Metamorphosis

Jag har äntligen hittat en lädersmorning som det känns BRA att smörja med! Den innehåller bara ricinolja, lanolin, bivax och jojobaolja och luktar gott, inte alls så där starkt och kemiskt som den vi hade tidigare. Då höll jag för det mesta till utomhus just för att det luktade så starkt, och inte var den smörjan något jag skulle vilja att bäbisen (som gärna tuggar lite på det mesta hen kommer åt) skulle få i sig. Den här lädersmorningen luktar mer som någon slags handkräm, och även om man kanske inte ska äta den så känns den i alla fall inte farlig.

Dryg verkar den vara också.

Här ska smörjas!

Plockade fram min gamla Kånken igen, den med dragkedjan som gett upp. Hoppades på att den kanske, kanske skulle gå att använda om jag bara packade små lätta barnkläder och blöjbytessaker och inte en massa tunga skolböcker - men icke.

Dragkedjan är paj, kaput, finito. Bara att ge upp.

Vad ska då hända med väskan nu?

Jag gillar ju återbruk och att ta tillvara på saker.

Absolut.

Jag köper gärna begagnad kläder till både mig själv och barnen. Trasiga skor lämnas till skomakare, kläder lappas och lagas, en uttjänt tröja kan bli ett par bäbisbyxor, uttjänta jeans har blivit både kassar och väskor, påslakan blir filtar och sovkläder.

Saker används och återanvänds.

Men frågan är om jag inte nått min gräns här? Att ge mig på att byta dragkedja på en ryggsäck jag redan lagat en gång?

Fast det förståss, ytterfacket är ju fortfarande helt med ok dragkedja.
Kanske kan hitta på något med det...

Vissa dagar kan det behövas lite pepp.

Pepp!

Föreställ dig att du scenariot att du ska sticka en kofta.
När du är i garnaffären så inser du att det bara finns tre nystan av det garn och färg du fastnat för, och du som egentligen behöver fyra...

Hur löser man detta dilemma?

Tja, man kan ju gå till en helt annan butik och hoppas på bättre utdelning där, eller så kan man ju välja en helt annan färg eller annat garn. Ett som det finns fyra nystan av. Eller också kan man där på plats köpa till ett fjärde nystan av någon annan färg/sort som matchar de andra tre och sticka ex. muddar och knappslå av detta udda nystan. Man kan också tänka sig att man köper tre nystan där och då och sedan försöker hitta samma garn och färg (om än något annat färgbad antagligen) någon annan stans och stickar muddar och knappslå.

Eller också så köper man de där tre nystanen där och då och tänker att man löser det efter hand... Och då kan det bli så att man köper ett fjärde nystan av samma färg och sort som de första tre, men i ett annat färgbad, tycker att det blir lite trist med en helt enfärgad kofta så man gör en härva av det nystade garnet, ner i ett blått färgbad, sköljer, torkar och nystar. Efter en halv mudd stickad på tandpet... förlåt, 2mm stickor, inser man att färgen blev alldeles för blå så mudden repas upp, garnet härvas igen och får ta en tur i ett gult färgbad men färgen blir fortfarande inte bra så det blir ett par gröna färgbad också innan garnet fått den där rätta gurkiga och lite lagomt flammiga färgen man var ute efter och man åter kan nysta garnet, plocka fram tandpet... just ja, 2mm stickorna, och börja sticka på de där muddarna!

Så kan man alltså göra
.
Om man vill krångla till det lite extra.

...GARN (och lite stickor) från 3 stickor, frankerat med de lämpligaste av frimärken för ett paket fullt av garn!

Förra veckan föddes nämligen en liten Nora som redan innan hon föddes var lovad en liten kofta i stil med den som Lille J fick när han var nyfödd. En icke-skrikig färg var önskad av Noras mamma och mitt val bland de icke-skrikiga färgerna föll denna gång på en ganska mild ljusblå färg.
Det kändes liksom passande för en liten Nora.

I paketet gömde sig även en härva gult, tvåtrådigt Kampes som köptes enbart för att jag kände ett enormt sug att färga ett brandgult garn!

Ärligt talat så har jag igen aning om vad det ska bli av det där garnet. Det är (hitills) ett rent nöjesköp, och faktiskt så är jag rätt nöjd med resultatet efter färgningen. Eventuellt att det blev lite väl orange?

Här inleder vi den nya veckan med en matchande måndag!

Jag vill åter igen slå ett slag för detta med återbruk av kläder!
Jag menar, har färgerna hållit sig bra så här långt så lär de hålla sig fina ett tag till, tyget är garanterat redan färdigkrympt och mängden konstiga kemikalier i det lär vara så låg den kan bli efter några år av regelbundet tvättande.

Denna gång var det en fd. favorit-tröja som tyvärr dragit ihop sig och blivit kort och bred på ett icke-smickrande sätt.
(Hade du frågat mig för 15 år sedan hade jag nog tyckt att det var helt ok med tröjor som visade magen, men inte nu längre...)

Orkade inte leta ett vettigt mönster så jag tog istället ett par tights som jag gillade passformen på och ritade av dem. Snabbt och enkelt! Kunde även återanvända fållen i nederkanten på tröjan, men lite ny resår har jag kostat på dem. Samma gamla tröja har förresten även blivit en mössa till lillebror så jag tycker att den där tröjan fick ett riktigt värdigt slut efter lång och trogen tjänst!

 

Solen sken, bäbisen sov.
Lillebror och storasyster var för stunden såta vänner.
Disken skulle garnaterat inte smita ifrån mig även om jag lämnade den obevakad för en liten stund...

Vissa ögonblick är lite mer magiska än andra och jag känner mig så lyckligt lottad de gånger jag får vara med om en av dessa magiska små stunder - som den när bäbisen kröp fram och djupt koncentrerad försökte plocka upp den där ljusstrimman som letat sig in på hallgolvet.

Inspirerad av ett inlägg av iHanna har jag testat en ny variant på dagboksanteckning, nämligen att teckna av hur jag gick klädd den dagen. För faktiskt, ens kläder säger nog mer både om vilka vi är och det liv vi lever än vi tänker på? Detta är kanske inte något jag orkar eller hinner göra varje dag, men absolut någon gång ibland!

* på engelska använder man begreppet "baby wearing" när man talar om att bära barn i sjal eller sele. Därför tyckte jag att det passade sig att både barn och sjal kunde få vara med i min bild.

Det där med en pigg och frisk påsk var ju om inte annat en fin vision att sikta mot. Verklighetens påsk blev dock betydligt mer snorig, men glad trots det! Och med den traditionella äggjakt och smörgåstårtan till påskaftonslunch så har vi ju faktiskt bockat av de viktigaste påskigheterna för vår familj!

Bäbisen fick inte jaga något ägg i år.
Däremot blev ett ägg bäbis-dekorat på det mest enkla men samtidigt mest effektfulla sättet - med ett handavtryck.

Och med det önskar vi er en glad påsk!

Jag hade egentligen tänkt få skriva ett inlägg om en halvfärdig kofta - men tyvärr...
När jag väl tog fram måttbandet och måttade ordentligt inser jag att jag ökat på tok för lite i raglanskärningen!

Attans!

Så det är bara att repa upp.
Göra om, göra rätt.
(Ett lämpligt långfredagsgöra kanske?)

Men ni kan ju i alla fall få se garnet jag hittat till mina små gurkknappar.
Ett mild-grönt ullgarn.

Och jag kan ju alltid försöka se de bra sakerna i allt detta upprepande. Det var ju ändå tur att jag upptäckte missen nu, innan jag ens delat upp raglanen i ärmar och bål, och det är ju tur att det är en liten kofta jag stickar på och inte en vuxenstor!

En förkyld bäbis sover illa. Och vill vara i famnen mest hela tiden och är inte alls särskilt sugen på att äta. All denna snuva, hosta topppad med lite feber kan visst göra även den gladaste bäbisen till en liten gnöl-knöl, så jag bär och ammar och agerar snortork, försöker ignorera det där onda i min egen hals och hoppas på att övriga familjen ska hålla sig pigga så att vi får fira en frisk och glad påsk tillsammans!

Nu är den klar, min restgarnssjal.

Nog liten för att kunna användas som halsduk men samtidigt stor nog för att täcka axlar och rygg svepa när man sveper den om sig. Alldeles lagom med andra ord! 

Den blev klar alldeles lägligt för att lysa upp min vardag nu när världen omkring mest bara består av obestämbara brungröna nyanser och hallgolvet varje dag fylls av ny lera som dras med in. Egentligen har den varit klar en gång tidigare, då med volangkant - men faktiskt, det blev lite mycket, även för mig.

Stickad på 5½mm stickor av cirka 170 gram tvåtrådigt ullgarn.
Lite Kampes, lite Evilla och ganska så mycket Kauni.
Piffad med lite flätor och pärlor i ändarna.

Är dock inte helt vän med kanten.
Den vill till att rulla upp sig lite.
Funderar på om det skulle passa med en virkad, lite flikig kant?
Men det få bli nån gång senare, när mitt restgarnsförråd är påfyllt, för nyköp till en restgarnssjal känns liksom inte riktigt rätt, eller vad säger ni?