Några tankar kring att rensa och röja
Känner igen mycket! Jag är väldigt glad att vi har en källare som kan agera avstjälpning så att boplanet håller sej någorlunda okej. Men som en vän sa, man känner sej alltid välkommen hos oss :)
Jag håller helt med huvudsaken är att man själv trivs och har plats i sitt hem att göra sånt man gillar. För några år sen ärvde jag en teservis av min morfar, den ligger fortfarande nerpackad, och nu i höst ärvdejag efter farmor och jag hadegärna tagit över mer av hennes textilier men har inte plats i min lilla lägenhet. Då hade det varit bra med den där stora gården :-)
Väldigt kloka tankar! Och jag känner igen mig i den där kluvenheten, att dels vilja spara (pga bra att ha, någon annan i familjen eller ungängeskretsen kanske behöver eller uppskattar det, eller det är något som jag kanske inte eg gillar, men som har ett affektionsvärde för mig), och dels behovet av rymd/yta/lugn utan för mycket detaljer för att inte tala om mitt eget estetiska sinne.
Jag tycker nog att jag landat i något mittemellan också, jag är numera mycket brutalare när jag rensar än jag klarade av förr. (När jag var liten och vi skulle städa och rensa på våra rum, var jag så klurig att istället för att slänga sånt där som jag eg vuxit ifrån men inte riktigt kunde skiljas ifrån, så frågade jag alltid min tre år yngre lillebror om han ville ha grejen. Vilket han i 99 % av fallen ville... ;-D).
Ha en god fortsättning på det nya året!/Blenda
Intressant! Jag är en samlare, som aldrig heller tackar nej till gåvor. Nu under jullovet har jag märkt att vi fått en massa grejer, i största välmening, för att givarna liksom vet att vi alltid tar emot grejer... Praktiskt för dem när se flyttstädade... Ett överkast från mitten av 1990-talet. "Knappt använt", som de sa. Sambon tänkte att det var en perfekt strandfilt. Jag kände att vi har nog av gamla täcken, filtar och lakan för det ändamålet... Nu ska jag bli tydligare, inga fler gåvor hit, jag väljer själv!
Ni har jättemysigt och "lagom" vad jag kan se. Och jag uppskattar att det finns plats för gäster och kläder att låna ut :) Så länge inte sakerna tar oönskad energi är det inget problem! Men när man börjar störa sig och ha jobbigt med sakerna, då är det dags att ta sig en funderare tycker jag. Bor man stort är det så klart längre till man når den gränsen. Det gäller att helt enkelt känna, precis som du skriver - vad vill just vi!?
Jag tänker att om man tar för vana att ge bort/sälja/låna ut det man själv är klar med för stunden - då får man också tillbaka på samma sätt den dag man själv behöver det. Tänker tex på att jag inte sparat något alls mellan barn 1 och 2, trots det har vi nu fler uppsättningar vinterkläder i rätt storlek. Vi har i princip inte köpt någonting alls till honom, men fått från många olika håll. Och det han växer ur - ja, det går genast vidare till andra ungar. Tänker lika om mina egna kläder, kökssaker, filtar, väskor etc. Det enda som jag är riktigt tjurig på är verktyg ;)
