Metamorphosis

Det är minusgrader ute nu på morgonen.
Is på bilens rutor och dubbla lager kläder på barnen när vi ska iväg.

Vi förbereder oss för hösten och vintern.
Bit för bit faller på plats.

Alla krukor som stått ute är tömda och undanställda.
I blomlådan utanför köksfönstret ligger det nu enris istället för sommarens pelargoner och doroteablommor.

Den nya lilla kaminen står monterad och klar i köket.
I väntan på att murbruket ska hinna torka så att vi kan elda på riktigt så sätter tänder vi stearinljus i den.
Det känns så bra och tryggt att åter ha en eldstad i huset!

Köksrenoveringen stannade verkligen av när vardagen gjorde sitt intåg, men nu är nya armaturer till köket är inköpta så att vi kan få lite ljus i höstmörkret och snart är det sista av elen också monterad och klar!

Familjens förråd av vinterkläder till barnen har inventerats och det visade sig att det finns både skor och kläder som passar både till storasyster och lillebror, och inte bara en uppsättning utan även extrakläder, kors i taket!
(storasyster såg dock rätt skeptisk ut när hon provade den ärvda overallen i blå bävernylon, men som nodalternativ om hennes vanliga kläder inte går att använda kommer den nog att fungera!)
Nåt par hanskar kommer det säkert att behövas längre fram, men för nu så har alla det de behöver!

Det pratas om Polska meterologer som förutspår att den vinter som kommer blir den kallaste vintern på tusen år.
En sån vinter är vi inte riktigt redo för.

Inte heller vill jag ha en sån vinter som det var i vintras.
Det var alldeles för kallt för min smak och innebar allt för mycket strul med ved- och pelletsförråd som var på upphällningen och vatten som frös.

Men en helt vanlig, standardvinter.
En sån är vi snart redo för!

Jag kunde helt enkelt inte låta bli att köpa den här lilla asken med Lego när jag såg den där i butiken - för ser ni vad den lilla gubben håller i handen?!

Det är ju en KAMERA!

Jag vet ju även med mig att det där med Lego brukar vara rätt poppis här hemma så jag kände mig rätt säker på att resten av bitarna skulle bli uppskattade och komma till användning även om jag själv bara var ute efter kameran...


När jag plockade ur den lille gubben ur sin ask slår det mig plötsligt hur lik den är min ständigt resande vän Richard, med sin resväska i handen och sin "man bag" över axeln.
(det var visst viktigt det där, att det är en man bag och ingen hand bag)

Det kändes därför inte mer än rätt att det var Richard som skulle få sin Lego-look alike!
Lillebror fick sen den lilla bagagevagnen och stolpen med informationsskärmen, och jag, jag fick min lilla kamera som snabbt omvandlades till ett halsbandshänge!
(En till minikamera bara så har jag snart en liten samling...)


För den som vill läsa om Richards resor och äventyr kan jag rekomendera hans blogg "random travel moments".



I got this little bx f Lego because of the tiny toy camera that came with it, but when I unpacked it I realised how much that little Lego fellow looks like my travelling friend Richard with hit suit case and his man bag!

"Är huvudet dumt så får kroppen lida"

eller kanske

"Det man inte har i huvudet får man ha i benen"

eller som i det här fallet

"Ändrar man sig när det gäller kaklet är det bra med en rejäl sax"

Det blev lite stiltje i köksrenoveringen när det blev vardag med allt vad det innebär med jobb och skola och bara ledigt på helgerna.
Under den här tiden har jag, mamman i familjen hunnit ändra mig hur kaklet ovanför köksbänken egentligen ska sitta.
Från att plattorna skulle sitta rakt ovanför varandra ska de nu få sitta omlott.

Jag är helt övertygad om att det kommer att bli jättefint!
Lika övertygad var då pappan i familjen, ja han som ska sätta upp kaklet, att det därmed, med all rätt,  faller på min lott att kapa alla inköpta kakel-kryss till kakel-T:n...

(som tur var gick det faktiskt lättare än jag trodde att det skulle göra)

Så var valdagen över och nästan alla röster räknade.
Valresultatet tänker jag inte ta upp här.
Det överlämnar jag åt de mer politiska bloggarna att stöta och blöta.

Säga vad man vill, men årets val har engagerat, och jag har blivit glad av att ta del av det engageman som jag sett på nära håll!

Barn som följt med till vallokalen på valdagen och fått en snabbkurs i demokratins förfarande och värdet av demokrati.
Äkta hälfter som hotat med att slänga ut sin partner om denne inte går och röstar.
(Ska kanske tillägga att det det sista låter värre än vad det var...)

Hade först tankar på att förtidsrösta i år. Liksom för att ha det avklarat, men det pedagogiska värdet i att låta barnen se hur det faktiskt går till tog överhanden och det blev istället en familjeutflykt till vallokalen.

Vi får hoppas att vi på så sätt kanske kan ha bidragit med ett ökat valdeltagande där i riksdagsvalet om sissådär 12-16 år?

Som födelsedagspresent till en av mina bröder stickade jag en v-formad sjal inpirerad av Boneyard Shawl av Stephen West efter tips från barnens stickande kusin.
Tanken är att den ska värma honom under den höst och vinter som är i antågande...

Stickad av Gästrike 2tr på 5mm stickor.
Garnet i de färgade ränderna är småsnuttar av det grå som jag färgat med lök/koolaid/karamellfärg.

Ett litet tips om snabbpyssel kanske kan passa så här mitt i vardagen?

Det som behövs är stommen till en lampskärm och tyll.
(och för all del en sax att klippa tyllen med)

Det enda du behöver göra är att klippa långa remsor och knyta längs sidorna på stommen, så där så att det fortfarande är öppet och luftigt upptill och nedtill!

På min skärm fick knutarna och "fluffet" sitta i nederkant, men jag har även sett skärmar med fluffet i överkant.
Vad som är snyggast beror nog mycket på vilken modell du har på din skärmstomme till att börja med!

Visst vore det rätt schyst med en riktigt STOR tyllampa också?
Kanske en med rooooooosa tyll denna gången....

Kan tyvärr inte ta åt mig ens det minsta lilla uns av äran för den här idén för den är helt plagierad, eller kanske inspirerad (det låter ju lite bättre) av andra pysslare... *ler*

Lillebror har aldrig varit så särskilt intresserad av att rita.
(inte om man jämför med storasystern och mamman i alla fall)
Men nu börjar han nog få upp intresset för att rita han också, och att skapa historier i sina bilder!

Här har lillebror har ritat hur han och pappan står tillsammans ute på det gröna gräset mitt i natten och tittar på månen och på kometer och stjärnor.

Väldigt stämningsfullt måste jag (som är mer än lovligt jävig) säga!
Och teckningen, den har blivit inramad och kommer att få en hedersplats på pappans kontorsvägg.

Det är inte klokt vad mina tidigare så små syskon börjar bli vuxna!

Jobb, lägenhet och nu har en bror till och med köpt hus - det du!

Jag har fortsatt mitt tema att återbruka gamla avlagda jeans och som inflyttningspresent har jag sytt ett litet köks-kit bestående av en pås-påse (tja, en tub av tyg, eller i det här fallet, en bit av byxbenet, med resår i bägge ändar som man kan förvara platspåsar, torktrasor eller liknande) och grytlappar.


Gillade hur fickorna på grytlapparna inte bara blev schyst dekor utan att de även gör att grytlapparna nästan blir grytvantar!

Väska av renskinn, sydd av Lena Viltok

Jag upplever att vi lever i en tid där köpstopp, närproducerat och medveten konsumtion har blivit riktiga mode ord.

Och visst, köpstopp har sin funktion, absolut, och det är klart att det är bra att tänka på både vad man konsumerar och hur man konsumerar.
Likaså är jag helt för secondhand och återbruk, men jag vill också slå ett slag för alla duktiga hantverkare som skapar vackra och hållbara saker!

Jag är rätt säker på att man mär bättre om man tycker att de saker man har omkring sig är vackra.
Saker som man verkligen tycker om, både till utseende och funktion tror jag inte heller att man tröttnar på lika fort som de för stunden moderiktiga slit och slängsakerna.

Allra bäst tycker jag om de saker som inte bara är vackra och funktionella utan även hållbara.
Det kan gälla allt från skor till möbler - och inte minst, min fantastiska väska i kaffepåse-modell!

Den är sydd av Lena Viltok som driver företaget Lena Viltok Design och den är så där lagomt liten för att aldrig kännas skrymmande, men samtidigt lagomt stor för att rymma både ett A5 block, mobiltelefon, börs, pennor, en liten stickning och lite annat smått och gott som är bra att ha med.

...och sen är den ju otroligt vacker med alla sina pärlor och ringar och toffsar, och nästan bäst av allt, den har bara blivit vackrare ju mer den används!

Så som sagt var - satsa på hantverk som håller!

Det är höst nu och jag behöver små stickprojekt som kan samsas i väskan med matlåda, böcker och block.
Det är med andra ord läge att sticka muddar igen!

Är sugen att sticka massor av ulliga, höstiga muddar!
Börjar lite lugnt med ett par korviga muddar i brunt och gult.
Så här halvvägs påminner de lite en murrig humla...

Har haft härligt sommarvarmt väder i helgen men det känns ändå i luften att det inte längre är sommar.
Inte på riktigt.
Inte helt och hållet.

Har jobbat så smått med att ställa i ordning inför hösten.
De sista stackars svartvinbären räddades undan frosten och fåglarna.
Blomlådan utanför köksfönstret är nu tömd.
Pelargonerna som var där i står nu i en kasse i hallen i väntan på transport till sitt nya hem och några doroteablommor får prova på en ny karriär som snittblommor.
(någon som vet hur de klarar ett liv i vas?)

Det känns både skönt och lite vemodigt "att göra höst".
Skönt att det blir ordnat och fixat.
Var sak på sin plats.
Vemodigt att inse att det inte längre är sommar.
Att barfotadagarnas tid snart är förbi för detta år.

Denna ljusstaken är ett loppisfynd från sommaren som jag missat att blogg om tidigare, men som jag tycker förtjänar ett eget inlägg!

Den är tillverkad av Ystad metall och ljus i julgransljus-storlek passar i den, men det är också ungefär allt jag vet om den.

Vad de där piggarna på den är tänka för vet jag till exempel inte.
Nu satte jag pärlor på dem bara för att de känndes lite läskigt med vassa piggar, men det lär ju finnas en tanke med dem, eller hur?

Till jul ska jag nog fylla fatet med nötter.
Det tror jag blir väldigt bra!
...men vad ska jag sätta på piggarna?

Samma morgon
Samma himmel
Samma utsikt genom köksfönstret

Solen som stiger
Dimman som kommer och går

Så vackert
Så varierande

Att bo ute på vischan är väl inte så väldigt livat alltid, men den som säger att det inte händer något alls ute på landet, att det inte finns något att titta på - den håller jag inte alls med!

När inte mamman har tid att pyssla är det tur att storasyster kan hålla igång skapandet i familjen!