Metamorphosis

Redan för flera månader sedan började lillebror komentera det han ritade. Det kunde vara hjärtan, ett äpple, en bil osv, och jo, nog fanns där en viss likhet, men det var svårt att veta om det bara hade råkat bli så, eller om han medvetet valt att rita det?

MEN, så i början på månaden så satte han sig, två år och tre månader gammal ned och sa att han skulle rita en bil, och när han var klar konstaterade han att det var "en bil, en bil med många hjul" - och jo, nog är det allt en bil med många hjul där på bilden!

Pulsvärmare: Aviga ränder


De är lite som livet.
Ofrånkomligt kommer det nu och då ett och annat avigt varv.
Men det går över.
Man kommer förbi.
Man kommer vidare.

Det blir för det mesta ändå rätsida på saker och ting, till sist.
Det blir rent av bra.

...och sedan så har man ju de där dagarna att se fram emot.
De där dagarna när världen ler mot en.
De där dagarna med guldkant!
(eller ja, uddkant om den är virkad av ullgarn... *ler*)




Just de här pulsvärmarna ska bli en (mycket tidigt) födelsedagspresent till en nära vän som jag tror både uppskattar pulsvämrare och personliga och unika presenter!

Garn: Gästrike 2tr från Järbogarn
Stickor: metall nr3
Mönster: Improviserat

På bilden ser de väldigt stora ut, men det beror nog på att det är femåriga storasystern som agerar modell - i verkligheten är de små och nätta när de sitter på en vuxens armar!

Sånna här dagar, hemma med hängiga och snuviga barn brukar det sällan bli särskilt mycket gjort, men idag har mina vackra origamipapper i alla fall fått ett nytt ställe att vara på!

Papperen köptes för snart fem år sedan, och då papperen är väldigt vackra, med klara färger och läckra mönster med gulddekor och jag inte alls är bra på origami har jag bara vågat mig på att använda något enstaka av dem, resten har legat där i sin förpackning i väntan på... ja, i väntan på vadå?
Det har jag, liksom papperen varit ovetandes om tills idag!

Snabbt och enkelt placerades de i en clipsram (50x60cm) och voila! Vi har nu en ny tavla till vardagsrummet!

Vad är snyggast?
Vad är enklast att sticka?

Breda ränder eller smala ränder?

Vad tycker du?

...eller tja, varför inte en hel bukett på födelsedagen?!?

Eller som tack till alla fina vänner som finns där, redo att ställa upp när det behövs! 

Trots att detta års upplaga av födelsedagen (och dagarna innan och antagligen efter också) haft ett ofrivilligt och oplanerat feber-tema, toppat med lite hosta och snuva, med sjuka barn och en småruggig mamma som följd, så känns det, efter lite födelsedagsfika och paket och upplyftande sms och kort, faktiskt som en födelsedag trots allt!

Har bland annat fått en ny rolig leksak i födelsedagspresent av pappan i familjen, nämligen en alldeles egen lamineringsapparat! *yay*

...återkommer med bildbevis när jag hunnit leka lite med den! ;-)

Eller ja, den har väl egentligen varit klar i nästan en vecka, men det är först nu som den har fastnat på kort!

Garn:
Orange - Alpacka Fashion (från Scachenmayr nomotta ?)
Grått - Gästrike 2tr från Järbo garn

Stickor:
Strumpstickor nr 3,5
Rundsticka nr 2,75 till den stickade mudden längst ned (2x2)

Mönster:
Inspirerad av dragspelsbaskern som stickas av Visjögarn, men i övrigt inget alls om jag ska vara ärlig...  vilket iofs resulterade i att mössan först blev bara jättestor, och efter en tvätt som helt klart mjukade upp garnet väldigt hade den förvandlats till en gigantisk oformlig påse!
Jag har därför repat upp två grå ränder, en orange rand samt den då orange mudden längst ned och istället sticka dit den grå mudden... Det man inte har i huvudet får man ha i stickorna, eller hur var det nu det var?

Allmänt/slutsatser:
Att repa upp och sticka om hade jag ju gärna kunnat bespara mig, så nästa gång ska jag vara bättre på att kolla stickfasthet, och även ha i åtanke att det jag stickar kan visa sig töja sig i tvätten...
En glad överraskning var, förrutom då att jag lyckats sticka en fullt fungerande mössa till mig själv var att det fungerade alldeles utmärkt att plocka upp maskor i nederkant och sticka "baklänges" ! Känns bra att veta inför kommande stickprojekt!
Är även mycket nöjd med att jag stickade mudden på tunnare stickor så att den blev riktigt tät och fast!

Ser ni de små bubblorna som ligger inneslutna i glaset... visst är det vackert?!
 
Halsbandet är visseligen mitt, men det är (tyvärr) inte jag som kan ta åt mig äran för det.
Det är nämligen en kär väns mamma (en mycket kreativ kvinna fö.) som tillverkat det!

Vet inte om hon tillverkar smycken enbart för "husbehov" , eller om hon även har dem till försäljning?
Jag hoppas på det senare så att ännu fler kan få ta del av vacker glaskonst!

Hörnan med byrån i vardagsrummet har fått en make-over.

Pepparkakshus, julbonad och tomtar är nu ett minne blott och har istället blivit ersatta av julklapps-bonaden (Tack mamma!) och helgens snabb-pyssel - buketten med pompom blommor. (Inspiration och instruktion hittar du HÄR)
De hade nog blivit ännu snyggare i ett vitt, lite blankt och silkigt garn, men nu var det blåturkost det som fanns hemma - och det blev rätt ok det med.

Lite mindre jul, lite mer vårvinter!

 
*mmmums*

För att vara garn och därmed garanterad rätt ulliga och trådiga att äta, så ser de väldigt goda ut, dessa två nystan av mitt julklappsgarn!

Planen för dem är att de nu under vintern ska förvandlas till fluffiga, ulliga och värmade mössor till storasystern och mamman.
(gissa vem som får vilket garn?)

Pyssel- och tygaffärer har nog alltid varit lite farliga platser för mig att vara på, för alltid finns det något lockande, men då jag tidigare varken virkat eller stickat eller gjort något annat med garn har garnbutiker varit "ofarliga" så att säga.
Jag har utan problem kunnat kika och drömma och komma ut därifrån utan ens det minsta lilla nystan!

Men nu när jag upptäckt att det där med skapa med hjälp av stickor och virknålar kanske inte nödvändigtvis behöver vara så väldigt komplicerat... oj, oj så mycket lockande och fint det finns!

Visst är det roligt med snöhögar för barnen att klättra i
Visst är det vacker med vita vidder så långt ögat ser
Skare och nysnö, gnistrande stjärnor mot en svart himmel

Men jag kan ändå inte låta bli att längta efter barfota-dagar

Att sitta på trappan med en kopp kaffe i handen i morgonsolens sken
Lekande barn med fötter gröna av gräs och solbruna ansikten

Ljusa nätter och ljusa dagar

En närbild av mönstret på lillebrors nya tröja från Kapp Ahl - visst blir man glad av det!?!

Självklart så är det viktigaste med barnkläder att de passar bra för barnet i fråga, men sen skadar det ju inte heller att mamman tycker om mönstret, eller hur?

Detta ska, om allt går som det ska, bli en mössa till mig själv!

Det orangea garnet är ett härligt mjukt alpaca-garn och det grå är vanligt ullgarn, och modellen på mössan är starkt inspirerad av dragspelsbaskern från Östergötlands Ullspinneri och är tänkt att bli lite längre och pösigare än en vanlig toppluva, men dock inte så mycket så att det blir en basker.

Detta projekt har hitills lärt mig att;

- strumpstickorna jag har är lite för korta för att det smidigt ska gå att sticka en lite pösig mössa i vuxenstorlek (maskorna vill lätt till att glida av stickorna...*mutter*) men allt går om man vill!

- för att få en snygg övergång mellan de rätstickade ränderna (här orange) och de aviga ränderna (här grå) ska första varvet på den aviga randen stickas rät.

Tycker dock att nederkanten blir väl sladdrig, så det lutar åt att jag plockar upp maskorna där och testar att sticka en bit resårstickning av det orange garnet för att få en lite tightare kant på mössan.
När jag liks är och ska plocka upp maskor och sticka om bakifrån tror jag att jag ska repa upp den nedersta grå randen och sticka om den också, för den blev lite väl gles sladdrig.
Nu vet jag ju inte om det är så här man brukar/bör/ska göra, men jag tänkte ge det en chans och testa och se hur det går!

...återkommer med resultatet och fler lärdomar senare!

Jag har ju fått blodad tand för detta med stickning. När jag väl vågade mig på att testa nu i höst, sissådär en tio år eller så sedan högstadiets syslöjd så var det ju faktiskt inte så krångligt och komplicerat som jag mindes det!

Att jag fått upp ögonen för stickning tycks ha spritt sig så av mina svärföräldrar fick jag så ett nystan av garnet Milano samt (matchande!) stickor och beskrivning  på hur man stickar en Åremössa.
Storasystern fattade snabbt tycke för garnet så att det skulle bli en mössa till henne stod tidigt klart.
Första försöket, alltså Storasysters lila Åremössa 1.0 blev bara tokstor åt alla håll och kanter, oformlig och gles, så det var bara till repa upp och sticka om...

Denna gång la jag upp något färre maskor, men framförallt så stickade jag betydligt fastare - och nu blev den ritktigt trevlig och jag tror att både jag och storasystern är nöjda!

Där sitter de, tätt, tätt i tusental
Inborrade som kaststjärnor av is i bryggstugans vägg
Gistrande, glimmande
Förförande vackra

Jag tror detta kommer att bli ett bra år