Projekt: Gilla hösten
Startskottet har gått för mitt årligen återkommande förändringsprojekt:
"Gilla hösten"
Även om höstar har fört med sig helt fantastiska händelser och upplevelser (ja, jag har ju två höstbarn, bara en sån sak!) så associeras hösten fortfarande i allt för hög grad av en början på en lång vinter präglad av kyla, mörker och isolering, eller brist på dito isolering vilket resulterar i mer kyla.
Samtidigt så vet jag ju att hösten är fantastisk på många sätt och vis!
Vackra färger, hög klar luft.
Tända ljus och sprakande brasor.
En tid att både avsluta och förbereda.
Det blir bättre år för år, men ännu är det en bit kvar tills jag helhjärtat kan omfamna och välkomna hösten...
Denna veckan har vi haft riktig brittsommar, till och med så varm att jag suttit ute och ätit lunch. Då är hösten riktigt ljuvlig :)
Jag sydde faktiskt färdigt åkdynan sent igår kväll, (tjoho!) med då var det för mörkt för att ta ett vettig foto på den. Snart så!
Jag tycker om alla årstider när de börjar och är less på dem innan de är slut. Vintern är underbar när snön kommer och allt blir ljusare, jag tycker mycket om julen och i januari fyller både jag och Emma år. Men någon gång i februari är jag färdig med vintern. Då vill jag ha vår.
Och när den anländer älskar jag den, jag myser åt takdropp och solen som värmer, krokusar och porlande bäckar. Men ju slaskigare och söligare det blir ju mer gnäller jag och vill ha sommar.
Försommaren är en för mig fantastisk årstid, jag påminns om frihetskänslan just efter skolavslutningen och allt det gröna som spirar är ju underbart. Men en bit in i juli märker jag att jag blivit lite mätt, jag uppskattar inte längre sommaren lika mycket.
När så hösten gör sitt intåg älskar jag de vackra färgerna, den höga, blå himlen och den krispiga luften. Dagg i daggkåpeblad och en känsla av förnyelse som nog är en rest av barndomens spännande skolstarter. Men när bladen fallit av och allt bara är mörkt och trist och regnigt och blåsigt, då vill jag bara att snön ska komma... Och så vidare.
