.
Det har vänt.
Det blir ljusare.
Det går åt rätt håll.
Det pendlar inte längre mellan halvdunkel och becksvart. Nu har vi ju både gryning och skymning, och däremellan stundtals ljuvligt strålande vintersol!
Vintern är vacker och vit, jag överlevde salstentan jag fruktat så länge (och det känns som det gick över förväntan!) och chanserna att jag ska få fira en friskare födelsedag i år än förra året är goda!
(Svårt att klå 40 graders feber och lunginflammation iofs...)
MÅNGA goda skäl att fira med andra ord!
Och alltså MÅNGA goda skäl att samla ihop till den där utlottningen...
I potten alltså, ett stycke halsband med rosa plåtduva!
Delvis återbrukat material (duvan och pärlan)
Delvis nytt (själva halsremmen)
Upplägget är enkelt, du lämnar helt enkelt en kommentar till det här inlägget om du vill vara med! En kommentar/vinstchans per person. Du behöver inte ha en egen blogg, och har du det så behöver du inte länka (även om du så klart gärna får om du vill!) Se bara till att du lämnar någon form av kontaktuppgifter så att jag kan kontakta dig om det är just du som vinner utlottningen!
Tveka inte, kom och fira med mig!
(Dragningen sker om en vecka, alltså 130124)
Julgranen utkastad, barren uppsopade, alla tomtar lokaliserade och insamlade, adventsstakarna undanställda och pepparkakshuset (nästan) uppätet!
Alltså, jag erkänner.
Jag tycker att det är jätteroligt med presenter och paket.
Förutsatt förståss att det är rätt present till rätt person!
Ni vet, något som är särksilt uttänkt och utvalt.
Kanske rent av något skapat med tanke på just mottagaren.
Presenter som någon annan inte alls skulle ens vilja ha.
Som exempel tänker jag på min syster som blev sprudlande glad över den stora (5l!) mintgröna plastskål hon fick, eller som den spegel jag fick av mina föräldrar, särskilt utvald för att matcha just stilen på vår tidigare så spegellösa toalett. Rätt present till rätt person!
Lite samma sak blev det med det här mobilfodralsbroderi-kitet jag fick.
Verkar ju jätteroligt och jag är supersugen att sätta igång och brodera!
Och då har jag inte ens en telefon som skalet passar till... det har däremot den jag fick kitet ifrån, så det känns som att nästa födelsedagspresent till den personen är given, eller vad säger ni?
Lite sent för att sticka julklappar kanske (eller väldigt tidigt?) men nu är den andra pärlstickade mudden i sitt par är tillsist klar!
(Den första överlämnades faktiskt till mottagaren redan på julafton)
Dock hade inte budskapet gått fram via bud-/paketbäraren att det skulle komma en till så snart den var klar... behöver jag säga att mottagaren tyckte att det var lite udda att bara få EN pulsvärmare i julklapp?
Stickad på stickor 2,5mm i ett alpacagarn från Hjertegarn.
Dekorerade med pärlor från Panduro.
Jag tycker att det är lite svårt att hitta lagomt stora pärlor till pärlmuddar. Dessa är egentligen snäppet för stora kan jag tycka, även om det är rätt snyggt när de syns så väl, men de i den mindre storleken som går att köpa på Panduro tycker jag istället är aningens för små och näst intill omöjliga att få upp på de garner jag stickat med.
Har ni några tips om lämpliga (prisvärda) pärlor?
Jag har funderat en del kring hur jag ska förhålla mig till detta med att röja och rensa och jag känner att jag gärna både luftar och bollar tankarna lite...
Jag gillar ju tanken på återbruk, att det jag inte behöver kan komma till användning hos någon annan, och omvänt. Jag tror också att det ligger mycket saning i detta att ju fler prylar man har, dessto mer har man att ta ansvar för och ju mer energi tar grejerna och detta med värdet av att se till att de saker man har kring sig är sånna som man mår bra av.
Samtidigt så säger mitt sociala arv "behåll ALLT du bara kan behålla".
Och mellan dessa utgångspunkter blir det en viss diskrepans...
Jag tror inte heller att ett spartanskt liv med minimalt med ägodelar är lösningen för alla, och inte heller de piffigt matchande hem som presenteras i inredningstidgningar, för vi är alla olika.
Det jag tillsist landat i att ha som utgångspunkt är;
Ditt hem är till för DIG.
Det är inte du som finns där för ditt hem och dina prylar. Ditt hem är där för att för dig för att du ska kunna leva det liv du vill leva.
Vad detta sen innebär skiljer från person till person.
Vill du bo i ett rent och avskalat hem med öppna ytor?
Vill du bo litet på få kvadratmeter med massor av prylar?
Låta dina samlingar av porslinstomtar dominera hemmet?
Ha en hyvelbänk i vardagsrummet istället för en soffa?
Det finns liksom mer än ett sätt att göra rätt!
Det jag känner är viktigt är att reflektera kring vad man vill att ens hem ska göra för en och utgå från det i utformningen av sitt hem.
För samtidigt som man väljer något så väljer man samtidigt bort något annat.
Om du lever i ett minimalistiskt hem med bara de prylar du verkligen behöver så kan du kanske inte samtidigt kan ha en samling "bra att ha grejer" och extrakläder i varierande storlekar att kunna låna ut till gäster som behöver. Bor du i en gammal dragig, vedelad kåk så kan du kankse inte åka bort mer än över dagen vintertid och har du valt att låta ditt hem fungera som ett förråd och bli ett upplag för saker så blir kanske konsekvensen i slutändan att varken vänner eller familj kan komma och hälsa på, helt enkelt för att de inte längre ryms i ditt hem.
Så, hur är då läget i det Metamorphosiska hemmet?
Ja, lite mitt emellan skulle jag säga.
Även om det bitivis känns som om delar av vårt hem agerar mer förråd av urvuxna kläder, skor som inte passar och diverse annan bråte än ett HEM så känns det ändå som om vi har plats att leva. Det finns plats för barnen att leka och för pappan att meka. Det finns plats för ett litet förråd av skapande-material av olika form, kurslitteratur och annat som jag finner värdefullt att ha tillgång till.
Och däremellan finns det faktiskt både lite YTA och RYMD.
Och vi kan, precis som vi gärna vill, ha vänner och familj på besök utan problem. Här finns extra sängplatser vid behov, vi kan utan problem rymma tio personer runt köksbordet om vi vill och teservisen som aldrig användes fick ge plats för en rejäl uppsättning assietter istället så nu kan alla få äta sin tårta på en riktig tallrik dessutom!
Men som sagt, det är en ständig process och vi har en bit kvar tills vi helt är där vi vill vara!
Det nya året inleddes med att lägga upp en ny stickning!
Lillskrotet ska ju bli förskolebarn snart och då behövs det en halskrage för att hålla hals och nacke varma!
Efter att ha testat några olika garn och stickor (som alla blev mer eller mindre fel... hallå, vitt garn till en haklappsliknande sak till en ettåring HUR tänkte jag då?) slutade det till sist med att jag stickar av Fabelresterna från
"på tvären- koftan" på 2,8mm stickor.
Ser ut att kunna bli riktigt bra!
