Flicka, pojke eller mitt i mellan?
Har den senaste tiden träffat på diskussioner och funderingar som rört könskoder hos barnkläder, icke-könande barn och de föräldrar som medvetet väljer att klä sina barn så könskodat det bara går. Detta har fått mig att åter fundera kring genus, vad vi förväntar oss av en person enbart baserat på vilket kön personen har och vad vi väljer att väga in i de färger och kläder vi klär våra barn i?
Absolut att vi har ett biologiskt kön och att det finns med oss redan från start, men jag känner mig tveksam till att det skulle ha den stora påverkan redan i den tidiga barndomen som många delar av samhället vill påskina.
Att små barn och bäbisar skulle ha så vitt skilda intressen och sätt att vara enbart på grund av skillnaden i några könkromosoner?
Nja, jag känner mig inte helt övertygad...
Oavsett var man ställer sig i diskussionerna kring könskoders vara och icke vara och huruvida det är givande och utvecklande eller rent av skadligt att växa upp som icke-könad under sin första tid tycker jag att det är viktigt att komma ihåg att hur vi bemöts och uppfattas av vår omgivning till större del än vi kanske är medvetna om påverkas av vårt yttre.
En prydligt klädd vuxen med ett välvårdat yttre uppfattas vid första anblicken vara mer ordentlig och ordningssam än den som kommer klädd i slitna kläder, udda strumpor och otvättat hår.
Det barn som är klätt i rymliga, tåliga kläder uppfattas och bemöts som att vara mer aktivt och äventyrslystet än barnet som är klätt i ömtåliga, tighta kläder.
Kläder må bara vara sammanfogade tygbitar och bara en lite liten del i det som formar oss som individer, men de påverkar oss mer än vi kanske tror?
Det är lätt att bli lite trött av allt könskodsprat...
Hamnar också i de där tankarna allt som oftast. Vad styr våra intressen? Vi föräldrar påverkar väldigt mycket i alla fall.
Lycka till med bebis.
Jag tröttnar nog aldrig på att diskutera det här! Tycker att det är så himla viktigt. Du verkar klok tycker jag, håller med om att man behandlar folk/barn olika utefter vad de har på sig. Vare sig man vill eller ej. Och att man behandlar flickor och pojkar olika är så konstigt, det är ju BARN det handlar om! Alla borde lära sig ta plats/ta hand om varandra och andra/uttrycka sig, oavsett kön.
Jag vet inte om jag är rätt person att uttala mig men min erfarenhet gör att jag mer och mer tror att väldigt mycket finns "inbyggt" i oss. OK, visst har föräldrar, omgivning och allt det andra betydelse - men det är nog ändå människan själv som bygger sin framtid...
Tack för kommentaren i min blogg!
För den som funderar kring kön och icke-kön kan jag rekommendera en tur till transgenderriket och ta del av deras erfarenheter. Min uppfattning är att de kan en hel del i ämnet och där finns många fascinerande historier.
:)
"Du vet aldrig vilket kön ditt barn har förrän hen kan tala om det själv!"
Den här diskussionen för jag säkert minst en gång i veckan och jag tycker i princip som du. Och jag tänker att så länge som flickor/tjejer/kvinnor har sämre förutsättningar på grund av sitt kön så måste diskussionen hållas igång även om det ofta känns väldigt tröstlöst. Du har väl inte ens berättat här på bloggen om det är en pojke eller flicka du fått?
Glad Midsommar!
Stort tack för alla era tankar kring detta!
Jag tror absolut att vi har väldigt mycket med oss redan från innan vi föds, men jag är samtidigt övertygad om att det vi möter under livet, både på gott och ont påverkar oss.
Just därför känns det också väldigt att reflektera kring huruvida vi bemöter barnen utifrån vilka de är i sig själva eller utifrån vad samhället säger att de är.
Bra sida du har! Jag har kollat igenom några av dina andra blogginlägg och jag diggar vad jag ser :).
