Stickar grått
Jag stickar och stickar och stickar GRÅTT och börjar tvivla på mina val.
Inser att jag hade fått börja på oket NU om det var så att jag hade stickat en vanlig tröja alltså...
...men det gör jag ju inte!
Jag hade ju bestämt mig för att sticka en låååång tröja.
Så;
200g grått uppstickat.
150g grått kvar.
(säkerhetsnålarna markerar bytet mellan nystanen)
Tröstar mig med tanken att jag aldrig varit närmare att få börja sticka på oket än vad jag är i just denna maskan!
En höstpresent till mitt vår-jag
Att peta ner lite vårlökar i jorden på hösten måste ju vara bland de enklaste och billigaste gåvorna att ge sig själv!? Både glädjen att nu, när det kalla och gråa allt mer tar över, få se fram emot en spirande vår, och sen till våren få överraskas av alla fina små blommor.
Min höstpresent till mitt vår-jag är i år 40 Scillalökar och 35 krokuslökar - vad är din present?
Lite inspirerande lästips om ett mer slimmat och avskalat leverne...
Lovade ju lite, förhoppningsvis inspirerande, lästips kring detta med minimalism och ett enklare leverne!
Tiny House Swoon - Ta del av helt fantastiska byggen där ägarna/skaparna tar detta med compact living till helt nya nivåer! Nästan så att jag blir sugen att flytta in i den lilla rastkoja min morfar hade med sig när han jobbade i skogen! Några få kvadratmeter, ett bord, en brits och en liten kamin... och bara att koppla på bilen och dra iväg när en önskar sig en annan utsikt!
Project 333 - Dress with less! Många texter kring detta med "capsule wardrobe" och hur en mindre, men väl utvald garderob gör det det både enkelt och roligt att klä sig!
Minimalisterna - Ja, titeln på bloggen presenterar innehållet väldigt väl skulle jag säga...Sriven på svenska dessutom!
Wangborgs hem - Tankar kring hem, prylar och att leva mindre där feng shui löper som en röd tråd genom allt. Även den skriven på svenska.
Karen Kingston´s blog - Karen Kingston är av många känd som författaren till boken "Rensa i röran med feng shui" och skriver både kring det rent faktiska, fysiska rensandet av materiella ting men även om "space clearing" och renande av energier och det icke-materiella.
Som alltid så håller kanske varken du eller jag med om allt som skrivs i dessa bloggar och på dessa hemsidor, men förhoppningsvis kan du liksom jag finna inspiration i dem! För som sagt, oavsett om vi väljer att förklara det i miljöpsykologiska termer, magnetfält eller i termer av feng shui och energier så kvarstår ändå faktumet att vi påverkas av det vi har kring oss. Vi har därmed, genom att påverka vår omgivning, också möjligheten att påverka hur vi vill bli påverkade.
Det finns vissa saker från de artiklar och texter jag har läst som jag tycker har varit lite extra tankvärda och gjort det lättare för mig som sentimental materialist att gallra och rensa ut.
...att förvaring kostar, även om vi gärna vill inbilla oss motsatsen. Om vi hyr ett förråd blir det väldigt tydligt att förvaring kostar, men även när vi förvarar saker i våra egna (eller andras...) hem kostar det. Förrutom kostnaderna för förvaringsmöbler, garderober, lådor och annat i behöver för att stuva undan våra saker så tar de upp plats i vårt hem. Plats som vi hade kunnat utnyttja till annat än förvaring. När en tänker i termer av att betala underhåll, uppvärmning, hyra/lån för X antal kvadratmeter, men bara kunna utnytta en del av dem känns det inte lika skoj med all "gratis"- förvaring hemma längre... Till de rent ekonomiska kostnaderna av förvaring tillkommer sedan även den mentala kostnaden av att behöva hålla rätt på var saker och ting är.
...att du, när du går igenom din garderob, gärna kan ställa dig frågan "om det här plagget inte redan fanns i min garderob - skulle jag köpa det idag?". Svaret på den frågan tycker jag kan ge en mycket god ledtråd om det är ett plagg som ska stanna kvar i garderoben eller ej!
...finns prylarna där för dig eller finns du där för prylarna? Detta känns ju som den viktigaste frågan av dem alla egentligen - vad gör våra prylar för oss? Hjälper de oss eller begränsar de oss? Åter igen en fråga som är bra att ställa sig när en står i valet och kvalet om en sak ska vara kvar eller ej!
De fyra S:en och de tre paren tofflor
Det pågår rensning här hemma. Eventuellt att det kommer att bli aktuellt med en flytt ganska snart för vår del. En flytt som kommer att innebära mindre utrymme. Eller också kommer vi inte att flytta. Vi vet inte helt säkert ännu. Vilket som så behöver mängden saker/kläder/prylar/papper minskas till förmån för mer tid och utrymme till det vi tycker är viktigare än prylar!
Jag är inte minimalistisk på något sätt (fråga dem som känner mig!). Tvärt om så skule jag snarare definiera mig som en sentilental, samlande, materialistisk maximalist, vilket ofta gör detta med att rensa ut saker till en utmaning för mig.
Jag har dock på nära håll fått uppleva hur prylarna har tagit över. Där anskaffning och samlande av materiella ting har prioriterats framför utrymme att leva. Där materiella ting har tillåtits styra och begränsa personernas liv så till den grad att det börjat påverka deras psykiska och fysiska hälsa. För vår omgivning påverkar hur vi mår. Vare sig vi vill eller ej. Vare sig vi är medvetna om det eller ej. Vare sig vi vill tro det eller ej.
Och kanske det som gör mig mest ledsen - jag har på nära håll fått uppleva hur anskaffande och ansamlande av prylar, och ointresset/oförmågan att göra sig av med dem har gått ut över sociala relationer. Att släkt och vänner undviker att komma på besök. Att prylarna blir en källa till konflikt och till sorg. Och dit vill jag aldrig någonsin komma. Så mycket är inget materiellt värt för mig, någonsin!
...så jag rensar. Rensar för att förenkla.
Rensar för att ge utrymme till det som faktiskt är viktigt.
Rensar utifrån de fyra S:en.
Skänka
Sälja
Slänga
Spara
Och när jag väl är igång så är det med ens inte lika svårt längre! I takt med att jag rensar ut de prylar/kläder jag faktiskt inte behöver och i vissa fall ens vill ha får de prylar/kläder som vi faktiskt VILL ha kvar mer utrymme och kommer mer till sin rätt. Det lättar rent fysiskt genom att det blir mer utrymme att röra sig på och kläderna i garderoben behöver inte klämmas ihop för att rymmas, men det lättar också psykiskt. Med mindre prylar att hålla reda på så krävs inte heller lika mycket planerande och koll vilket ger ett större lugn. Jag behöver inte tänkar i flera led för att komma på var den där saken jag letar efter är. Jag behöver bara gå och hämta den, för den har bara ett ställe att vara på och den är lätt att komma åt!
Skänka - både till vänner och bekanta och till loppis/välgörenhet känns ju som en självklarhet då jag själv är helt och hållet för återbruk! Jag köper ju själv, när det är möjligt, mer än gärna begagnat framför att köpa nytt, och för att detta kretslopp av materiella ting ska flyta på krävs det ju att det skänks saker också. Och jag uppskattar verkligen när vänner och bekanta kommer och säger "du, jag håller på att rensa ut hemma och jag hittade detta och tänkte på er", för i regel har de helt rätt. Det är helt rätt sak/plagg för oss.
Sälja - Klart att det är skönt att ibland kunna få tillbaka lite av de pengar jag själv lagt ut en gång i tiden! Hur mycket jag säljer beror lite på vad jag upplever som mest värdefullt för stunden - min tid eller reda pengar. För att sälja tar tid och ork, det går inte att komma ifrån. Så i regel säljer jag inte jättemycket, men en höst när jag hade lite mer tid till övers och sålde av saker mer regelbundet roade jag mig med att faktiskt räkna ihop hur mycket det blev, och de månaderna skrapade jag ihop drygt 2000:-. 2000:- för saker vi uppenbarligen inte hade något behov av, och då var det ändå inga jättedyra saker!
Slänga - Japp, vissa saker åker direkt i soporna... är saker trasiga eller i sånt skicka att jag själv inte vill ha dem kvar eller ens kunna tänka mig att titta åt på loppis, ja då åker de, antingen direkt i soporna eller omvägen via att bli städtrasor innan de vandrar vidare... Jag har också blivit hårdare med mina egna halvfärdiga projekt. Antingen färdigställer jag dem NU, eller så åker de i soporna - och åter igen så ger detta en både fysisk och psykisk lättnad! Mer utrymme för det jag faktiskt vill hålla på med, och jag slipper dåligt samvete för sånt som annars bara hade blivit liggande - och en härlig bonus är att rensningen för mig också föder kreativitet och skaparlust!
Spara - Jodå, jag sparar min beskärda del, för som sagt, jag är inte minimalistisk, och har inte heller någon målsättning att vi skall leva vare sig spartanskt eller minimalistiskt. Däremot så är jag mån om att vi ska trivas med de saker som vi har. De kläder vi har i garderoben ska passa och våra skor ska vara bekväma. Att de saker som vi omger oss med ska skänka oss glädje och ge energi och inte tvärtom, att de ska upplevas som en belastning. Upplevs de som en belastning så har de inget här att göra!
Vissa saker är jag rätt generös med. Exempelvis har jag nog fler bärsjalar sparade än vad medelfamiljen har i sina ägor sammantaget medans de har små barn (även om jag så klart gärna lånar ut dem) helt enkelt för att jag gillar sjalarna! De har varit en viktig och mycket central del i livet med små barn i vår familj. De har så mycket positiva minnen och känslor kopplade till sig och skänker mig fortfarande så mycket glädje. Det finns även en del barnkläder sparade, både som minnessaker och för att kunna låta vandra vidare genom familjen. Detta mycket för att jag själv uppskattat de go´bitar vi har fått ärva från vänner och familj. Sånna där barnkläder som helt enkelt bara är BRA och FINA, även om de inte längre är helt moderna.
Däremot har HELT släppt tanken på att spara ALLT även om vi mellan barnen sparat rätt mycket saker och kläder, och då särksilt inte säsongbundna kläder efter äventyret med Lillskrotets första vinterskor... En skulle ju kunna tro att det, efter två storasyskon där alla vinterskor sparats, skulle finnas att ta av i gömmorna - men icke! Det var givetvis storleken precis emellan som var den som behövdes, så det blev en ny(begagnat)inköp trots lådan med sparade skor i förrådet...
En sak som dock sparas är de skinnmockasiner som barnen haft när de varit kring ett år och precis lärt sig gå. Var sitt par som jag köpt till dem. I den modell jag tyckt var den finaste och mest passande till dem just där och då. Mockasiner som alltid kommer att vara bra och funktionella och som minner om den tid när de hade pyttefötter och hela världen var ett äventyr.
Men åter igen - det materiella är aldrig viktigare än människor eller relationer. Prylar är bara prylar. Även om det ibland råkar vara ens favoritprylar. Det finns så oändligt mycket som är viktigare än dem!
Tack för att du tog dig tid att läsa - återkommer med lite minimalistiska lästips i senare inlägg!
...och nu åter till rensningen - för ett enklare liv, med mer utrymmer för det som faktiskt är viktigt!
I ❤ pyssel
Ja, självklart så finns det ju delar i mitt liv som också är väldigt viktiga för mig, ja i vissa fall viktigare - men jag slås ändå lite nu och då av hur viktigt pysslandet är för mig! För att få utlopp för min kreativitet, för återhämtning, för att stilla experimentlustan, för tillfredsställelsen att skapa något vackert och/eller användbart, som meditation...
Ja, ni fattar va? Pysslandet fyller helt enkelt många viktiga funktioner för mig. Och faktiskt, det spelar inte så stor roll VAD jag gör. Det viktiga är ATT jag gör något. Pärlar med barnen, stickar på egen hand, brottas med symaskinen, färgar garn, skissar på mönster till något...
När jag pysslar mår jag bra, mår jag bra så pysslar jag - och om jag behöver pigga upp mig själv är en stunds pyssel en bra sak att ta till!
Reflektioner inför påsk
När det nu är så att ex. både sill och skinka anses höra till både jul och påsk, visst borde det samma i så fall gälla även pepparkakor?
KonsuMERA, konsuMINDRE
I går var det "black friday", en dag där fokus ligger på ökad shopping och i dag var det "en köpfri dag". Inte helt osökt att börja tänka på konsumtion under dagar som dessa...
Frågan är då hur en bäst ska konsumera, eller ja, inte inte konsumera? Ska vi mäta konsumtionen i pengar, prylar eller resurser? Ska fokus ligga på att få ut mesta möjliga av de kronor vi spenderar, eller spendera så lite som möjligt? Minimalism med så få prylar som möjligt? Helt släppa fokus på tillverkare och varumärken, eller kanske fokusera mer på det? Ekologiskt hållbart? Socialt hållbart? Ekonomiskt hållbart?
Bilden ovan är från i höstas, och sammanfattar min klädkonsumtion de senaste åren rätt bra. Ärvd kofta, tröja från secondhand och ett par omsydda secondhand-jeans och till det ett par nytillverkade och förhållandevis svindyra kängor, men som å andra sidan är tillverkade i Sverige, är av god kvalitet och beräknas hålla i många år. En mix helt enkelt, som jag hoppas kan vara hållbar både för ekonomi, miljö och samhälle.
#förenkla
Ja, jag erkänner. Jag är svag för det där enkla och rationellt funktionella utan krusiduller. Som typ "Hur lång är du? Hur mycket väger du? Bra, varsågod, här har du ett par brallor som passar." Väldigt mycket enklare än subjektiva, luddiga storlekar som "medium" (i förhållande till vaddå?!) eller "storlek 10år" (ja, det skiljer ju bara sissådär 15cm mellan två av de tioåringar jag känner...)
Nä, enkelt ska're va!
Ta chansen - välj själv!
Tja, exakt hur jag ska välja i valet till Europaparlamentet vet jag inte (och inte i riksdagsvalet heller för den delen) men en sak är då säker - jag ska definitivt rösta!
Att inte rösta innebär ett passivt medhåll i hur de som faktiskt röstar har röstat, och lika lite som jag överlåter till mina kollegor att bestämma min middagsmat eller mina grannar att bestämma vilka kläder jag ska ha på mig vill jag överlåta min röst när det kommer till politik till någon annan!
Stickningens funktion och nytta
Jag vet inte hur det är för er andra, men för mig har jag allt mer insett den mångfacetterade funktion som stickningen (virkningen/läsandet/snickrandet/valfri hobby) har.
Ibland ger den utrymme för kreativitet. Ett tillfälle att pröva nya idéer, färg-
kombinationer och tekniker.
Inland rent tidsfördriv. Något att ha för händerna under långdragna resor. Eller ren bruksstickning, när jag stickar bara för att jag behöver det färdiga alstret.
Och sen har vi den funktion som stickningen har just nu. Ren återhämtning!
Jag kom på mig själv med att vara helt likgiltig inför vilken av mina projekt jag hade i händerna (det finns några olika ja...). Det viktiga var ATT jag fick sticka. Att då den där pausen från allt som ligger för mig att göra den närmaste tiden under denna hektiska vår. En liten stund för att rensa upp och reda ut. Maska för maska, tanke för tanke.
Vår omgivning och hur den påverkar oss
”Skilsmässosängen”
Jag tycker att det är lite intressant att läsa olika Feng Shui böcker och bloggar. Vissa delar ställer jag mig frågande till, så som vikten av olika typer av kristaller på specifika platser och särskilda klockor för att rena enerergier (och sånna påfund som att gömma skivstångsvikter under soffan för att förstärka metall-elementet i vardagsrummet, men det låter ju mest som någon som fått hela teorin om bakfoten? Eller?) men väldigt mycket upplever jag är applicerbart generellt, även inom andra förklaringsmodeller, och även om du inte känner att det är riktigt din grej att ha rökelse och kristaller hemma.
För oavsett om vi talar i termer av feng shui, miljöpsykologi eller vanligt bondförnuft så säger de detsamma – vår omgivning påverkar oss! På samma sätt som vi påverkar vår omgivning så blir vi påverkade av vår omgivning. På gott och på ont.
Ibland är vi fullt medvetna om det. Som när vi kliver in i ett rum där vi direkt ger oss lugna, eller för all del, ett rejält stresspåslag. Vi väljer att servera maten ur den där fina skålen fast än det bara är en vanlig tisdag bara för att vi vet att vi då upplever att maten smakar så mycket godare.
Lika ofta är vi kanske medvetna om att vi gör på ett visst sätt, men vi har aldrig reflekterat varför vi gör och känner inget behov av att fundera på det heller. Vi bara fortsätter att sätta oss på samma stol i matsalen, ta samma väg över torget.
Och sen kommer vi till de tillfällen där vi blir påverkade utan att riktigt vara medvetna om det. Ibland är det ju jättehärligt. När vi, utan att riktigt veta varför, känner oss lugnade, inspirerade eller vad det nu kan vara, bara av att stiga in i ett rum. Samtidigt blir vi lika ofta negativt påverkade, ibland utan att vi är riktigt medvetna om det. Placeringen av vårt skrivbord på jobbet (troligtvis styrd av någon annan eller av praktiska orsaker) gör kanske att du känner dig blottad och utsatt, vilket gör det svårt för dig slappna av och släppa loss din kreativitet, vilket gör att du känner att du inte bara känner ett obehag när du är på jobbet utan även känner att du misslyckas med dina arbetsuppgifter? Eller alla de där högarna med papper och kläder som har samlats där hemma? Där du kanske inte är medveten om den där extra tankemödan som krävs för att hitta det där plagget du letar efter, och där du inte lägger märke till hur du varje gång du ska ta eller lägga tillbaka något i den där pappershögen behöver koncentrera dig på att parera för att den inte ska rasa. Du tänker att du har vant dig vid det, att det inte påverkar dig, det har ju varit så där så länge, men lik väl tar det energi från dig.
Jag upplevde en sån aha-upplevelse om hur min omgivning påverkade mitt mående när vi var på sportlovsresa. Jag, pappan och lillskrotet delade, precis som vi allt som oftast gör hemma, en dubbelsäng, men lik väl så kände jag mig SÅ ensam! Det kändes verkligen helt bakvänt. Vi som under den veckan umgicks mer och närmare än vad vi gör hemmavid, både med varandra inom vår familj och med våra nära vänner – och likväl kände jag mig ensam? Sen, efter några nätter slog det mig. Den hyrda sängen var visserligen en dubbelsäng, men dubbel i den bemärkelsen att den bestod av två separata sängar, med två separata madrasser och två separata bäddmadrasser, som dessutom gled isär från varandra under nätterna. Vi låg där på var sin säng. Nära varandra visserligen, men med en tydlig gräns mellan oss. Jämfört med vår egen säng hemma, där vi har en ”hel” dubbelsäng med en enda stor madrass där man kan ligga lite huller om buller, som man känner för. En säng utan sprickor som separerar dem som sover i den.
Jag tror inte att jag egentligen sov så mycket bättre när jag kommit på vad som störde min sömn där i ”skilsmässosängen” men när jag kommit på vad som låg till grund för den där känslan av ensamhet kunde jag kompencera med lite extra kramar när jag vaknade istället. ♥
Trots att jag redan tidigare tänkt en hel del kring detta hur det vi har omkring oss påverkar vårt mående blev jag ändå överraskad över hur starkt påverkad jag blev bara av en säng. En säng som jag dessutom bara sov i under en vecka! Tänk då vilken påverkan våra egna hem, platsen där vi spenderar största delen av vår tid, har på oss!
Länge leve mångfalden
Bojkotta eller inte bojkotta?
Egentligen så får ju bara själva förekomsten av att där finns en kategori som är uppmärkt "tjejspel" mig att börja se rött, sparka bakut och vilja bojkotta allt sammans!
Samtidigt så sitter jag där, en smula kluven.
För min unge gillar "torka vovvarna"-spelet.
Och jag gillar min unge.
Vad är sanning?
Ja, vad är egentligen sant på internet?
Berättar bloggar, facebook feeds eller instagrammade bilder sanningen? Eller ljuger de? Eller vad är egentligen sanning?
Visst ser det stilla och fridfullt ut här ovan?
Nyplockade blommor från den egna lilla täppan.
Kvistar från äppelträdet som just beskurits för säsongen.
En studie i hur fint den där mustigt djupa, lila ackompanierar ringblommornas eldiga gula och orangea färger.
Harmoni.
Idyll.
...eller så befinner vi oss mitt i en medelstökig lunch hos en barnfamilj, med mickrade pannkakor som blivit kvar från gårdagens middag och köpesylt från närmaste Ica. Allt accentuerat av en lagomt ostrukturerad hög där på änden av bordet med dator, laddsladdar, läxpapper och post i en salig blandning. Och hade jag zoomat ut lite till hade jag även kunnat bjuda på lite returkartonger i en låda, div. leksaker och läxböcker på avigvägar och några sticklingar som står i en glasslåda i väntan på mer värdiga ytterkrukor.
Även det en sanning.
Eller är det ena mer sant?
Eller är allt lika sant?
Vilken sanning vill vi se?
Vilken sanning väljer vi att se?
This could be the perfect day
Det är åter igen konstaterat.
Saker och ting blir inte allt blir som man tänkt sig och ibland är det svårt om man ska skratta eller gråta när ironin stirrar en rakt i ansiktet!
Låt mig berätta;
Redan när
"Jag blommar"- Maria visade "Perfect day"-affischerna för ett par år sedan kände jag att en sån, en sån vill jag väldigt gärna ha hemma på väggen - och nu när sommarlönen kommit tänkte jag minsann passa på att lyxa till det och beställa en alldeles egen affisch!
Jag hade verkligen sett fram emot att få hem den. Skaffat en passande ram, börjat fundera på vilken vägg den skulle passa bäst. Och så var dagen när avin kom här! Väldigt lägligt också eftersom vi ändå skulle handla och postombudet håller till på samma ställe!
Handlingen gick bra, framför allt sett utifrån kontexten sen eftermiddag + tre barn. Uthämtandet av paketet gick bra. Att gå till bilen gick bra. Men någonstans där utanför bilen började symptomen av en lång dag och lågt blodsocker i kombination att visa sig, och mitt resesällskap var inte alls så inriktade på samarbete längre. För att få en hand fri för att assistera vid ombordstigningen i bilen lägger jag ifrån mig paketet med affischen på biltaket.
Lättad över att alla tillsist sitter på sina platser, alla bälten knäppta, väskor och kassar lastade och dörrar stängda backar jag ut från parkeringen och kör iväg... ett par svängar senare slår det mig. PAKETET?!! Snabbt stopp och snabbt konstaterande att nej, där finns inget paket i bilen. Snabb vändning och tillaka mot affären, och preciiiiis när jag får syn på paketet som trillat av från taket i samband med att jag svängt och nu ligger där på vägen så kommer det en bil och kör rakt över det...
Jag besparar er alla de eder och förbannelser mina stackars barn fick ta del av där i bilen, men det var länge, länge sedan jag var så arg/ledsen/besviken på en och samma gång och mina barn blev ordentligt omskakade av in reaktion. Det är liksom inte så jag brukar agera, inte ens under de mest animerade diskussioner!
Det blev en bilfärd i tystnad.
Det blev en hemkomst i tystnad.
Kände för att slänga hela paketet i soptunnan på en gång.
När jag hunnit lugna mig, komma igång med middagsmaten och hunnit prata med barnen och förklarat och bett om ursäkt för mitt beteende så testade vi att packa upp affischen ändå, och synen som mötte oss var allt annat än vacker!
Men så, efter middagen så började jag försiktigt släpa ut de veck som blivit, och sen när affischen kommit inom glas och ram så blev det inte så tokigt ändå! Visst, om man tittar nära så ser man spåren efter att ha blivit överkörd av en bil, men om man inte gör det så tror jag faktiskt inte att man tänker på det?
Maria har, med tanke på ödet för den affisch jag köpte, generöst erbjudit mig lite rabatt om jag skulle vilja köpa en ny, slät affisch. Först kände jag bara JA! Jag vill ha en NY! En Fiiiiin Men sen började jag fundera... på sätt och vis så får ju affischen ytterligare en dimension nu med sin historia.
Ja, det var en dag när en hett efterlängtad affisch blev överkörd, och ja, förstörd. Men det var samtidigt en dag som började bra. En dag som slutade bra. En dag som sammantaget var riktigt trevlig, så när som på incidenten med det bortglömda paketet och bilen.
Allt behöver inte bli som man tänkt sig eller hoppats på.
Det kan vara en bra dag ändå.
Kanske rent av en perfekt dag?
Som lite extra info kan jag för övrigt berätta att Marias underlägg/skärbrädor är dessto tåligare! Inslagna i lite wellpapp (och med en affisch som skydd...) så klarar de av att bli överkörda av en medelstor bil utan att få minsta skråma!
Finally friday!
Vissa fredagar, så där efter en hektisk vecka som bara rullat på, så är det liksom extra skönt att det äntligen är fredag igen! Har optimistiskt nog haft med en stickning i packningen några dagar i hopp om att det kanske skulle ges utrymme till lite handarbetande, men icke. Har inte stickat en maska. Nåja, förr eller senare så borde ju lillskrotets restgarnsvantar bli klara. Är lite osäker bara på om det turkosa garnet kommer att räcka eller inte? Risken finns att det får bli väldigt omatchande tummar på de här vantarna...
Sent om sider så har även jag hittat till Stick With Us´s Podcast! Det är ju som att ha ett litet stickcafé hemma hos en själv faktiskt! Kan helt klart rekommenderas! Ska försöka passa på vid något tillfälle och lyssna mig bakåt genom deras sändningar...
En hyllning till det analoga
Digital teknik har helt klart revolutionera skapande på många sätt. Både som medie att skapa i och med, med digitalt foto och digital bildredigering där vägen från idé till screentryck är kort och idéer snabbt och enkelt kan testas och koncept ändras, och som kommunikations- verktyg för att sprida sitt skapande, inspirera andra och själv låta sig inspireras.
Samtidigt upplever jag att den digitala tekniken har en baksida också i och med att den snabbt blir gammal. Telfoner, datorer, kameror. Livstiden känns ofta utstakad på förhand och innan man ens fått hem sin tekniska lilla pryttel så finns redan en ny, uppdaterad version ute på marknaden.
Mitt bland alla dessa digitala möjligheter tycker jag att det för en stund är så skönt att gå tillbaka till det analoga. Det fysiska. Att sitta på ett irl stick-café och prata och pillra med maskor och garn. Måla med färg som kletar, kladdar och doftar. Att skriva ett brev, på papper, med en penna. Packa ihop en liten present. Att frankera med frimärken med vackra motiv istället för att bara klicka på "send".
Några tankar kring att rensa och röja
Jag har funderat en del kring hur jag ska förhålla mig till detta med att röja och rensa och jag känner att jag gärna både luftar och bollar tankarna lite...
Jag gillar ju tanken på återbruk, att det jag inte behöver kan komma till användning hos någon annan, och omvänt. Jag tror också att det ligger mycket saning i detta att ju fler prylar man har, dessto mer har man att ta ansvar för och ju mer energi tar grejerna och detta med värdet av att se till att de saker man har kring sig är sånna som man mår bra av.
Samtidigt så säger mitt sociala arv "behåll ALLT du bara kan behålla".
Och mellan dessa utgångspunkter blir det en viss diskrepans...
Jag tror inte heller att ett spartanskt liv med minimalt med ägodelar är lösningen för alla, och inte heller de piffigt matchande hem som presenteras i inredningstidgningar, för vi är alla olika.
Det jag tillsist landat i att ha som utgångspunkt är;
Ditt hem är till för DIG.
Det är inte du som finns där för ditt hem och dina prylar. Ditt hem är där för att för dig för att du ska kunna leva det liv du vill leva.
Vad detta sen innebär skiljer från person till person.
Vill du bo i ett rent och avskalat hem med öppna ytor?
Vill du bo litet på få kvadratmeter med massor av prylar?
Låta dina samlingar av porslinstomtar dominera hemmet?
Ha en hyvelbänk i vardagsrummet istället för en soffa?
Det finns liksom mer än ett sätt att göra rätt!
Det jag känner är viktigt är att reflektera kring vad man vill att ens hem ska göra för en och utgå från det i utformningen av sitt hem.
För samtidigt som man väljer något så väljer man samtidigt bort något annat.
Om du lever i ett minimalistiskt hem med bara de prylar du verkligen behöver så kan du kanske inte samtidigt kan ha en samling "bra att ha grejer" och extrakläder i varierande storlekar att kunna låna ut till gäster som behöver. Bor du i en gammal dragig, vedelad kåk så kan du kankse inte åka bort mer än över dagen vintertid och har du valt att låta ditt hem fungera som ett förråd och bli ett upplag för saker så blir kanske konsekvensen i slutändan att varken vänner eller familj kan komma och hälsa på, helt enkelt för att de inte längre ryms i ditt hem.
Så, hur är då läget i det Metamorphosiska hemmet?
Ja, lite mitt emellan skulle jag säga.
Även om det bitivis känns som om delar av vårt hem agerar mer förråd av urvuxna kläder, skor som inte passar och diverse annan bråte än ett HEM så känns det ändå som om vi har plats att leva. Det finns plats för barnen att leka och för pappan att meka. Det finns plats för ett litet förråd av skapande-material av olika form, kurslitteratur och annat som jag finner värdefullt att ha tillgång till.
Och däremellan finns det faktiskt både lite YTA och RYMD.
Och vi kan, precis som vi gärna vill, ha vänner och familj på besök utan problem. Här finns extra sängplatser vid behov, vi kan utan problem rymma tio personer runt köksbordet om vi vill och teservisen som aldrig användes fick ge plats för en rejäl uppsättning assietter istället så nu kan alla få äta sin tårta på en riktig tallrik dessutom!
Men som sagt, det är en ständig process och vi har en bit kvar tills vi helt är där vi vill vara!
Lite i ofas med omvärlden
Jag känner mig inte riktigt i fas med min omvärld just nu.
Lite osynkad så där
Jag åker när barnen fortfarande sitter i pyjamas.
Kommer hem när alla de andra redan ätit middag.
Ständigt lite före eller lite efter.
Jag kom på mig själv med att tycka att det var väl då onödigt tidigt att börja sälja julpynt redan nu, för att sekunden senare komma ihåg att det ju faktiskt bara är en vecka till första advent och en månad kvar till julafton. Samtidigt så känner jag mig tidig och påstridig som redan nu faktiskt vill veta så långt det är möjligt var, när och med vem jag ska fira under julhelgen, något som ingen annan tycks finna så särskilt angeläget.
Veckorna fram till jul påminner lite om en sånt häcklopp, med en radda deadlines som skall klaras av, en efter en i rätt ordning. Och innan jag ens tagit avstamp för att komma över första häcken måste jag ha nedslaget efter den andra klart för mig.
Känns som att det kommer att bli ovanligt skönt med helg denna vecka. Få landa lite, adventspynta och synka in mig med tiden och omvärlden.
Bäst begagnat
Lillskrotets nygamla kängor - ett loppisfynd
Att jag gillar att handla begagnat är ingen nyhet för de som känner mig, men när jag och storasyster satt i bilen på väg till helgens klädbytardag och pratade om detta att handla begagnat fick jag ett tillfälle att precisera mer exakt VAD som jag tycker är så bra med det - och jag kom fram till att kärnan i det hela är hållbarhet.
Ärva, ge bort, loppis, secondhand, byten, låna av varandra - vilket som.
Alla står de för hållbarhet för mig.
Det gör att vi bättre tar vara på de resurser vi har och det gör även vår privatekonomi mer hållbar i längden. Att handla vissa saker begagnat, att ärva och ärva vidare istället för att promt köpa allt sprillans nytt ger helt klart pengar över till att lägga på det vi faktiskt VILL lägga pengar på. Samtidigt så får saker och ting komma till användning och glädje inte bara en gång utan upprepade gånger. Mer nytta och glädje per pryl helt enkelt!
...sen har ju storasyster vid det här laget insett att det även finns andra fördelar med att vi handlar en del begagnat. Så som att man då kan man få saker man inte annars skulle få. Saker som ankelboots i fejkskinn, som visserligen klickar och klackar härligt när man går med dem och som gör sig utmärkt som discoskor men som bara skulle klara en kvart ute i skogen och som i alla fall den här mamman aldrig skulle betala flera hundra för. De där hundralapparna lägger jag mycket hellre på bra och hållbara skor. Men för en tjuga, då är det ok med lite klickande klackar och fejkskinn.
