultatet brukar vara att jag antingen inte hittar de saker jag letade efter, att jag får jag med mig på tok för mycket saker och gärna då sen också att det dräller runt i väskan så att jag ändå inte hittar det jag behöver när jag behöver det, även om jag då faktiskt lyckats packa ned det... *suck*
Men nu så! Revansch!
Efter att först ha snavat över The Knit Kit på lite olika stick-bloggar, och sen dessutom fått kika på en live på ett stickcafé (där den lovordades för att vara så smidig att bara plocka med sig och veta att allt som kan behövas är med) kände jag att jag också måste fixa ett eget "to-go" kit med det viktigaste!
Mitt innehåll så här långt;
- måttband
- ullnål
- stoppar till mina knit pro kablar
- några markörer
- några säkerhetsnålar
- en av mina mini-fickknivar
...som allt som allt ryms i en lite rund plåtask i storlek som en snusdosam, vilken dels är lätt att hitta rätt på i stickpåsens eller väskans djup men även går att lätt stoppa med sig i fickan när du ska iväg på stickcafé!
Allt samlat.
Allt med.
Funderar lite på om jag borde utöka det lite? Men jag vet inte riktigt med vad? Eller ev. om jag drar ned på markörer och satsar fullt ut på säkerhetsnålar? Trots allt går det ju att ha till det mesta, från att fånga upp tappade maskor till att använda som markörer eller som "nyckel" för att kunna skruva åt knit pro-tipparna riktigt bra.
Och nu blir jag ju nyfiken - vad skulle du packa ihop i DITT stick-kit?
Vad tycker just DU är det viktigaste att ha med?
She's alive!
.Tjoho! Min gamla Swatch-klocka från 90-talet lever igen!
Och det har jag min syster att tacka för! Hon som tipsade om att hon hade hittat en sprillans ny Swatch-klocka anno 1993 (en störtcool 24-timmarsklocka!) i en butik här i närheten - och om det finns gamla klockor kvar kan det kanske även finnas extra armband kvar?!
För det var det min klocka har saknat.
Ett armband.
Orginalarmbandet som var i svart/vitt "ormskinn" med ett spänne i samma ljusrosa färg som boetten gick sönder efter några år och ersattes av ett rött armband där plasten ganska snart vittrade sönder - och efter det har den bara legat... år efter år, utan vare sig armband eller fungerande batteri.
Men nu så!
Med ett nygammalt armband som ska efterlikna någon slags reptil och ett nytt batteri har min fina klocka fått ett nytt liv!
Jag vet inte vad som är mest överraskande egentligen. Det faktum att jag, så här många år efter att en så quirky klocka släpptes, lyckats hitta ett armband som faktiskt passar så pass bra som detta gula reptilarmband gör - eller det faktum att klockan, efter att ha legat undan stuvat, med ett tomt batteri de senaste >10 åren startade igång så snart jag satte i ett nytt batteri, och dessutom hållit tiden sedan dess?
...och nej, det är kanske inte i alla situationer och sällskap som det passar sig med en plastig klocka anno 1993, med gult reptilarmband och en naken kvinna på urtavlan - men vilken tur då att jag har en superneutral klocka att alternera med de gångerna! Så får min gymnastiska kvinna komma fram och visa mig tiden när det passar sig och de gångerna ha möjlighet till fulla fokus som hon förtjänar efter alla dessa år i en låda!
Ska vi byta grejer?
Liksom många andra i landet la jag och storasyster en del av vår lördag på att vara med på Naturskyddsföreningens klädbytardag! Ett mycket trevligt arrangemang måste jag säga - på alla sätt och vis!
Det där med att sälja/skänka och köpa begagnat har jag ju provat på i alla möjliga former, Från att bara ärva och skänka vidare till vänner och bekanta till att köpa och sälja via annonser, varit med och arrangerat bytardagar, skänkt/köpt på loppisar osv men detta var faktiskt första gången jag provat på det här upplägget med att lämna in saker och få en biljett/sak som sedan fungerar som betalmedel för de saker du vill byta till dig. Om du vill byta till dig något alltså. Om inte så går överskottet vidare till second hand.
Själv hittade jag en jeansklänning av märket "Finn Flare" (tänk 70-tal, A-line... mmmm) och storasyster, ja hon såg till att ekipera sig inför sommaren! Inkl. ett par boots inför kommande säsong.
Vårt saldo för dagen var i alla fall att vi kom där ifrån med färre saker än vi kom dit med. Och storasyster fick en uppdatering av sin garderob. En mycket välbehövlig sådan visade det sig när vi kom hem och gick igenom hennes byrå och sorterade ut alla tröjor, toppar och tunikor som visade sig ha blivit urvuxna över vintern.
Och ja, efter avslutat klädbyte tog vi en tur på stan och kontrasten blev så tydlig! Från återbruk i både tanke och handling. Med plagg som lever vidare hos nya ägare där varje återbrukat plagg innebär en liten men fortfarande en viktig besparing av jordens resurser - till alla dessa nyproducerade varor som hänger sida vid sida, presenterade i en kontext som är utformad enbart för att locka till ökad konsumtion.
Ja, den stadsturen lämnade en viss bismak...
(och nej, vi gjorde inga nyköp)
.
Smyckad med tanke om säkerhet
Inför fjällresan såg farmorn i familjen till att ekipera oss allesammans med säkerhets-/räddningsarmband. Pappan utbrast hurtigt att det ju skulle vara jättebra för mig när (notera när inte om) jag skulle hamna i en snödriva bredvid pisten... Tack för den va!?
Nåväl, armbanden är riktigt schysta! Tänk klassisk makrame fast med nylonlinor, och spännena har inbyggda visselpipor. Tanken är att man vid behov kan pillar upp armbandet och då ha en rejäl lina till hands, för att snöra sig en ripa (eller iaf försöka) eller kanske bara som reservskosnöre. Pappans armband (det tvåfärgade) består av två lite kortare remmar medans mitt helsvarta är knutet av en enda lång lina (så allt ev. infångade med lasso ligger alltså på mig...)
Tydligen går det att knyta ännu mer avancerade armband också, ex. med fiskelinor inknutna, inkl. krok och sänke och allt vad man mer kan behöva! Coolt tycker jag! Vem behöver en väska när en kan ha allt en behöver i ett armband liksom?!
Det är detaljerna som gör´t
En sak jag investerat i till mig själv denna vinter är ett par täckbyxor. Ett par bra täckbyxor. Och i mitt sökande efter detta paret bra täckbyxor, som innebar provande av X-antal olika par skid- och täckbyxor i stadens olika sport- och friluftsbutiker blev det väldigt tydligt att det är detaljerna som gör´t!
Jag insåg nämligen att det inte var så "bara" att hitta ett par passande täckbyxor som jag hade trott. Framför allt inte när skidmodet just nu tydligen innebär tighta och lågt skurna byxor (kom igen, det är ju som att BE om att få in snö innanför kläderna vid första bästa vurpa!) och gärna med rätt trånga snölås också, om där ens fanns några...
Nåja, efter idogt provande återkom jag till det par jag provade först av alla, ett par från Bergans, som visserligen kostade sina saftiga kronor, men med tanke på att jag köper täckbyxor ungefär vart 15:e år känns helt överkomligt när jag slår ut det per år!
Vi pratar smidigt tyg som ändå ska vara vattentätt.
De är rymliga utan att för den skull bli bylsiga och trilla av.
De är lite högre skurna bak för att minimera kyliga missöden med snö innanför kläderna (och vill du vara riktigt säker på att vara skyddad så följer det med hängslen att knäppa på om du vill)
De går både att öppna upp och att spänna åt runt fotlederna.
De har snölås - som är öppningsbara även de.
...och det bästa av allt nästan! Ser ni den lilla haken längst ned på snölåset? Det är en sån där hake som en hakar fast i kängorna för att hålla byxbenen på plats! SÅ smart! Det är detaljer som dessa som liksom lyfter hela plagget, och jag njuter av att kunna hålla mig varm och torr i vinter!
Lite kluven
Jag vet inte riktigt vem jag känner mig mest som - Hamlet eller Indiana Jones?
Kanske är en fråga om dagsform?
Hur som helst så är ljuslyktan skitsnygg och stencool, designad av Ludvig Löfgren för Kosta Boda som en del i serien "Still Life" och en födelsedagspresent till mig från min käraste!
Ett broderat mobilskal
I julas fick jag ett sånt där "brodera ditt eget mobilskal"-kit i julklapp.
Fast den mobil jag hade då passade inte. Och även om jag var sugen att sätta igång redan då blev jag lite osäker på att den i min närhet som faktiskt hade en sån mobil faktiskt skulle använda ett broderat skal, och då tappade jag suget och så det blev liksom aldrig av att jag gjorde nått med det...
Men nu så! Till min nya, begagnade telefon så passar det som en smäck! Och det var faktiskt riktigt skoj att brodera, min avsmak mot att brodera korsstygn till trots! (lite för mycket räknande och för lite skapande för min smak...) Så det är faktiskt mycket möjligt att det blir fler korsstygnsprojekt för min del, i alla fall och de är små, snabba och gärna egenkomponerade.
Fåglarna är från boken "859 Fåglar" av Britta Johansson och de övriga figurerna fick liksom komma till lite allt eftersom. Är på sätt och vis lite sugen att täcka även mellanrummen med korsstygn... men vi får se. Tycker att det blev fint som det blev nu - och nu känns det verkligen som MIN telefon!
Arbete pågår...
Ny telefon och en stickning som växer
Hipp hurra! Jag har en ny (begagnad) telefon nu, och jäklar i min lilla låda vilken skillnad både på kvalitén på bilder, snabbhet och tillgång till appar som faktiskt fungerar! Nästan så att väger upp förkylningen jag dragit på mig!
På bilden är min Inspira cowl som växer och växer allt eftersom. Mina svarta restgarner är nästan slut så nu har jag övergått till att beta av småsnuttar i lite andra färger också, allt enligt devisen "ju mer desto bättre"!
This could be the perfect day
Det är åter igen konstaterat.
Saker och ting blir inte allt blir som man tänkt sig och ibland är det svårt om man ska skratta eller gråta när ironin stirrar en rakt i ansiktet!
Låt mig berätta;
Redan när "Jag blommar"- Maria visade "Perfect day"-affischerna för ett par år sedan kände jag att en sån, en sån vill jag väldigt gärna ha hemma på väggen - och nu när sommarlönen kommit tänkte jag minsann passa på att lyxa till det och beställa en alldeles egen affisch!
Jag hade verkligen sett fram emot att få hem den. Skaffat en passande ram, börjat fundera på vilken vägg den skulle passa bäst. Och så var dagen när avin kom här! Väldigt lägligt också eftersom vi ändå skulle handla och postombudet håller till på samma ställe!
Handlingen gick bra, framför allt sett utifrån kontexten sen eftermiddag + tre barn. Uthämtandet av paketet gick bra. Att gå till bilen gick bra. Men någonstans där utanför bilen började symptomen av en lång dag och lågt blodsocker i kombination att visa sig, och mitt resesällskap var inte alls så inriktade på samarbete längre. För att få en hand fri för att assistera vid ombordstigningen i bilen lägger jag ifrån mig paketet med affischen på biltaket.
Lättad över att alla tillsist sitter på sina platser, alla bälten knäppta, väskor och kassar lastade och dörrar stängda backar jag ut från parkeringen och kör iväg... ett par svängar senare slår det mig. PAKETET?!! Snabbt stopp och snabbt konstaterande att nej, där finns inget paket i bilen. Snabb vändning och tillaka mot affären, och preciiiiis när jag får syn på paketet som trillat av från taket i samband med att jag svängt och nu ligger där på vägen så kommer det en bil och kör rakt över det...
Jag besparar er alla de eder och förbannelser mina stackars barn fick ta del av där i bilen, men det var länge, länge sedan jag var så arg/ledsen/besviken på en och samma gång och mina barn blev ordentligt omskakade av in reaktion. Det är liksom inte så jag brukar agera, inte ens under de mest animerade diskussioner!
Det blev en bilfärd i tystnad.
Det blev en hemkomst i tystnad.
Kände för att slänga hela paketet i soptunnan på en gång.
När jag hunnit lugna mig, komma igång med middagsmaten och hunnit prata med barnen och förklarat och bett om ursäkt för mitt beteende så testade vi att packa upp affischen ändå, och synen som mötte oss var allt annat än vacker!
Men så, efter middagen så började jag försiktigt släpa ut de veck som blivit, och sen när affischen kommit inom glas och ram så blev det inte så tokigt ändå! Visst, om man tittar nära så ser man spåren efter att ha blivit överkörd av en bil, men om man inte gör det så tror jag faktiskt inte att man tänker på det?
Maria har, med tanke på ödet för den affisch jag köpte, generöst erbjudit mig lite rabatt om jag skulle vilja köpa en ny, slät affisch. Först kände jag bara JA! Jag vill ha en NY! En Fiiiiin Men sen började jag fundera... på sätt och vis så får ju affischen ytterligare en dimension nu med sin historia.
Ja, det var en dag när en hett efterlängtad affisch blev överkörd, och ja, förstörd. Men det var samtidigt en dag som började bra. En dag som slutade bra. En dag som sammantaget var riktigt trevlig, så när som på incidenten med det bortglömda paketet och bilen.
Allt behöver inte bli som man tänkt sig eller hoppats på.
Det kan vara en bra dag ändå.
Kanske rent av en perfekt dag?
Som lite extra info kan jag för övrigt berätta att Marias underlägg/skärbrädor är dessto tåligare! Inslagna i lite wellpapp (och med en affisch som skydd...) så klarar de av att bli överkörda av en medelstor bil utan att få minsta skråma!
Skolstartsshopping
Vi passade på att skolstarts-shoppa lite när vi ändå var och handlade, jag och barnen. Lillskrotet fastnade för en mössa med katter, storasyster önskade sig ett nytt nyckelband och en penna med troll på, lillebror valde ett hänglås(?!) och själv fastnade jag för gem i form av cyklar - så nu är vi rustade och redo!
Höstterminen, here we come!
Redo för en (supermegaextrem) förgylld fikastund!
Idag har jag gjort min syster sällskap när hon packade upp och gick igenom sin digra samling av kaffekoppar som stått undanstuvade i lådor de senaste åren. Och vilken samling sen! Flådig som bara den!
När hon var sissådär tio år så loppishoppade hon nämligen kaffekoppar efter mottot "Ju guldigare desto bättre!". Om jag inte missminner mig helt så hade hon också, där som tioåring, planer på att starta kafé, och då var det så klart givet med en rejäl kaffeservis! Totalt hittade vi 32 kompletta kopp+fat där i lådorna + några assietter, mjölkkannor, sockerskålar och några udda kaffefat. Inte helt illa för en tioåring eller vad säger ni?
Kaféplanerna verkar vara lagda på is för nu, men vem vet? Kanske kan vi en dag få besöka kafét med de guldigaste kopparna i stan?
I <3 tygkassar!
Några av favoritkassarna
Jag gillar tygkassar! Ja, jag gillar nog tygkassar mer än jag gillar vanliga väskor (även om så klart väskor har sina fördelar ibland) och jag gillar variationen bland dem! Jag har helt enkelt svårt att sätta fingret på hur en perfekt kasse ska vara, just för att behovet varierar.
Små smidiga kassar att ha stickningen i. Lite större, tunna kassar att ha med i väskan som extra-pack-påse. Rejäla kassar som klarar tyngden vid mathandlingar och vassa hörn på tunga pärmar. Rymliga kassar att packa badhandukarna i.
Ibland är det bra med korta handtag, som när det ska bäras mat hem från affären. Ibland är det bra med lite längre, så där så att man kan välja om man vill bära i handen eller kunna ta kassen över axeln istället.
Det enda gemensamma skulle väl vara att de gärna får vara snygga?!
En trogen kasse som trots nötta band hänger med ännu!
En hyllning till det analoga
Digital teknik har helt klart revolutionera skapande på många sätt. Både som medie att skapa i och med, med digitalt foto och digital bildredigering där vägen från idé till screentryck är kort och idéer snabbt och enkelt kan testas och koncept ändras, och som kommunikations- verktyg för att sprida sitt skapande, inspirera andra och själv låta sig inspireras.
Samtidigt upplever jag att den digitala tekniken har en baksida också i och med att den snabbt blir gammal. Telfoner, datorer, kameror. Livstiden känns ofta utstakad på förhand och innan man ens fått hem sin tekniska lilla pryttel så finns redan en ny, uppdaterad version ute på marknaden.
Mitt bland alla dessa digitala möjligheter tycker jag att det för en stund är så skönt att gå tillbaka till det analoga. Det fysiska. Att sitta på ett irl stick-café och prata och pillra med maskor och garn. Måla med färg som kletar, kladdar och doftar. Att skriva ett brev, på papper, med en penna. Packa ihop en liten present. Att frankera med frimärken med vackra motiv istället för att bara klicka på "send".
Kluriga klappar och piffiga presenter
Alltså, jag erkänner.
Jag tycker att det är jätteroligt med presenter och paket.
Förutsatt förståss att det är rätt present till rätt person!
Ni vet, något som är särksilt uttänkt och utvalt.
Kanske rent av något skapat med tanke på just mottagaren.
Presenter som någon annan inte alls skulle ens vilja ha.
Som exempel tänker jag på min syster som blev sprudlande glad över den stora (5l!) mintgröna plastskål hon fick, eller som den spegel jag fick av mina föräldrar, särskilt utvald för att matcha just stilen på vår tidigare så spegellösa toalett. Rätt present till rätt person!
Lite samma sak blev det med det här mobilfodralsbroderi-kitet jag fick.
Verkar ju jätteroligt och jag är supersugen att sätta igång och brodera!
Och då har jag inte ens en telefon som skalet passar till... det har däremot den jag fick kitet ifrån, så det känns som att nästa födelsedagspresent till den personen är given, eller vad säger ni?
Dagens tips: Stickmapp
Att packa en strumpstickning med tunna små trästickor liggandes i en stickpåse i en väska tillsammans med skolböcker, skrivblock, matlåda, vattenflaska och allt annat som ska med under en skoldag är ju som att be om att komma hem med trasiga stickor!
Lösningen fick bli en stickmapp!
I mitt fall en mapp i A5 storlek i kraftig karton, rätt lik den som brukar vara i pärmar. Stadig nog för att skydda stickorna och rymlig nog för att rymma nystanet och en påbörjad strumpa.
(Och tack för skolpepp och tumhållningar - so far, so good!)
A trip down the memory brick lane
