Mörkret och den stora tröttheten
Nu börjar mörkret kännas av.
Mörkret, kylan och den långa hösten.
Inte så att jag är så där superdupertrött på kvällar och mornar som jag varit vissa år (ni vet, stadiet när det varje morgon är en kamp för att alls få upp huvudet från kudden...) men däremot så är det väldigt tydligt att marginalerna är väldigt små nu. Det krävs bara lite, lite extra för att det ska bli för mycket.
Och när det blivit lite för mycket, då blir det också tydligt hur små möjligheterna till återhämtning är just nu, mitt i mörkret.
Tack och lov att det snart, mycket snart, blir ljusare igen!
Hej advent!
Hej advent, välkommen!
Tänk ändå så välbehövlig advent är! Lite extra ljus, mys här i vintermörkret, och så ger det oss, icke att förglömma, en ursäkt att baka och fika lite extra gott!
Provade förresten att baka lussebullar med rumsvarmt ingredienser i år. Gav finfina bullar och jag slapp riskera att ännu en gång döda jästen (har hänt några gånger...) så sånna bullar blir det fler gånger! Enda frågetecknet skulle väl vara att lillskrotet kommenterade både degen och de utvakade bullarna som låg på jäsning med "Bajs?!"...
Den som blir glad av lite...
...har mycket att glädjas åt!
Ett av dagens glädjeämnen för mig var att jag vid närmare granskning av bibliotekskvittot insåg att jag får ha boken ända in i januari, och inte bara till nästa vecka som jag hade fått för mig först!
Inte så illa va?!
Och snart är det helg också, och första advent, och jag önskar oss en luuugn helg. Gärna med både el, värme, vatten och hälsan i behåll!
Man vet aldrig vad som väntar!
Ja ni, man vet aldrig vad man har att vänta!
En helg som på planeringsstadiet såg ut att innehålla födelsedagsfirande, mys och lite pyssel visade sig fyllas av tolv timmar utan ström, vilket så här på landet innebar tolv timmar i mörker, utan rinnande vatten eller fungerande värme. Som tur var så hann tårtan bakas innan och pepparkakorna efter strömavbrottet, och bygga pussel går ju riktigt bra även i ljuset från stearinljus. Värre var det dock med planen att sy på symaskin, så nu tar jag sikte på nästa helg! En helg där vi förhoppningsvis kommer att ha strömförsörjning hela helgen igenom!
En tidig morgon blir belönad
Min och lillskrotets tidiga morgon belönades med en vacker himmel.
Saker man kan göra när man är hemma med sjuka barn #1
När man är hemma med sjuka barn kan man (ja, förrutom att pyssla om de sjuka barnen alltså) till exempel sy fast 42 små knappar.
Det blir liksom lättare att genomleva de där sjukdagarna hemma då kan jag tycka. Om jag, mitt uppe i all sjuka, också får möjlighet att göra något lite mer konstruktivt så där.
De dimmiga morgnars tid
This could be the perfect day
Det är åter igen konstaterat.
Saker och ting blir inte allt blir som man tänkt sig och ibland är det svårt om man ska skratta eller gråta när ironin stirrar en rakt i ansiktet!
Låt mig berätta;
Redan när "Jag blommar"- Maria visade "Perfect day"-affischerna för ett par år sedan kände jag att en sån, en sån vill jag väldigt gärna ha hemma på väggen - och nu när sommarlönen kommit tänkte jag minsann passa på att lyxa till det och beställa en alldeles egen affisch!
Jag hade verkligen sett fram emot att få hem den. Skaffat en passande ram, börjat fundera på vilken vägg den skulle passa bäst. Och så var dagen när avin kom här! Väldigt lägligt också eftersom vi ändå skulle handla och postombudet håller till på samma ställe!
Handlingen gick bra, framför allt sett utifrån kontexten sen eftermiddag + tre barn. Uthämtandet av paketet gick bra. Att gå till bilen gick bra. Men någonstans där utanför bilen började symptomen av en lång dag och lågt blodsocker i kombination att visa sig, och mitt resesällskap var inte alls så inriktade på samarbete längre. För att få en hand fri för att assistera vid ombordstigningen i bilen lägger jag ifrån mig paketet med affischen på biltaket.
Lättad över att alla tillsist sitter på sina platser, alla bälten knäppta, väskor och kassar lastade och dörrar stängda backar jag ut från parkeringen och kör iväg... ett par svängar senare slår det mig. PAKETET?!! Snabbt stopp och snabbt konstaterande att nej, där finns inget paket i bilen. Snabb vändning och tillaka mot affären, och preciiiiis när jag får syn på paketet som trillat av från taket i samband med att jag svängt och nu ligger där på vägen så kommer det en bil och kör rakt över det...
Jag besparar er alla de eder och förbannelser mina stackars barn fick ta del av där i bilen, men det var länge, länge sedan jag var så arg/ledsen/besviken på en och samma gång och mina barn blev ordentligt omskakade av in reaktion. Det är liksom inte så jag brukar agera, inte ens under de mest animerade diskussioner!
Det blev en bilfärd i tystnad.
Det blev en hemkomst i tystnad.
Kände för att slänga hela paketet i soptunnan på en gång.
När jag hunnit lugna mig, komma igång med middagsmaten och hunnit prata med barnen och förklarat och bett om ursäkt för mitt beteende så testade vi att packa upp affischen ändå, och synen som mötte oss var allt annat än vacker!
Men så, efter middagen så började jag försiktigt släpa ut de veck som blivit, och sen när affischen kommit inom glas och ram så blev det inte så tokigt ändå! Visst, om man tittar nära så ser man spåren efter att ha blivit överkörd av en bil, men om man inte gör det så tror jag faktiskt inte att man tänker på det?
Maria har, med tanke på ödet för den affisch jag köpte, generöst erbjudit mig lite rabatt om jag skulle vilja köpa en ny, slät affisch. Först kände jag bara JA! Jag vill ha en NY! En Fiiiiin Men sen började jag fundera... på sätt och vis så får ju affischen ytterligare en dimension nu med sin historia.
Ja, det var en dag när en hett efterlängtad affisch blev överkörd, och ja, förstörd. Men det var samtidigt en dag som började bra. En dag som slutade bra. En dag som sammantaget var riktigt trevlig, så när som på incidenten med det bortglömda paketet och bilen.
Allt behöver inte bli som man tänkt sig eller hoppats på.
Det kan vara en bra dag ändå.
Kanske rent av en perfekt dag?
Som lite extra info kan jag för övrigt berätta att Marias underlägg/skärbrädor är dessto tåligare! Inslagna i lite wellpapp (och med en affisch som skydd...) så klarar de av att bli överkörda av en medelstor bil utan att få minsta skråma!
Sommar i september - vem hade tro´t?
Sommarvärme i september.
Morgonkaffe i värmande sommarsol.
Vem hade tro´t?
Helt fantastiskt har det då varit att få lite bonussommar så här! (Och vilken tur att jag inte kommit mig för att packa undan shortsen riktigt ännu!) Och luktärtorna som trots förkultiverades i våras efter konstens alla regler inte alls velat växa passade på att ränna iväg som bara den de senaste veckorna så nu blommar och doftar de för fullt, där alldeles intill vår lilla utegrupp!
När det bara regnar och regnar...
Det bara regnar och regnar idag, och min plan om en dag ute bland bärbuskarna känner jag att jag får återuppta någon annan dag... för att väga upp allt regn, och för att lysa upp dagen lite lyxade jag till det med en snabbplockad bukett att ha på köksbordet som en påminnelse om att jo, det är faktiskt sommar fortfarande, även om det inte känns som så när man är ute!
Det där med fram och bak är en världslig sak
Glad midsommar till er alla!
När det regnar
Appropå bildskapande så har min favvo-tv-serie börjat igen!
Den amerikanska serien "Work of art"!
Visst, jag känner mig lite kluven till konceptet att tävla i konst, men samtidigt tycker jag att det är grymt inspirerande att få följa ett helt gäng kreativa personers skapande utifrån de givna uppgifter som de får i varje avsnitt!
Dagens avsnitt + tidigare avsnitt går att se HÄR på svt.se/play
Sommarlov!
Ja, egentligen har ju inte jag sommarlov alls, men jag kan ändå inte låta bli att dras med i sommalovskänslan som flödar nu!
Terminen är slut, vita mössor hissas i luften, framför oss ligger en lång, ledig (nåja) sommar så sjung om studentens lyckliga dar, sparka av dig skorna och vandra bafota med mig in i sommaren!
Allt går om man vill, typ...
Alltså visst, det går ju att starta bilen med startkablar och hjälpbatteri/medbilists bil varje gång man ska ta sig iväg, det gör det. Men ärligt tala, det är inte vidare smidig.
Nä, det är nog bara att acceptera läget.
Det där batteriet har gjort sitt.
Det är dags att köpa ett nytt, som faktiskt går att ladda och har kraft nog att få fjutt på silverbilen!
Inspiration från naturen
Helgen har bjudit på en utflykt till en liten fors.
De flesta som besöker den forsen ser nog främst bra fiskevatten. Själv fann jag inspirerande former och strukturer och njöt av forsens muller.
Ljuva sommar
Tänk, nu har den här, den ljuvliga sommaren!
Ljumma vindar, barfotadagar, såpbubbelkladdiga små barn, en doft av blommande syren och alla dessa ljusa nätter som får mig att önska att jag skulle klara mig på tre timmars sömn (vilket jag inte gör... så lite sömn gör mig både otrevlig och korkad, tyvärr)
Idag har vi njutit för fulla muggar av solen och värmen. Tagit igen oss efter lördagens kalasande och laddat upp inför veckan som kommer...
...och för att rusta mig för de lite mindre varma sommardagarna har jag lagt lite krut på att sticka klart den där rosa ylletröjan som nog varken blir helt rosa - eller kanske inte ens en tröja nu längre?
Här firar vi födelsedag!
Här firar vi födelsedag idag!
Med specialsydd födelsedagspresent och kökstaket pimpat med vimpelgirlang, men mer om det senare! För stunden nöjer vi oss med att säga, Hipp Hipp Hurra till lillskrotet som vi firar på tvåårsdagen!
Morsdag
Hurra för alla mammor!
Vi brukar ärligt talat inte göra något så där fantastiskt omvälvande festligt vare sig till fars- eller morsdag, men i år fick jag minsann både sovmorgon och ett hemsnickrat lock som passar till mina pallkragar, så nu har den ena blivit en liten drivbänk!
I drivbänken kan man nu hitta basilika och persilja som tidigare stått inne i köksfönstret, och jag hoppas på att det även ska komma upp både ruccola, plocksallad, rädisor och palsternacka vad det lider!
...och nu mamma, här kommer överraskningen som jag inte ville berätta om i telefon. Din morsdags-blomma från mig till dig blir en sibirisk pion! Jag grävde upp roten i höstas, och den ser ut att ha klarat vintern i kruka bra och är nu redo att krypa ned i jorden igen.
Den ser kanske inte mycket ut för världen just nu - men ge den några år och du har en praktfull planta!
...och så var det visst sommar helt plötsligt?!
Här går det undan. Nästan så att man inte hinner med. Senast i tisdags hade lillebror vinterhandskar på sig på morgonen när han skulle till skolan o det finns knappt några blad på träden - i dag springer vi barfota här hemma o ljumma vindar sveper kring oss. Det hade jag minsann inte trott för två veckor sedan när jag drog på lillskrotet ullkofta under jackan och raggsockor i skorna när han skulle gå ut!
