Metamorphosis

Jag känner mig inte riktigt i fas med min omvärld just nu.

Lite osynkad så där

Jag åker när barnen fortfarande sitter i pyjamas.

Kommer hem när alla de andra redan ätit middag.

Ständigt lite före eller lite efter.

Jag kom på mig själv med att tycka att det var väl då onödigt tidigt att börja sälja julpynt redan nu, för att sekunden senare komma ihåg att det ju faktiskt bara är en vecka till första advent och en månad kvar till julafton. Samtidigt så känner jag mig tidig och påstridig som redan nu faktiskt vill veta så långt det är möjligt var, när och med vem jag ska fira under julhelgen, något som ingen annan tycks finna så särskilt angeläget. 

Veckorna fram till jul påminner lite om en sånt häcklopp, med en radda deadlines som skall klaras av, en efter en i rätt ordning. Och innan jag ens tagit avstamp för att komma över första häcken måste jag ha nedslaget efter den andra klart för mig.

Känns som att det kommer att bli ovanligt skönt med helg denna vecka. Få landa lite, adventspynta och synka in mig med tiden och omvärlden.

Klädkoden för kvällen var "dansant" och med lite frans på reaklänningen från sent nittiotal, lite fjädrar på det nyköpta hårbandet och ett långt loppishalsband gick det att få ihop en rätt ok flapper-look!

Här om helgen satt jag och läste Hedvigs inlägg "Från en ilsken plastmorsa!" och både nickade instämmande och förfasade mig ikapp över hur galet det är när barn så tidigt skall fogas in i en vuxenmall för hur man ser ut. Med smink som introduceras redan i låga åldrar och föräldrar som klär sina barn som små minikopior av sig själva.

Sen såg jag mig omkring här hemma...

...och insåg att jag och lillskrotet lallade runt här hemma i identiska sidenlångkalsonger, och den där ulldfrottétröjan lillskrotet hade till - var det inte väldigt, väldigt lik den som pappan hade på sig? För att inte tala om min när jag och storasyster har våra prickiga oversize-tröjor? Och just ja, i vinter kommer vi även att ha identiska vinterhandskar, de där braiga med en skalhandske och urtagbart ullfoder. Och visst var det väl kanske faktiskt så att de där nya lila höstkängorna jag köpte till henne (lite Dr. Martens-stil, fast från Kavat) var en modell som jag delvis valde att köpa för att jag gärna hade velat ha likadana själv om de bara hade funnits i min storlek? 

Hos oss känns det i och för sig lite oklart ibland om det är vi som klär oss som barnen, eller vi som klär barnen som oss - men ändå...

Kanske dags att ha sopat lite framför min egen dörr först innan jag förfasar mig över grannens osopade brotrappa?

"Om jag säger att jag har tråkigt och inget att göra,

säg bara till mig att jag ska vicka på min tand!"

Jupp sörru, lillebror har sin första lösa tand... (och en ny redan på G!)