Dan före dan före dopparedan - the true story
Vårt köksbord på förmiddagen så här dan före dan före dopparedan.
Pratade med en vän igår om detta att det känns som att man aldrig hinner så mycket som man vill/borde/hade planerat. Hon gissade att hon nått en vändpunkt rent åldersmässigt. Att hon helt enkelt rör sig långsammare nu än för 5-10 år sedan.
Jag tror nog mer på teorin att med ökande ålder och barnantal så ökar också självklart-sysslorna. Sånt där som man som ung och ensamstående i högre grad kan välja om och när man ska göra. Tvätta/laga mat/ta en vända med damsugaren/få in ved/se till att djuren får mat/rastas/väcka barn/natta barn. Allt det där som nu bara ska göras. Allt det som bara görs utan att man kanske reflekterar över att det faktiskt fortfarade tar lika lång tid att göra även om man gjort det så många gånger förr. Och när allt det som måste göras är klart finns där kanske inte så mycket tid över till det man också hade velat få gjort - och hips vips så är man där i känslan att man inte fått något gjort.
Vad tror ni?
Vet inte, men ville bara säga att vilket härligt köksbord ni har. Röjde precis plats för kvällsmaten här.
Jag tror det ligger en hel del i vad du skriver. Fler måsten kommer med åldern och familjebildningen, absolut.
Jag tror det handlar om prioriteringar också. När man har sina barn och familj är det så många "måsten" som inte känns viktiga längre.
Sådär ser vårt köksbord ut också. Jämnt. Och jag blir nästan lite nervös att att se människor som aldrig har något på fel plats, inte ens om man kommer på oanmält besök.
En riktigt god jul önskar jag dig! :)
Jo håller med dig, det finns många vardagliga "måsten" som bara är där. Men sedan märker jag att för vart år som går finns det mer saker jag vill hinna göra på julen än innan. Ny mat ska provas, vi lägger oss till med fler "traditioner" osv.
God Jul!
