Metamorphosis

Det är höst nu, ja nästan vinter.
Det råder inga tvivel längre.

Du känner det i luften.
Du ser det på ljuset.
Även när det är som varmast är det fortfarande kallt.

Jag tar på mig yllevantar när jag går ut.
Försöker se det vackra i det kalla.
Se det mysiga i det mörka.

Ibland går det bra.
Ibland vill jag bara gå i ide och vakna lagomt till den första vårdagen.
Den där dagen när vindarna åter är ljumma.
Dagen när allt börjar vaknar och livet återvänder.

För att få det att kännas lite bättre tar jag på mig en extra tröja, sveper sjalen lite tätare om mig.
Jag går ut, vänder mig mot solen och blundar.
Så där som lillebror brukar göra.

På kvällen värmer jag glögg och tänder små lampor .
Vi sitter tillsammans och gör planer om julmat och firande.
Jag funderar på roliga pyssel att göra.

Då känns det lite varmare.
Inte längre lika mörkt och kallt.