Att överraska sig själv

 
Jag vet inte vad som hänt.
Jag som i princip alltid avskytt att springa har börjat gilla det!
Raska promenader eller att simma långt och lugnt, det har jag tyckt om, men springa? Näe, det var inget för mig... bara jobbigt, och det dunkade i huvudet, och håll fick jag och ont i fötter och knän.
 
Men nu! Jag tycker faktiskt om det!
 
Inte så att jag river av en halvmil innan frukost eller blir taggad av att känna blodsmak i munnen. Men jag tycker faktiskt att det är skönt att komma ut och springa. Jag lägger gärna en timme på en löprunda när jag har möjlighet och de där hundralapparna jag la på träningskläder känns helt klart som de mer välspenderade kronorna nu i höst.
 
Jag vet inte hur det kommer sig faktiskt.
 
En åldersnojegrej?
 
Tillräcklig distans till de förhatliga coopertesten som dikterades av en überhurtig gympalärare?
 
Så pass mycket psykisk stress i livet i övrigt att det krävs en rejäl dos fysisk aktivitet för att väga upp?
 
Vilket som så är jag glad över min nyfunna träningsform!
 
Det är skönt att komma ut och springa och jag känner hur min kropp blir starkare och mer uthållig allt eftersom - och det gillar jag. Att få känna att min kropp är på min sida. Att känna att jag orkar mer.
Att känna att jag får energi.

Kommentarer
Postat av: Iréne JB

Undrar om det kommer att drabba mej också? För jag känner igen det där med att gå långa raska promenader och att simma långt. Men springa, nej. Har visserligen kommit igång i omgångar och tycker inte att det är så tokigt, men har fruktansvärt svårt att fortsätta under en längre tidsperiod.
Heja dej iaf!

Svar: Man ska aldrig säga aldrig... ;)
Metamorphosis

2013-10-08 @ 19:49:33
URL: http://irenejb.blogspot.se
Postat av: Tina

Vilken roligt bild! Jag fick titta länge innan jag fattade hur det hängde ihop. :)

2013-10-08 @ 20:04:59
URL: http://tootitosh.blogspot.se/
Postat av: solängel

Härligt! Jag kom igång med löpningen i våras, sedan drog jag visdomständer och hade bara ont i hela kroppen ett tag och sedan rann det ut i sanden... Men jag vill komma igång igen, jag som inte heller tycker om löpning. Egentligen... Så det kanske är någon slags åldersgrej. Eller det faktum att det är en av få träningsformer som funkar när man bor några mil från närmsta gym och har små barn.

Svar: Avståndet till gymmet och åldern på barnen spelar helt klart in! :)Känns inte alls motiverat att lägga lika mkt tid bara på transporter som hela min (iofs inte jättelånga) löprunda inkl. omyte tar, varken tidsmässigt eller ekonomiskt sett. ;)
Metamorphosis

2013-10-09 @ 08:21:14
URL: http://frihandat.blogspot.com
Postat av: Anna, od Andulky

HAr alltid älskat löpningen, men nu känner jag att jag behöver den mer än någonsin, passar så grymt bra, när man har familj :-).
Anna

2013-10-10 @ 15:03:34
URL: http://odandulky.blogspot.se/
Postat av: med nål och tråd

Grymt!!

2013-10-13 @ 19:51:04
URL: http://www.mednalochtrad.blogspot.com
Postat av: Maria

Heja! Jag började springa för lite mer än 1, 5 år sedan och älskar det. Springer ca 5-6 km varannan dag. Skönt att ha hittat sin grej.

2013-10-14 @ 16:30:08
URL: http://www.jagblommar.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0