Metamorphosis

OM LIVET OCH SKAPANDET I STORT OCH SMÅTT...

Jamen, hur svårt ska´re va?!

 

Ni vet de där projekten som bara blir SÅ bra.

 

De som blir som man tänkt sig (även när man inte tänkt)

De där som bara flyter på.

De som blir BRA på en gång.

 

...och sen har vi de där projekten som bara inte vill sig!

 

När det som först kändes rätt visade sig vara helt fel.

När man får göra om gång på gång.

 

Där är jag just nu.

 

Hur svårt ska det egentligen vara att få till en vanlig enkelt tröja liksom?! Hitills har jag repat upp och stickat om halsringningen en gång (helt klart värt det iofs!) stickat tre och en halv ärm istället för två (och nej, precis som mjoriteten av sveriges befolkning har jag bara två armar, inte tre eller fyra) och ja, jag kommer repa upp en bra bit av livet också och sticka om det lite smalare för som jag stickat den nu kommer den bli på tok för bred för mig.

 

 

Och den där halskragen till Lillskrotet som jag bara inte får till!

 

Jag har redan repat upp den en gång, och ska strax göra det igen. Nu vet jag inte om jag ens ids nysta upp garnet. Funderar faktiskt på att bara sticka direkt från den opassande kragen, lite som en tyst protest!

 

Så det så!

Ja du, jag är himla imponerad att du kämpar på ändå! Kanske tror stickguden att vi inte har roligare saker för oss. Din bruna tröja ser jättemysig ut, ska det bli en sån där bra baströja?
Jag är ofta bortskämd med mina broderier att jag hittar rätt på en gång, men de senaste dagarna har jag sprättat massor och periodvis känt som att jag tappat den där känslan för hur det ska se ut.

Ja, ibland önskar man ju att man liksom bara kunde göra det lite enkelt för sig och följa en beskrivning istället för att improvisera... :)

Sticka på!!! Själv stickar jag en headcover i turkos till min driver. Har just kommit upp till själva klubbhuvudet. Nu är det lite tvekan hur jag ska sticka vidare. Stickar utan mönster!
Du ger mig inspiration att inte ge upp. Tack! Sticka på.