Metamorphosis

Min fina och kloka vän Ingrid har en blogg där hon skriver en hel mängd tankvärda inlägg.
Nu senast skriver hon om detta med prestationskrav och att släppa på kraven lite och göra saker för sin egen skull. Göra så att man själv mår bra och därmed också bättre klarar av att ta hand om och finnas för sina medmänniskor.

Och visst ligger det mycket i det?
Att vi ställer ibland helt orimliga krav på oss själva.
Om allt vi ska göra.
Om hur bra och fint allt måste vara.
Hur vi strävar efter att uppfylla något outtalat, ouppnåeligt ideal.

Att sedan kliva ned sig i additionsträsket gör inte saken bättre.
Du vet, när det inte längre räcker att bara vara bra, eller ensa att vara bra på nån sak som man faktistk tycker är rolig och intressant. Istället ska man ska träna lika mycket som kompisen som älskar träning, man ska baka lika mycket bröd och bullar som den som har bakning som största intresse och man ska vara med sina barn lika mycket som den som är föräldra ledig samtidigt som man ju ska ha ett lika stylat och fixat hem som den som mycket hellre spenderar kvällarna med att renovera och möblera om än att ta en stund i soffan med en stickning och en kopp te och göra lika många långa (och dyra) resor som den som jobbar heltid med bra lön och lägger minimalt med pengar på mat och boende just för att ha råd med sina resor.

Extra lätt att trampa ned i det där additionsträsket tycker jag blir just i forum- och bloggvärlden där man ju bara sen en liten del av varje person och det därför är så lätt att bara lägga samman allt bra och fint som alla gör till ett gigantiskt mål som man aldrig kommer att nå...

När man väl särskådar alla kraven, ett efter ett, inser man kanske hur orimligt det faktiskt är att kunna uppfylla alla samtidigt!
En framgångsrik karriär med hög lön går exempelvis sällan hand i hand med att vara skapande hemmaförälder och det är svårt att hitta samma tid till studier på kvällar och helger för en student med familj och barn jämfört med en singelstudent, för hur man än vänder och vrider på det så har dygnet fortfarande bara 24 timmar!

Nä, det ligger nog en hel del klokt i begreppet "good enough", och att det inte alls är själviskt att göra saker bara för att man själv gillar dem och mår bra av dem.

Snarare tvärt om!
Det ger ork, lust och energi till att vara där för andra omkring dig!