Metamorphosis

En av de stora fördelarna med att göra saker och ting på egen hand, lite efter eget huvud så där är att ingen kan komma och säga "nämen, SÅ DÄR ska det INTE vara" eller "SÅÅÅÅ kan man inte göra".

Det är istället du själv som bestämmer vad som är rätt och hur saker kan och inte kan göras.

Tidigare dockors hår har jag broderat direkt på huvudet för att få en täckt hårbotten och sedan sytt och knutit fast de lösa, spretiga hårstråna. Resultatet blev bra, absolut, men metoden har varit både tidsödande och gett mig ont i fingrarna så till lillskrotets docka blev det en ny variant!

Låt mig presentera; kalufsen jag låtit mig inspireras av!

Lite lätt rödlätt i det blonda och rätt så fjunigt fluffig.

Jag började med att virka en perukbas av en tråd tunnt ullgarn (tänkt just till dockhår) och en tråd kid silk mohair. Garnerna var från början vita och färgades med lite lökskal för att få till en färg så nära orginalet som möjligt. Perukbasen sydde jag sedan fast på dockans huvud med stygn både längs hårfästet och lite här och var uppe på själva huvudet för att den ska sitta stadigt på plats - och voila! En hårbotten är klar! Har du ett mer långhårigt mohairgarn skulle man säkert kunna stanna så här och bara borsta upp mohairen lite och få en skaplig frisyr bara av det, framför allt om det är en korthårig docka du syr.

Mitt mohairgarn var dock bara fjunigt, inte hårig - och jag ville ha en lite mer långhårig docka så jag virkade/knöt fast bitar av mohairgarnet i perukbasen. Ja, lite pilligt var det - men helt klart smidigare än att sy fast garnet i huvudtrikån.

...och med ögon och mun på plats också så har vi nu en färdig docka!

Om jag ska väga samman arbetsinsats och resultat så har detta varit det bästa sättet att få till en spretig dockkalufs så här långt! Iom att det finns en heltäckande, virkad hårbotten under fluffet så kommer man undan gisslet med att dockan kan få kala fläckar när den får håret uppsatt med tofsar och spännen och så.