Metamorphosis

Det där med en pigg och frisk påsk var ju om inte annat en fin vision att sikta mot. Verklighetens påsk blev dock betydligt mer snorig, men glad trots det! Och med den traditionella äggjakt och smörgåstårtan till påskaftonslunch så har vi ju faktiskt bockat av de viktigaste påskigheterna för vår familj!

Bäbisen fick inte jaga något ägg i år.
Däremot blev ett ägg bäbis-dekorat på det mest enkla men samtidigt mest effektfulla sättet - med ett handavtryck.

Och med det önskar vi er en glad påsk!

En förkyld bäbis sover illa. Och vill vara i famnen mest hela tiden och är inte alls särskilt sugen på att äta. All denna snuva, hosta topppad med lite feber kan visst göra även den gladaste bäbisen till en liten gnöl-knöl, så jag bär och ammar och agerar snortork, försöker ignorera det där onda i min egen hals och hoppas på att övriga familjen ska hålla sig pigga så att vi får fira en frisk och glad påsk tillsammans!

Tänk ändå.
Nu är det faktiskt ljust på morgonen när vi kliver upp.
Ja rent av lite soligt ibland.

Och med ens känns alla dessa tidiga mornar så mycket lättare.

Jo, men nu tycker jag allt att vi kan säga att vårvintern är här!

ÄNTLIGEN!

Läste inne hos Med nål och tråd om den bruna modd hon tvingas sladda runt i och tänkte därför bjuda på en bild från idag.
Nysnö, solsken, plusgrader med trots det varken modd eller slask i sikte!
En äkta liten snöfrestelse - varsågod Elin!

...och joj, jag tog nog i när jag skrev att vi har snö fram till midsommar. Det allra mesta brukar ju faktiskt vara borta redan till Valborg.

När det är lördag kan man till exempel ta itu med uppröjning av den där köksbänken som helt grott igen eller kanske slappa lite soffan med lite lördagsgodis. Man kan även passa på att baka semmelbullar, både till bröstsemlor och vanliga, eller så kan man glädjas åt att storasyster fått nya skidpjäxor och allt roligt papper som följde med dem!

Och så kan man passa på att fika semla till mellis, nu när det ju faktiskt fanns nybakade semmelbullar...

Ibland är det extra fint med helg.

Som när bäbisen leker med katten.
(Eller om det är katten som leker med bäbisen? Lite oklart det där...)
Eller när man får äta pannacotta med hallon till efterrätt.

När det är soligt och milt ute.
Så där så att man inte vill gå in.

När den där disken, tvätten och dammsugningen bara blir en parantes mitt i allt det lediga och man får vara tillsammans utan krav och stress.

Som den här helgen med andra ord.

Storasyster läser Harry Potter, lillebror bygger Lego och har räddat upp Legolådan från golvet där bäbisen kryper/hasar kors och tvärs och plockar med allt han kan komma åt.

Själv tar jag min plats i soffan med kaffe och stickning.
Första lugna stickstunden på bra länge.

En skön start på helgen helt enkelt!

Hur kommer det sig att det alltid känns som att loven tar slut precis när man verkligen kommit in i schysta lov-rutiner? Nåväl, lillebror deklarerade i alla fall i morse att han ska göra MASSOR av roliga saker de här sista dagarna!

Hitills idag har pyssel, lite legobygge och lek ute i snön avklarats. Leken i snön inkl. räddningsaktion för att gräva fram storasysters sko som fastnat skall tilläggas, så det blev även lite vardagsdramatik mitt i allt. För stunden är det lördagsgodis och en stund vid datorn som gäller. Tro vad som kommer att ske resten av lovet?

Själv hoppas jag på solsken och lite grillning!

Tänk ändå va...

Någon årskrönika kommer jag inte att bjuda på.
Känner inte riktigt att jag har ro och tid till det, vilket i och för sig kanske säger ett och annat om mitt år...

Nåväl - här siktar vi mot att avsluta detta år med att fylla vårt lilla hus med stora och små vänner. Vi ska umgås, äta gott tillsammans och sen så ska vi skicka upp Khom Loy lyktor för att tacka för det år som gått och välkomna det nya!

Gott nytt 2012 vill jag önska er alla som brukar kika in här hos mig!

Det ska bli ett fint år det!

Lugnet lägrar sig efter de senaste dagarnaas firande, åkande, besökande och besök och vi hittar sakta tillbaka till våra egna rutiner.

Vårt köksbord på förmiddagen så här dan före dan före dopparedan.

Pratade med en vän igår om detta att det känns som att man aldrig hinner så mycket som man vill/borde/hade planerat. Hon gissade att hon nått en vändpunkt rent åldersmässigt. Att hon helt enkelt rör sig långsammare nu än för 5-10 år sedan.

Jag tror nog mer på teorin att med ökande ålder och barnantal så ökar också självklart-sysslorna. Sånt där som man som ung och ensamstående i högre grad kan välja om och när man ska göra. Tvätta/laga mat/ta en vända med damsugaren/få in ved/se till att djuren får mat/rastas/väcka barn/natta barn. Allt det där som nu bara ska göras.  Allt det som bara görs utan att man kanske reflekterar över att det faktiskt fortfarade tar lika lång tid att göra även om man gjort det så många gånger förr. Och när allt det som måste göras är klart finns där kanske inte så mycket tid över till det man också hade velat få gjort - och hips vips så är man där i känslan att man inte fått något gjort.

Vad tror ni?

Mitt i julandet så finns vardagen ju ändå kvar, men snart är det jullov!

"Mamma, har jag ätit upp min macka?"

Lyckan var kort.
Nu regnar vår snö bort.

Tänk vilken skillnad lite  snö kan göra!
Hippsvipps så blev hösten vinter och det där med att det är advent och snart jul känns plötsligt väldigt mycket mer logiskt!

En riktigt kalashelg har kommit till sitt slut.

Födelsedagsbarnet sover nu sött i sin säng efter ett par dagar med släkt och vänner, firande, presenter och muffins med MASSOR av frosting!

En liten vardagspromenad med två barn och tre katter som sällskap.

Men, barmark och plusgrader?
Kan detta verkligen vara november, på riktigt?