Metamorphosis

 

 

 

 

Det pågår rensning här hemma. Eventuellt att det kommer att bli aktuellt med en flytt ganska snart för vår del. En flytt som kommer att innebära mindre utrymme. Eller också kommer vi inte att flytta. Vi vet inte helt säkert ännu. Vilket som så behöver mängden saker/kläder/prylar/papper minskas till förmån för mer tid och utrymme till det vi tycker är viktigare än prylar!

 

Jag är inte minimalistisk på något sätt (fråga dem som känner mig!). Tvärt om så skule jag snarare definiera mig som en sentilental, samlande, materialistisk maximalist, vilket ofta gör detta med att rensa ut saker till en utmaning för mig.

 

Jag har dock på nära håll fått uppleva hur prylarna har tagit över. Där anskaffning och samlande av materiella ting har prioriterats framför utrymme att leva. Där materiella ting har tillåtits styra och begränsa personernas liv så till den grad att det börjat påverka deras psykiska och fysiska hälsa. För vår omgivning påverkar hur vi mår. Vare sig vi vill eller ej. Vare sig vi är medvetna om det eller ej. Vare sig vi vill tro det eller ej.

 

Och kanske det som gör mig mest ledsen - jag har på nära håll fått uppleva hur anskaffande och ansamlande av prylar, och ointresset/oförmågan att göra sig av med dem har gått ut över sociala relationer. Att släkt och vänner undviker att komma på besök. Att prylarna blir en källa till konflikt och till sorg. Och dit vill jag aldrig någonsin komma. Så mycket är inget materiellt värt för mig, någonsin!

 

...så jag rensar. Rensar för att förenkla.

Rensar för att ge utrymme till det som faktiskt är viktigt.

Rensar utifrån de fyra S:en.

 

 

Och när jag väl är igång så är det med ens inte lika svårt längre! I takt med att jag rensar ut de prylar/kläder jag faktiskt inte behöver och i vissa fall ens vill ha får de prylar/kläder som vi faktiskt VILL ha kvar mer utrymme och kommer mer till sin rätt. Det lättar rent fysiskt genom att det blir mer utrymme att röra sig på och kläderna i garderoben behöver inte klämmas ihop för att rymmas, men det lättar också psykiskt. Med mindre prylar att hålla reda på så krävs inte heller lika mycket planerande och koll vilket ger ett större lugn. Jag behöver inte tänkar i flera led för att komma på var den där saken jag letar efter är. Jag behöver bara gå och hämta den, för den har bara ett ställe att vara på och den är lätt att komma åt!

 

Skänka - både till vänner och bekanta och till loppis/välgörenhet känns ju som en självklarhet då jag själv är helt och hållet för återbruk! Jag köper ju själv, när det är möjligt, mer än gärna begagnat framför att köpa nytt, och för att detta kretslopp av materiella ting ska flyta på krävs det ju att det skänks saker också. Och jag uppskattar verkligen när vänner och bekanta kommer och säger "du, jag håller på att rensa ut hemma och jag hittade detta och tänkte på er", för i regel har de helt rätt. Det är helt rätt sak/plagg för oss.

 

Sälja - Klart att det är skönt att ibland kunna få tillbaka lite av de pengar jag själv lagt ut en gång i tiden! Hur mycket jag säljer beror lite på vad jag upplever som mest värdefullt för stunden - min tid eller reda pengar. För att sälja tar tid och ork, det går inte att komma ifrån. Så i regel säljer jag inte jättemycket, men en höst när jag hade lite mer tid till övers och sålde av saker mer regelbundet roade jag mig med att faktiskt räkna ihop hur mycket det blev, och de månaderna skrapade jag ihop drygt 2000:-. 2000:- för saker vi uppenbarligen inte hade något behov av, och då var det ändå inga jättedyra saker!

 

Slänga - Japp, vissa saker åker direkt i soporna... är saker trasiga eller i sånt skicka att jag själv inte vill ha dem kvar eller ens kunna tänka mig att titta åt på loppis, ja då åker de, antingen direkt i soporna eller omvägen via att bli städtrasor innan de vandrar vidare... Jag har också blivit hårdare med mina egna halvfärdiga projekt. Antingen färdigställer jag dem NU, eller så åker de i soporna - och åter igen så ger detta en både fysisk och psykisk lättnad! Mer utrymme för det jag faktiskt vill hålla på med, och jag slipper dåligt samvete för sånt som annars bara hade blivit liggande - och en härlig bonus är att rensningen för mig också föder kreativitet och skaparlust!

 

Spara - Jodå, jag sparar min beskärda del, för som sagt, jag är inte minimalistisk, och har inte heller någon målsättning att vi skall leva vare sig spartanskt eller minimalistiskt. Däremot så är jag mån om att vi ska trivas med de saker som vi har. De kläder vi har i garderoben ska passa och våra skor ska vara bekväma. Att de saker som vi omger oss med ska skänka oss glädje och ge energi och inte tvärtom, att de ska upplevas som en belastning. Upplevs de som en belastning så har de inget här att göra!

 

Vissa saker är jag rätt generös med. Exempelvis har jag nog fler bärsjalar sparade än vad medelfamiljen har i sina ägor sammantaget medans de har små barn (även om jag så klart gärna lånar ut dem) helt enkelt för att jag gillar sjalarna! De har varit en viktig och mycket central del i livet med små barn i vår familj. De har så mycket positiva minnen och känslor kopplade till sig och skänker mig fortfarande så mycket glädje. Det finns även en del barnkläder sparade, både som minnessaker och för att kunna låta vandra vidare genom familjen. Detta mycket för att jag själv uppskattat de go´bitar vi har fått ärva från vänner och familj. Sånna där barnkläder som helt enkelt bara är BRA och FINA, även om de inte längre är helt moderna.

 

Däremot har HELT släppt tanken på att spara ALLT även om vi mellan barnen sparat rätt mycket saker och kläder, och då särksilt inte säsongbundna kläder efter äventyret med Lillskrotets första vinterskor... En skulle ju kunna tro att det, efter två storasyskon där alla vinterskor sparats, skulle finnas att ta av i gömmorna - men icke! Det var givetvis storleken precis emellan som var den som behövdes, så det blev en ny(begagnat)inköp trots lådan med sparade skor i förrådet...

 

En sak som dock sparas är de skinnmockasiner som barnen haft när de varit kring ett år och precis lärt sig gå. Var sitt par som jag köpt till dem. I den modell jag tyckt var den finaste och mest passande till dem just där och då. Mockasiner som alltid kommer att vara bra och funktionella och som minner om den tid när de hade pyttefötter och hela världen var ett äventyr.

 

Men åter igen - det materiella är aldrig viktigare än människor eller relationer. Prylar är bara prylar. Även om det ibland råkar vara ens favoritprylar. Det finns så oändligt mycket som är viktigare än dem!

 

 

Tack för att du tog dig tid att läsa - återkommer med lite minimalistiska lästips i senare inlägg!

 

...och nu åter till rensningen - för ett enklare liv, med mer utrymmer för det som faktiskt är viktigt!