Metamorphosis

Ibland blir jag bara så less.
 
Gånger när jag åter igen möter mögliga gamla normer som tillåts fortsätta styra och mossiga myter som fortfarande florerar.
Förutfattade meningar och idiotier.

Då vill jag bara släppa allt det där förstående och liberala.
Då vill jag som en äkta tonåring utbrista i ett

"Men HUR SVÅRT ska det va egentligen?!?!" 


Låt barnet få ha de glittriga hårspännena på sig om det vill! Att barnet i fråga har snopp är inte skäl att säga nej. Tro mig, snoppen kommer inte att trilla av för det! Det enda som möjligtvis kommer att hända är att barnet blir glatt och att dess omgivning kan bli lite konfunderad.

Bröstmjölk blir inte näringslöst sockervatten i samma stund som barnet nått en viss ålder! Allt det bra med amningen och bröstmjölken som fanns där innan fortsätter att finnas kvar, oavsett barnets ålder. Närheten, nyttiga fetter, antikroppar, you name it.
 
Att ge sin bäbis ersättning eller bröstmjölk handlar varken om duktighet eller att vara en bättre förälder!
Föräldraskap handlar om så oändligt mycket mer och oavsett hur man väljer att ge sitt bäbis mat har man rätt till stöd och resekt!
(Sagogrynet har skrivit ett bra inlägg i ämnet) 

Små barn blir inte bortskämda av att få vara nära när de vill! 
Det är liksom så här det är upplagt, att de stora tar hand om de små tills dess att de är stora nog att klara sig själva.

Faktiskt, kvinnor har också hår på benen och under armarna! Visst, personliga preferenser kring hur mycket hår man vill ha och var man vill ha det i all ära - men ärligt talat, något måste ju blivit helt snett när många inte ens vet att kvinnor, liksom män, kan ha hår både på benen och under armarna?!

Allt passar inte alla och det finns mer än ett sätt att göra rätt!


(för att nämna några exempel)

Ekopyssel skrev för en tid sedan om att man i en rapport som tagits fram på uppdrag av Livsmedelsverket kommit fram till att takåsförpackningar med skruvkork orsakar drygt 50 procent mer utsläpp av växthusgaser än de traditionella tegelstensförpackningarna.

Och visst, just förpackningen orsakar kanske en väldigt liten del av livsmedlets utsläpp av växthusgaser, men en ökning är ju ändå en ökning och jag undrar därför varför allt fler producenter går ifrån de där tegelstensförpackningarna? De där med skruvkork lär ju inte vara billigare och om du frågar mig så är de ju, om man då borser från de få gånger man ska packa med sig ett öppnat paket när man ska ut på färd, definitivt inte mer praktiska.

Nån vinst för någon lär ju ligga till grund för valet av förpackning, och om vare sig miljön eller kosumenten vinner på det kanske förklaringen ligga i att producenterna får sälja mer då konsumenterna sällan äter upp allt ur förpackningen och istället för att kämpa med sax och sked för att få ut den sista yoghurten köper en ny, full yoghurtliter?

Tänk ändå, en egen Time Turner. Vilken grej!
Plötsligt kanske ekvationen mellan allt som måste göras, allt jag vill göra och dygnets timmar faktiskt skulle gå ihop!
 
Nu är ju min visserligen bara en halvkass plastkopia, men ändå.

Man kan ju alltid drömma... 

Inte bara ute utan även inne i köket har det växlat årstid.
Ljuslyktorna har fått ta plats i fönstren igen, och de loppisfyndade gardinerna som köptes i våras som påskgardiner har åter fått komma upp - och faktiskt, de gör sig då bra mycket bättre som höstgardiner än som påskgardiner!

Sen går det ju inte att komma ifrån att vävda rutor, där de olika färgerna på varp och inslag får arbeta tillsammans och skapa nya färger, helt klart klår alla enfärgade eller tryckta tyger med hästlängder!

Vi har nässlor i mängder här hemma.
Och jag fortsätter min eviga kamp mot nässlorna.
Känner dock att nässlorna leder, trots storasysterns uppmuntrande ord om att jag ju tagit massor av nässlor medans de inte tagit en enda lite bit av mig.

Försöker rycka upp dem med rötterna när det är möjligt.
Gräver upp de rotkokor jag får upp.

Vad mer kan man göra?
Finns där kanske någon mirakelkur som jag har missat?

Pedagogiskt och fint hjälper färgskiftningen i garnet till med att visa hur stickandet liksom går runt i åttor. Möbiussjalen har för övrigt visat sig vara just så icke-koncentrationskrävande som jag hoppats på.
Jag har med andra ord hunnit /kunnat sticka lite nu och då, trots livet runt om som snurrar på runt om! Inte illa alls!

Sovmorgon, strålande solsken och förhoppningsvis lite stickning också vad det lider.

Önskar er alla en fin helg!

Idag får min dag representeras  och sammanfattas av två limpor.

Ibland kommer det nämligen dagar som denna. 
Dagar när turen på affären för att handla blev bortprioriterat till förmån för en tur till macken för att akutköpa både motorolja och kylarvätska.

(Det där med bilar och motorer hör varken till mina intressen eller starka sidor, men vissa gånger inser till och med jag att här måste något göras, och det måste ske NU...)

En dag när barnvakten blev försenad och jag för en stund fick sällskap på seminariet, inte bara av bäbisen som planerat, utan även av ett förskolebarn och därmed kvalade in som jätte-udda-student.

En dag när min lunch stavades "två bananer och ett äpple".

Det var faktiskt inte utan att jag blev lite förvånad när vi faktiskt visade oss komma hem i tid, innan storasyster kommit hem från skolan, precis som vi hade lovat!

Men som sagt, någon handling blev det ju aldrig så i brödlådan var det lika skralt som igår. Och ja, nästan lika skralt var det bland mjölpåsarna.
Men av en påse torrjäst och tillräckligt många småslattar av olika ceralier, piffat med russin och lite kryddor blev det faktiskt två limpor.
Lite hop-i-kok-vi-tar-vad-vi-har-och-det-får-lov-att-funka.
Riktigt gott blev det faktiskt, toppat med solrosfrön och allt!

Hedvig Handarbetar firar ett års bloggande med en utlottning där man bland annat kan vinna coola feministvantar!

(varm och go bäbis klädd i ullfrottéoverall från Janus)

"Men, var är mina ullkläder?!"
Det hörde jag lillebror utbrista i lätt frustrerad ton när han skulle byta om från pyjamas till dagkläder här om dagen. Näst efter att få skrota runt i pyjamas hela dagen är nämligen ullkläderna hans favoriter just nu. "Mjukisar" (plysch/velour) kan gå an, men ull är bäst.

Framför allt de dagar när det är lite kyligt.

Och jag förstår honom.

Ull är bra.
Även tunna ullplagg värmer gott men samtidigt är de skönt luftiga.
Och ullkläder kan värma även om de blivit lite fuktiga.
Det är bra.

Så nu är vi officiellt två ullnördar här hemma.
Jag och lillebror.
Kanske att bäbisen är en ullnörd på tillväxt också?

(Den mer varmblodiga storasystern tycker dock att de vanliga, tunna bomullskläderna räcker fint även nu när det blivit kyligare och jag och lillebror redan flyttat in i ullsockorna - men ullvantarna brukar i alla fall vara uppskattade under smällkalla vintern)

Mammagumman (som driver butiken Kokobello där bäbisens ulloverall är köpt) har skrivit ett bra info-inlägg där hon reder ut begreppen kring detta med ull.

Har lagt upp maskor till en Möbiussjal, och jag har därför även fått svar på min undran kring hur det blir om man  bara stickar räta maskor hela tiden. Och ja, det blir precis som Åsa skrev, att i och med att man stickar sjalen från mitten och utåt så blir resultatet att man får en sjal som ser ut att vara till hälften slätstickad med räta maskor utåt och till hälften slätstickad med aviga maskor utåt, trots då att man egentligen stickar slätstickning åt samma håll... (de är förvirrande och faschinerande de här Möbiussjalarna!)

Funderar på att bara sticka aviga i några varv för att få en ribbad sjal. Det känns lagomt avancerat för ett "inte tänka alls" -projekt.

(Problemen med att kommentera i blogspotbloggar tycks visst ha löst sig det också - fast vad som var fel där har jag ingen aning om)



Tips! Är du sugen på att sticka något rosa och på samma gång ge ett bidrag till insamlingen för Rosa bandet-insamlingen tycker jag att du ska kika in hos Solängel där hon auktionerar ut egenspunnet garn + matchande stickväska och stickmarkörer.

Har varit sugen att testa på lite mer avancerade tårtfyllningar meeeeen så tröt visst orken/inspirationen/tiden att planera och experimentera så nu när det var dags för efterskotts-födelsedagsfirande för lillebror fick det bli en klassiker = banan+kakao+lite av grädden som var tänkt att ligga ovanpå tårtan.

...och faktiskt, undra om det inte bland de godare tårtfyllningarna ändå?

Nästan klar stickning och nystartad stickning.
Och så bäbisens version av att ta hand om en räkning.

Såpbubblor.
Som regnbågsskimrande pärlor svävande i eftermiddagssolen.

Få äro de saker som inte går att göra med en bäbis i famnen.
Många äro de saker som vore så oändligt mycket enklare att göra utan en bäbis i famnen.

...men det är ju alltid trevligt med lite sällskap!

Det blev en sån där dagen efter dag i dag.
En sån dag som också behövs nån gång i bland.

I det här fallen blev det dagen efter en väldigt trevlig lördag.
En lördag med besök av både stora och små vänner.
(vänner som dessutom hade med sig egenplockade äpplen)
En lördag med väder som inbjöd till både utelek och promenader.

Så här dagen efter har det regnat på tvären.
Blåst har det också gjort.
Och nästan snöat och vi har mest hållit oss inne.

Pappan har visserligen lagt om till vinterdäck på bilen, men annars har vi mest hållit oss inne och gjort så lite eller mycket vi velat. Läst bok, suttit vid datorn, bygt lego, lagat lasagne, stickat lite.
(Bäbisen har mest bara ammat och sovit ikapp det han inte sov igår)

Det kändes på något sätt som det bästa sättet att spendera den här söndagen. Dagen efter den fina lördagen.

Två funderingar så här en fredags förmiddag i oktober.

1.) Hur blir det om jag bara stickar räta maskor hela tiden när jag stickar en möbiussjal?
(Vill ha ett nytt icke koncetrationskrävande "inte tänka alls"-projekt)
 
2.) Varför kan jag inte kommentera på en del blogspot-bloggar?
Otroligt enerverande är det! Så om du har en blogspot-blogg och har bloggat om ngt intressant/fint/roligt, tänk dig en kommentar från mig!

I min strävan att tycka lite bättre om hösten begav vi oss ut på promenad. Vi tittade på hur de gula löven mötte den o så blå himlen.


Vi hittade vackra röda nypon som glänste i solen.


Vi hittade en liten glänta där solljuset silades genom grenarna ovanför.


Vi fick se att i höstsol, då är även vattenpölar vackra.


Mitt promenadsällskap, väl inbäddad i sjal innanför min kofta.

Bäbisens kofta, det är den fjuniga lilla koftan i alpaca som stickades i våras. Det är fasligt smidigt med huvförsedda koftor till burna bäbisar har jag insett. Varmt och gott och garanterat dragfritt bak i nacken på dem, så i efterhand är jag väldigt glad att jag tog mig tid att sticka den där huvan, med svans och allt!

Lite kort i ärmarna numer visserligen, men tack vare att stickat är så mjukt och stretchigt så passar den ändå rätt bra.

Idag har det varit lätt att gilla hösten.
Jag har jag samlat på färg och på sol.
Och jag har suttit ute på trappan och stickat med en sovande bäbis innanför koftan.