Mörkret och den stora tröttheten
Nu börjar mörkret kännas av.
Mörkret, kylan och den långa hösten.
Inte så att jag är så där superdupertrött på kvällar och mornar som jag varit vissa år (ni vet, stadiet när det varje morgon är en kamp för att alls få upp huvudet från kudden...) men däremot så är det väldigt tydligt att marginalerna är väldigt små nu. Det krävs bara lite, lite extra för att det ska bli för mycket.
Och när det blivit lite för mycket, då blir det också tydligt hur små möjligheterna till återhämtning är just nu, mitt i mörkret.
Tack och lov att det snart, mycket snart, blir ljusare igen!
Kommentarer
Postat av: lotta
Håller med dig, tufft med mörkret. Då behövs ljus i massor, för att lysa upp det dystra. Skönt att det vänder snart!!!!
Postat av: My
Jag tror du behöver en liten mammaweekend i huvudstaden. Välkommen när du vill! 😊 kram
Svar:
Metamorphosis
Postat av: Maria JAG BLOMMAR
Jag är också extra trött just nu och hoppas att det beror på mörkret. Det vänder ju snart...
Trackback
