Metamorphosis

Girasol Amitola Fresca Silvestre


Ibland är det många små saker som alla leder till samma sak...

Som detta att jag tror helt och fullt på att det är mycket bättre för barn som visar att de vill vara nära att då också få vara nära istället för att man promt ska lära (eller tvinga dem till) att acceptera att ligga själva.

Att jag sedan också är lite för lat och bekväm av mig för att alltid orka ta med en stor vagn så snart jag ska iväg med ett litet barn, tycker att det är alldeles fantastiskt härligt och mysigt att bära på mina barn och är en inbiten textilnörd sedan länge gör ju valet givet - BÄRSJAL!

Vi har bärsjalar kvar sedan tidigare och jag hade egentligen inte tänkt köpa någon fler nu. Inte så länge bäbisen fortfarande ligger i magen.
 
...men så hittade jag denna hos en nederländsk firma och blev lite kär!

Fantastiskt fin och randig i en mängd färger!

Tycker lite att den påminner om färgerna i en akvarell låda, eller kanske en sån där samling av färgningsprover som brukar bli resultatet efter en kurs i garnfärgning - och jag tror att den blir perfekt för bäbisen att åka i den dag den bestämmer sig för att övergå från ett liv innuti magen till ett liv utanför magen!




Några avslutande kommentarer till bärbilden längst upp:

Egenfotade spegelbilder blir sällan så där jättesnygga rent fototekniskt...

I brist på barn som ville provåka i sjalen (lillebror föredrog Fia med knuff) fick lillebrors nalle Wellington ställa upp som modell.

För er som tycker att den där knytningen ser väl inget vidare bra och säker ut så ja, jag håller helt med er! Det visade sig vara mycket klurigare att knyta upp ett fluffigt och lätt gosedjur i sjal på ett bra sätt än att knyta upp ett barn, och då det nu var en nalle i sjalen och inte ett barn så fuskade jag och knöt en enkelknut bara...

Kanske är det detta att vi närmar oss våren och sommaren och nu får värmande sol in genom fönstren även  på eftermiddagen som gjort att Orvar funnit sig en ny plats att slappa på?

Rätt skönt ser han då ut att ha i alla fall där han ligger på soffan i hallen tillsammans med storasysters fleecekofta och skidpjäxor...

Ja, vad som egentligen är bäst när det kommer till barn- och bäbiskläder är säkert en smaksak, eller i vissa fall en fråga gällande ideologi kanske?

Ärvda och begagnade kläder är trevliga både för miljön och ekonomin, och ofta mjuka och skönt intvättade (och ibland dessutom grymt coola!)
Samtidigt så är jag också väldigt tacksam för att vi nu har en ekonomi som gör att vi slipper vara bundna till att alltid söka efter billigaste möjliga alternativ. Att vi har en ekonomi som även tillåter nyköp när behovet och/eller lusten faller på.

Med andra ord så föredrar jag nog en salig blandning när man kan få det bästa ur allt - och det är också vad som väntar på vår bäbis den dag den bestämmer sig för att komma ut i stora, vida världen!

Lite ärvt, lite nytt, lite begagnat och till min stora glädje också lite lånat!


Ett smakprov ur bäbisens garderob: Morbrors(?) t-shirt från 80-talet med matchande plychtrosor från samma tidsera (köpta begagnade) Storasysters pytte-pyjamas och mammans gula hjälmmössa.
Nyköpta bruna trikåbyxor och begagnade regnbågsbyxor.
En riktigt cool pocketblöja som bäbisen har turen att få låna och nyköpta små strumpor.

En vän var sugen på att scrappa, och så klart nappade jag på ett förslag som innebär att få pyssla tillsammans!

Det var ett bra tag sen jag senast plockade fram alla scrap-saker och hade väl ingen bestämd plan alls på vad jag skulle scrappa - vilket kändes väldigt skönt faktiskt.
Prestigelöst liksom.

Ett kort blev det, och så den här 6"x12" sidan.

Ibland är det onekligen rätt trevligt att bli "tvingad" att pyssla...

Om man nu ändå ska vara i köket och stöka på så kan man väl lika gärna göra något skoj samtidigt!
Typ färga lite...

Denna gång var det lillebrors ullfrottétröja som hamnade i grytan.
(och lite garn som kom med av bara farten)

Ullfrotté är väldigt trevligt på många sätt.
Mjuk och värmande men ändå otroligt lättskött!
Kanon till både barn och vuxna om du frågar mig.

...dock är väl kanske inte just en VIT tröja till barn det bästa valet.
Framför allt inte efter att den använts i några år.
Den är sällan så vit som den en gång var.

Lite blåturkos karamellfärg rådde dock bot på dassigheten!!


Lite roligt tycker jag att det är att man nu kan urskilja ullen och synteten i ullfrottén då karamellfärgen bara fäster i proteinfiber (och av någon anledning på "plutten" på dragkedjan?) och jag tycker att det blev en rätt fräck effekt!

Lite sugen blir jag nu att färga min egen (fd)vita tröja som ligger där under, kanske lila eller rosa? (det är vad jag har att välja mellan här hemma just nu)

Eller kanske jag skulle testa att färga någon av husets röda tröjor?!
Tänk va, röd utsida och lila frotté på insidan?!
Vore inte det snyggt?!

Fick frågan av barnmorskan vid dagens mvc-kontroll om det kanske är så att jag gillar randigt.

Hade faktiskt inte reflekterat över att jag var så randig just idag.
Det var nog mest bara en lycklig slump och jag tycker ändå att lillebror leder i randighet.
Trots allt så var varken mina byxor eller sockor randiga...

Ibland är det verkligen de minsta projekten som tar längst tid...

Några vänner fick barn i höstas (ett helt halvår sedan ganska precis - grattis A!) och jag skulle sticka gosiga alpaca-sockor till bäbisen.
Ett litet och relativt snabbt projekt hade jag tänkt mig.
Dock satte gravidtrötthet, illamående, skola och allt annat rejäla käppar i hjulen för mig och som bonus stickade jag en socka fel och fick därför sticka en tredje socka också...

När jag till sist hade ett komplett par och trådändarna var fästade insåg jag att de redan hade hunnit bli för små. Garnet var dessutom på upphällningen så att sticka likadana fast större var bara att räkna bort.

Lösningen fick bli att sticka ett helt nytt par. Större och med längre skaft så att A slipper glipor när han sitter sjal/sele, i ett helt annat garn.

Som tur var hade såväl den extrema tröttheten och illamåendet lättat vid det här laget och stickandet gick väldigt mycket snabbare än första gången och ÄNTLIGEN har A fått sina sockor!

Garn: Drops classic alpaca resp. Drops Fabel
Stickor: 2,5mm strumpstickor

Har fått veta att Milly&Molly har starta en garn- och bokklubb.

Specialkomponerade paket med bok, garn och något lite extra.
(Nu var det visst choklad och te?)

Det tycker jag lät som en väldigt god och rolig idé!



bild från Milly&Molly


För egen del måste jag nog tillsvidare hålla mig till den "bokklubb" jag redan är med i... eller ja, heltidsstudier tror jag visst att det kallas också... men sen nån gång kanske? Eller som presenttips kanske?
För upplägget tycker jag låter fantastiskt roligt!

Så var den fjuniga bäbiskoftan färdig!
Det blev några turer fram och tillbaka under stickandets gång (mer om det längre ned) men till sist så var den klar, och jag tror att den nog blir alldeles lagom både i storlek och värme för vår sommarbäbis.

Storlek: 62-68cl
Mönster: Koftans kofta
Garn: Drops Classig Alpaca (ca 130g)
Stickor: 3mm
Övrig: Loppisfyndade pärlemorknappar

Vissa gånger blir ju sånna här på frihand-projekt alldeles precis som man tänkte sig dem! Som regnbågstunikan jag stickade förra vinter som blev i princip exakt så som jag tänkte mig den och som jag skissade upp den.

Andra gånger blir det inte alls som man tänkte sig.
Detta var en sån gång.
För ärligt talat, förrutom garnet och att det blev en kofta i bäbisstorlek så är det ju inte mycket som blev som jag tänkte mig koftan när jag började på den!

De där råa, rullkanterna jag tänkte mig i nederkant och ärmslut (och som ju funkat fint på andra stickprojekt) visa sig inte funka alls. Vet inte om det var garnet eller valet av stickor, men det rullade sig alldeles tokigt mycket!
Bara att komma med en annan lösning alltså...

Likaså detta med huvan.
Jag tänkte mig ju en kofta utan huva till att börja med, men sen ändrade jag mig och plockade upp maskor och stickade på en. Den kändes dock lite, ja, knasig när den väl var klar.
Liksom som att den inte riktigt hörde ihop med restan av koftan?
Istället för att försöka "normalisera" luvan så satsade jag på att göra den ännu lite knasigare så jag la till en "svans" - och plötsligt så fungerade faktiskt huvan ihop med koftan!

Jag fastnade verkligen för Soulemamas inlägg om knappval till sin bäbiskofta utifrån vilket barn/namn de olika knapparna skulle passa till och jag kan ju därför inte annat än börja fundera på vem en sån här kofta, fjunig och mullvadsgråbrun med pärlomorknappar, passar till?

Vad tror ni? Vem skulle passa i en sån här kofta?

...kan de två saker man ser fram emot mest med helgen vara lördagsgodiset och att bygga Lego med sin pappa.

...kan man ha väldigt många frågor och funderingar kring hur det är i Japan, och hur det går med "järnkraftverket" som gått sönder.

...kan man bli överlycklig över papper med grafer och tabeller.

...kan ens storasyster vara ens allra bästa vän (och bittra fiende).

...kan man titulera sig själv "nästan-storebror".

Det är fint att ha någon att tycka om.
Det är fint att ha någon som tycker om en.



(vykort efter en förlaga av Lasse Sandberg)

Började känna behovet av en ny väska för ett tag sedan.
En önskan om lite förnyelse från den ryggsäck jag udner hösten och vintern packat mitt pick och pack i.

En rymlig sak med lite fickor och så.
Praktiskt och basic men ändå lite rolig och vårlig?

...och det där re-make väskbytet jag var med på för ett tag sedan gav mig massor av inspiration och åter igen fick ett par gamla byxor sätta livet till!

Väskan blev färdig under helgen och har nu hunnit testas också och den fyller helt klart sin funktion väl och rymmer det jag brukar ha med mig en vanlig skoldag.

Detaljer:
- Innertyget är en loppisfyndad gardin
- Yttertyget är mina egna (ut)slitna jeans
- Två innerfickor. En lite mindre ficka med dragkedja och en stor som stängs med en tryckknapp av plast.
(En knapp som jag kunde sätta dit tack vare min nya tång!)
- Ställbart axelband, återbrukat från en kasserad ryggsäck.

...och ringarna mellan väskan och axelbandet är egentligen ett par ringsjalsringar av minsta storleken som legat oanvända här hemma i några år och nu fick ett nytt användningsområde.

Kanske att det kan bli en matchande börs också?
Trots allt finns ju både dragkedjan från jeansen och lite byxben kvar...

Har haft en hemma-plugg dag idag.
Det var länge sedan sist, och det kändes lite ovant faktiskt.
Bara jag, böckerna och katterna hemma.
Inga barn.
Bara spåren av barnen.
Som pärlplattan lillebror började på i morse.

Jag har traglat mig ytterligare en bit fram genom den där statistikuppgiften jag helst bara skulle vilja glömma och jag leker lite med tanken om hur det skulle vara om jag skulle kunna lägga allt engagemang och all tid som nu går till skapande på studierna?
Tänk vilken stjärnstudent jag skulle vara!
Mina uppsatser skulle glänsa!
Jag skulle spika varenda tenta!

Men samtidigt så vet jag ju att även om skapandet kanske tar en del tid i anspråk så GER det mig så mycket att få skapa.
Jag FÅR så mycket tillbaka av att få utlopp för alla de där mer eller mindre rimliga idéerna som jag bara måste få testa.

För mig korrelerar skapandet hela tiden med livet i övrig.
Är det stiltje i det ena betyder det ofta att också det andra stannat av.
Är det liv, glädje och inspiration i det ena så sprider det sig till det andra.

Kanske ska jag ändå vara glad för att idéerna snurrar på för fullt i mitt huvud och jag har en hel radda små och stora projekt på gång?
Även om det kanske innebär att det går lite si och så med den där statistikuppgiften och jag sällan får några toppbetyg?


(Tack också för alla fina kommentarer om det lilla lapptäcket!)

Ett nytillskott i pysselhyllan - en knapptång att fästa plastknappar med.
Har funderat länge på att köpa en men avstått, men nu när jag väl har den här förstår jag inte varför tvekat så tidigare!

Plötsligt är det ju inga som helst problem att fästa plastknappar!
Snabbt och lätt går det - och snyggt blir det!

Funderade länge på om jag skulle beställa direkt från Kina (billigt men risk för låååååång väntan) men valet föll tillsist på www.babythings.se.  Kanske gjorde detta tången och knapparna aningens lite dyrare men å andra sidan så fick jag hem tången väldigt snabbt!
Dessutom så känns det bra att stödja ett litet företag som satsar på att tillhandahålla bra prylar till oss pysslare.

Jag måste ju visa hur det färdiga lapptäcket blev!
Ett litet lagomt bäbistäcke som mäter ungefär 75x75 cm som nu ligger upptvättat och ihopvikt i byrån i väntan på sommaren och bäbisen.

Som jag kände redan när jag var halvvägs i att sy det så är det inget mästerverk på något sätt och det finns ju mängder av helt fantastiska lapptäcken som klår detta med hästlängder, men jag kände mig ändå väldigt väldigt nöjd med resultatet - och den känslan håller sig kvar!

Min tanke innan var att kanske ha baksida enfärgat ljusblå, kanske med ett röd/vit prickigt band till?

Så blev det ju inte som ni ser.

Väl i butiken fastnade jag helt och hållet för det där ljusgröna, prickiga tyget - och då fick det bli ett enfärgat rött kantband till istället.
Den gröna färgen från baksidan går visserligen inte igen alls bland de gröna på framsidan, men jag tycker ändå att det passar och icke att förringa - det där gröna, prickiga gör mig väldigt glad!

Det blev quiltsömmar tvärs över täcket den här gången.
Jag följde helt enkelt raderna av lappar som jag hade sytt ihop.
Väldigt enkelt, men ger ändå den där känslan av quiltat som jag gillar!

Det jag nog uppskattat mest med det här pysselprojektet är att det gav mig en chans att använda de där små bitarna av favorittyger som fanns i gömmorna. Rester från tidigare projekt, tyger som är väldigt fina men aldrig skulle räcka till mer än några små lappar.

Det röda tyget med vita kaniner är ett sånt.
Det är köpt på Åhlens för flera år sedan och efter att ha sytt några barnskjortor fanns nu bara småbitar kvar.

Det röd/vita tyget med blå blommor är ett annat.
Det är en liten bit från min mormors samling av spillbitar.
Kanske är det rester av en klänning som syddes för länge sedan?

Alltså, det sägs att det snart är vår.
Ja, jag har till och med sett bilder från andra delar av landet där de redan har barmark och vårblommorna börjat kika fram.
Men lik väl är lite svårt att riktigt tro på det där om att vintern snart är slut när vår lilla rabatt framför huset ligger begravd under en meterhög snöhög och det bara är tack vare skarsnön som barnen kunnat ta sig fram till gungorna!

(Utan skarsnön hade de haft snö upp till midjan, minst...)

Lillebror har ritat hur han står och tittar på när jag syr med symaskinen.
En underbar bild tycker jag, och se bara hur glad jag är när jag syr!

Trevlig fredag till er alla!

Ibland är förfallet och slutet nästan det vackraste.

När jag skulle kolla min mobil här om dagen var den död.
Stendöd.
Fullständigt okontaktbar.

När den hade fått laddaren ikopplad kunde den sträcka sig till att blinka till och ge ifrån sig ett kort surr.
Men det var också allt.

När jag sen kom hem i eftermiddags, trött och mör i kroppen och såg fram emot en stund i soffan med lite slösurfande för att ge mina fogar en chans att ta igen sig lite så ville min dator plötsligt inte hitta något nätverk?!?!

Neeeej! Inte datorn också!?!

Tankar om hur nätverkskortet helt gett upp och var utom räddning dök upp i mitt huvud och framför mig kunde jag se hur mina övriga relativt få men högt uppskattade tekniska prylar också skulle börja ge upp, en efter en.

Kameran.
Symakinen.

Som tur var så förbarmade sig pappan i familjen över datorn och det visade det sig att jag bara råkat komma åt en liten knapp under datorn där man manuellt kan koppla ifrån nätverkskortet.
(en knapp som jag tidigare inte ens visste fanns)
Så datorn var snart pigg och kry igen.

Jag har också letat rätt på en gammal telefon, så även om jag saknar en mängd telefonnumer som ligger sparade i den insomnade telefonen så är jag i alla fall kontaktbar igen. Har jag tur så är det dessutom kanske bara batteriet som gett upp, och det skulle ju vara både snabbt och lätt att åtgärda.

Även om det nu löst sig rätt bra med mina tekniska prytlar så blir jag ändå lite faschinerad över hur irriterad och frustrerad jag kände mig när de inte ville fungera.
Varför så kraftig reaktion över att en pryl inte funkar som den ska?

Kanske finns det en koppling till att jag annars är så van att kunna fixa och åtgärda saker?
Min förkärlek för återbruk?

Trasiga skor kan lämnas i till skomakaren (skedde senast förra veckan) och med några nya sömmar håller de ett bra tag till.
Trasiga kläder kan lappas och användas vidare, och när de inte längre går att laga går de att omvandla till annat.
Ljusstumpar kan smältas ned och gjutas till nya ljus.
Listan kan göras lång...

Men inför tekniska prylar som inte längre fungerar så står jag maktlös.
Även om min laptop är fullt fungerande i övrig är den ju värdelös som surfdator om nätverkskortet inte funkar och den därmed inte längre har kontakt med omvärlden och även om det bara är batteriet som krånglar på min telefon så är den ju likväl helt oanvändbar just nu.

Inget jag kan åtgärda.
Inget jag kan återbruka.

Det kändes ovant och faktiskt lite olustigt.

Nu när jag ändå är inne på bäbisrelaterat skapande så passar jag på att visa den stickade filten som nu är klar!

Garn: tre härvor handfärgat bomulls garn från MiA + lite brunt bomullsgarn fyndat på loppis
Stickor: 4mm (eller var det 4½mm?) Först strumpstickor och sedan rundsticka.
Mönster: Inget, mer än att jag la upp åtta maskor till att börja med (de i mitten) och har sedan stickat runt, runt och ökat två maskor i varje hörn/varv. Avslutade sedan med att virka några varv runt filten för att ge den lite mer stadga längs kanten.

Känns lite trist att filten inte blev så där exakt kvadratisk som jag hade hoppats på, men å andra sidan - Hur ofta brukar en bäbisfilt egentligen ligga helt slätt utbredd som en exakt kvadrat?

På plussidan måste jag dock lägga det att den känns som en filt som kommer att bli väl använd i sommar, och en filt som tål att användas! På bilderna här ovan är den test-tvättad i 60 grader, och den ser ut att ha klarat den behandlingen fint!

Två frågor har varit återkommande under den här stickningens gång, nämligen:
1) Blir den verkligen fyrkantig? Jag tycker att den ser rund ut?
2) Jaha, så ni vet att det blir en flicka?!

På första frågan kan jag svara, att jo, det var tänkt att den skulle bli helt kvadratiskt, men det blev den inte riktigt. Hörnen blev lite för spetsiga så att filten kan aldrig ligga helt platt och kvadratiskt. Dock tycker jag ändå att den kvalar in som helt klart mer fyrkantig än rund, eller hur?

På andra frågan kan jag svara att nä, vi vet vare sig om det blir en flicka eller pojke. Det vi vet så här långt är att det är ett barn där inne. Däremot så vet jag att ljusrosa+cerise är väldigt glada färger som gör sig fint ihop, framför allt tillsammans med grönt och brunt.
Min upplevelse är också att livet framöver tyvärr innehåller alldeles för många socialt befästa regler och begränsningar baserade enbart på kön och könsstereotyper. Att sälla sig till dessa genom könskodade färger redan till små bäbisar känns därför både tråkigt och onödigt.

Nä, här föll valet helt enkelt på fina, somriga färger på en sval sommarfilt till ett fint sommarbarn!

Resultatet av lördaskvällens stund vid symaskinen blev tre stycken formsydda blöjor efter mönstret Rita´s Rump Pocket.

Dessa RRP-blöjor är sydda med en öppning i bakkant för att man ska kunna fylla upp dem så att man får den uppsugningsförmåga man önskar. Utanpå blöjan har man sedan en ytterbyxa av något slag.
 
Just dessa blöjor har inga knappar eller kardborre (även om de självklart går att sy upp med det också) utan kräver en typ av blöjbyxa som håller dem på plats. Skulle man vilja använda en "dra upp" ytterbyxa av ull kan kan till exempel använda en snappi för att hålla blöjan på plats.

Yttertyget är av tunn, ensidig frotté och innertyget är av flanell, bägge fyndade på loppis - och jag tycker att de blev helt underbara tillsammans!
(Nästan lite synd att gömma blöjorna innanför ett par blöjbyxor?)

Tyckte dock att de ser lite små ut, mina nysydda blöjor?
Blir lite osäker på om det är så att mitt mönster är lite mindre än det egentligen är tänkt, eller också är det bara det att jag glömt bort hur små bäbisar faktiskt är? Trots allt var det ju några år sedan vi hade en bäbis i familjen senast...

Har funderat länge på att ge mig i kast med att sy tygblöjor men inte riktigt kommit till skott... förrän nu då.
Blev nämligen påmind av en vän att det ju är nu, när jag fortfarande är gravid som jag faktiskt har tid att sy!

(Har redan börjat fundera på hur nästa blöja ska se ut...)

Lördag innebär i det här hushållet att man får äta godis.
Att pappan varit ute och flugit och farit innebär denna veckan att barnen nu är försedda med godisklubbor för många lördagar framöver!

(Det är alltså inte en gigantisk klubba utan 15 små)

Har varit med på ett pysselbyte igen.
Sist jag var med och bytte var de tygkassar.
Denna gången var det Remake-väskor som bytte ägare, och detta var väskan som jag skickade till min mottagare.
En rätt stor och rymlig sak på det hela taget!

Yttertyget är byxbenen från ett par fd. byxor där jag också sprättat loss och återanvänt bakfickorna.
Fodertyget är en halv gardin och det randiga tyget som innerfickan är sydd av kommer från en stuvbit jag hittat i min mormors tyggömmor.
Nylonbanden jag har använt till axelband är visserligen inte återvunna från något annat, men efter att ha legat i flera år bland mina sygrejer utan att användas tyckte jag gott att de kunde kvala in som återbruk de med!

Om ni vill kika på väskan som jag fick i detta byte kan rekomendera ett besök hos Virkfröken!

Den enda nackdelen jag kan komma på med att vara med i sånna här pysselbyten är att kreativitet och skapande föder än mer idéer och skaparlusta - så nu har jag helt plötsligt en till väska i tankarna som jag känner att jag bara måste få sy... men det kanske är smällar man får ta helt enkelt? *ler*

Trevlig helg till er alla!

Det blev visst en grön dag idag.
En dag när jag invigde min nya, grönblommiga klänning.
(likadan som Lina OJ. har)

En dag när jag fastnade helt för ett grönt tyg med vita prickar som baksida till mitt lilla lapptäcke istället för enfärgat ljusblått som jag först hade tänkt mig. Det visade sig vara sista snutten på rullen - och EXAKT så mycket som jag behövde!

En dag när jag av en slump upptäckte att en av garnbutikerna i stan hade 30% på allt garn. Perfekt tänkte jag som skulle köpa garn till en lite hemlig present - och där hittade jag förrutom presentgarnet även garn, grönt garn till den där koftan till mig själv som jag börjat bli sugen på att sticka ... och åter igen fanns där alldeles tillräckligt till det projekt jag tänkt mig - sen var det slut!

En dag med Monstersoppa till middag - den grönaste maten jag vet.

En riktigt skön grön dag på det hela taget.

(Trots den kaosartade morgonen... det är skönt att se att en dag inte alltid måste fortsätta på det sätt den börjat!)

Köket fick sig en välbehövlig vår-make over under helgen som var.
De loppisfyndade gardinerna som hade återfunnits i gömmorna sattes upp och den nyfyndade duken las på bordet.
Fint som snus måste jag säga!

Normalt har vi en sån plastad duk på köksbordet, för näe - tygduk i en barnfamilj är som att be om spill, det är jag väl medveten om.
Men med dukar som denna, som bara är att slänga i tvätten när den känns solkig  (och som bara kostade en tjuga att köpa till att börja med) så tar jag gärna den där lilla extra tvätten för att för några dagar få ha en tygduk på bordet!

Gardinerna är för övrig i samma tyg som jag sydde bäbisfilten av i somras (eller snarare så var filten sydd av en gardin) Jag hade för mig att jag bara hade ett par längder av det, men bevisligen måste jag haft fyra till att börja med?!
Tycker dock fortfarande att både mönstret och känlsan i tyget gör att det passar bättre till barnlakan och barnfiltar, men i väntan på andra lämpligare gardinalternativ så känns de helt ok som gardiner också!