En sovplats för små fåglar
När storasyster leker med sina små plastdjur så kommer de till liv!
De får känslor och tankar.
De talar med varandra.
De talar med henne.
Mamman har inte den färdigheten längre.
Den fanns visserligen där en gång.
Men nu går den inte längre att hitta.
Kanske är det en biverkning av att ha klivit in i vuxenlivet?
Kanske finns den kvar någonstans, trots allt?
Någonstans under alla lager av ansvar och erfarenheter?
Som tur så är i alla fall pyssellusten lätt att återfinna.
Ett par tändsticksaskar och några grillpinnar blir till en våningssäng.
Lite restgarn blir till två små filtar och Fjunis och Pip kan nu sova sött!
Gudars gosh vilken häftig tunika! Den får du bära med mycket stolthet! Super-cool :)
Tack för att du tog dej tid att tänka till lite kring min shop. Såklart borde jag ha foto på mössa på barn... men det var lögn att få mina tonåringar att ställa upp... Och inget annat lämpligt barn har jag i närheten. Funderar på om jag kan muta nån liten söt rackare ute på lekplatsen med en glass mot ett par foton? Eller kanske kan man hyra ett från dagis en kvart eller halvtimme? Nå, så snart jag hittar ett bra barn så ska barnet få vara med på etsy-bild :)
Bra tips att mäta måtten - lagt på todo-listan.
Och jag klurar för fullt på småsaker, har en del idéer i huvudet men de måste ju testas först.
tack för din hjälp!
MiA
SÅ gulligt med våningssäng till Littlest pet shop.
och tunikan!! Urläcker!
Ja, jag säger då det... Våningssäng! Vart får du allt ifrån?
