Metamorphosis

Man har inte roligare än man gör sig - alltså gäller det att passa på att fira det som finns att fira!

Denna vecka passar vi därför på att fira både namnsdag och så klart också bäbisens enmånadersdag! Hurra, hurra!

Jag har varit med i ännu ett pysselbyte.
Denna gång inne på sjalbarn.se och det var återbruk med strandtema som gällde denna gången.

Dessa saker som nu har flyttat hem till Vindling är mitt bidrag i bytet.
En kasse modell jättestor med plats för alla lätta men skrymmande saker man burkar ha med sig till stranden och ett "hålla vätan ute/inne-fodral" av vaxduk.
(För att ge en uppfattning om storleken så är vaxduksfodralet nog stort för att kunna rymma ett A4 block - utifall skrivarlusten skulle slå till under strandutflykten)

Kassen är sydd av ett par byxor (på baksidan finns en av bakfickorna) med axelband av ett skärp från en städrock.
Vimplarna är sydda av div. spillbitar.

"Hålla vätan ute/inne-fodralet" är i ärlighetensnamn inget återbruk i dess rätta bemärkelse då både vaxduken och knapparna är helt nya. Vaxduksbiten blev dock över när jag sydde madrassen till vårt återbruks-skötbord så den har ju i alla fall lite återbrukskoppling vilket jag tycker fick vara nära nog den här gången!


...och nej, jag har inte hunnit med detta med en nyfödd bäbis i famnen.

Inte en chans!

Det mesta var redan klar innan bäbisen föddes och det var bara smådetaljer kvar att göra klart nu på slutet.

 

Vackra midsommar vyer

Ibland har man flyt...
Från inga planer alls för midsommarfirande till att plötsligt vara mitt i ett flerdagarsfirade tillsammans med en massa trevligt folk med övernattning, planerade måltider och tur med fyrhjuling för barnen.

Tänk så bra och trevligt det kan bli ibland, bara så där!

Hoppas ni också haft en trevlig midsommarhelg!

Har den senaste tiden träffat på diskussioner och funderingar som rört könskoder hos barnkläder, icke-könande barn och de föräldrar som medvetet väljer att klä sina barn så könskodat det bara går. Detta har fått mig att åter fundera kring genus, vad vi förväntar oss av en person enbart baserat på vilket kön personen har och vad vi väljer att väga in i de färger och kläder vi klär våra barn i?

Absolut att vi har ett biologiskt kön och att det finns med oss redan från start, men jag känner mig tveksam till att det skulle ha den stora påverkan redan i den tidiga barndomen som många delar av samhället vill påskina.

Att små barn och bäbisar skulle ha så vitt skilda intressen och sätt att vara enbart på grund av skillnaden i några könkromosoner?
Nja, jag känner mig inte helt övertygad...



Oavsett var man ställer sig i diskussionerna kring könskoders vara och icke vara och huruvida det är givande och utvecklande eller rent av skadligt att växa upp som icke-könad under sin första tid tycker jag att det är viktigt att komma ihåg att hur vi bemöts och uppfattas av vår omgivning till större del än vi kanske är medvetna om påverkas av vårt yttre.

En prydligt klädd vuxen med ett välvårdat yttre uppfattas vid första anblicken vara mer ordentlig och ordningssam än den som kommer klädd i slitna kläder, udda strumpor och otvättat hår. 

Det barn som är klätt i rymliga, tåliga kläder uppfattas och bemöts som att vara mer aktivt och äventyrslystet än barnet som är klätt i ömtåliga, tighta kläder.

Kläder må bara vara sammanfogade tygbitar och bara en lite liten del i det som formar oss som individer, men de påverkar oss mer än vi kanske tror?



Det är lätt att bli lite trött av allt könskodsprat...

Jag har ett lite kluvet förhållande till maskrosor.
Jag tycker att de kan vara väldigt vackra.
Och växkraftiga är de också, på gott och ont.
Tyvärr ger de också fruktansvärt fula fläckar.

Ja, jag känner mig lite kluven som sagt var...

Klart är i alla fall att vi har mängder av dem!

Jag menade ju så väl men ack så fel det blev...

När jag var liten sydde min mamma en hel massa.
Bland annat flera fina Waldorfdockor i olika modeller.

Vi håller precis på att tömma klädkammaren här hemma för att förvandla den till ett barnrum, och i sorterandet och röjandet hittade jag den här dockan och tänkte att DEN blir ju perfekt till våran bäbis!
En egen, mjuk docka att bära och krama på, och inte vilken docka som helst utan en mormor sytt en gång i tiden.

Även om dockan var förvånadsvärt ren och välbehållen med sina sissådär 25-30 år på nacken så kändes det även rätt passande med en liten uppfräschning innan den skulle få flytta vidare till nästa generation.

(så här långt allt under kontroll)

Började med lite försiktig yttvätt för hand men upptäckte strax att den blå velouren släppte MASSOR av överskottsfärg!
Så pass mycket att den började färga av sig på hudtrikån!
Aj aj aj!

(någonstans här inser jag att detta inte går så bra längre)

Gör ett tappert försök att liksom tvätta ur färgen bara ur hudtrikån för att rädda det som räddas kan men inser snart att det nog får bli maskintvätt ändå för att lillebror inte ska få en docka som är alldeles blå i ansiktet - för maskintvätt brukar ju välsydda dockor klara, och då min mamma stoppat den andra påsdockan vi hade hemma med polyestervadd så borde hon ju stoppat även denna med polyestervadd och inte ull, eller hur?!

(här tror jag att jag är på rätt spår igen)

...fast det hade hon inte visade det sig när jag plockade upp den nytvättade dockan ur maskinen.

Huvud och kropp hade blivit oroväckande små och kompakta och den fluffiga ullen i armar och ben hade förvandlats till hårda, tovade korvar... aj aj, oj oj!

Just nu ligger dockan i delar och torkar i väntan på att bli återskapad.
Helt lik sig blir den nog aldrig, men jag ska göra mitt bästa för att rädda den och jag hoppas och tror att den kan bli rätt fin till sist.

Förlåt mamma för att jag lyckats tvätta sönder dockan du sydde.
Ibland går saker helt enkelt inte riktigt som man tänkt sig.
Även fast man tycker att man tänkte så bra...


Fortsättning följer...

 

En sovande bäbis ser verkligen ut att ha det så skönt!

Har länge tyckt att Möbius- (Moebius-) sjalarna verkat spännande, just för att de är Möbiusband med allt vad det innebär i att vara oändliga och bara har en sida osv.

Alla bilder jag sett tidigare har dock varit små nätta skapelser, piffigt draperade över modellens axlar.
Fint absolut, men inget jag skulle använda.

Sen klickade jag in hos MammaP och såg hennes Möbius...
Det är ju SÅ man ska bära upp en Möbius!

Plötsligt känns det självklart att jag också ska sticka mig en Möbius!
(sen riktigt när jag kommer att få tid till det återstår att se...)

Garnet är i allafall inhandlat och redo.  
Det blev ett nystan Kauni, köpt för presentkortet jag fick av barnens farföräldrar som "grattis till bäbisen-present" istället för en blombukett. (Trevlig idé det där med presentkort på skapandematerial tycker jag) 

De pärlor som blev över från knapphalbandet jag pysslade på övertid matchar alldeles väldigt bra så de får kanske får vara med på ett hörn de också?

De stora barnen tittar på sommarlovs-tv.
Bäbisen sitter i sjal på min mage och sover gott.
Själv har jag röjt av köksbänken och förbereder nu för frukost.
Ett ögonblick av lugn och ro.
Doften av blommande syren och nybryggt kaffe.

Ibland är vardagen lite extra vacker...

Tjoho och grattis till favoritmostern som tagit studenten!

Titta titta! Nu är bäbisen svidad inför sommaren!

HomeRiver har nämligen sytt en liten tröja i mjuka, fina svamptyget från Hilco (finns hos Sydilla) så nu kan vår bäbis vara lika snitsigt klädd som kusinerna hos familjen HomeRiver!

Tack så väldigt mycket - tröjan är redan invigt och godkänd!

Lite stor ännu kanske, men ge oss ett par veckor till bara...

Kommer ni ihåg den där väldigt randiga sjalen som flyttade in i det här hemmet för ett par månader sedan?
Nu så kommer den äntligen till användning - och det dagligen!

Sjalen tycks helt klart vara bästa stället att sova på dagtid när man bara är en liten vecka gammal.
När man sitter i sjalen och sover väcks man varken av smällande häftpistoler eller storasyskon som ropar och sjunger. Man rycker kanske till lite, men fortsätter sedan att lugnt sova vidare.

...och ett lugnt och tryggt barn ger en lugn förälder!

Ofta brukar trikåsal vara den typ av sjal som rekomenderas för de första månaderna (en rekomendation jag generellt sett håller med om) men det känns roligt att se att det faktiskt fungerar utmärkt med vävd sjal redan från första början, i alla fall om man har en bäbis av modell stor och stadig.


Och jodå, det går också bra att vara vaken när man sitter i sjalen...

(Sjalen är av märket Girasol i färgen Amitola Fresca Silvestre)

Iblan har man ett  sjujäkla flyt i fotandet!
Skulle föreviga vår fina pion med de silkespapperslika kronbladen och fick med en humlas landning på köpet - inte illa!

Så särskilt mycket stickande blir det ju inte just nu.
(det kräver ju två fria händer)

I väntan på att stickandet kommer igång igen så passar jag på att surfa lite (det går ju att göra med en hand) o hoppas på att vinna fint garn eller ett par grymma sockor i Kamillas utlottning!

...kan man mäta fötter.
...kan man snusa på fjunigt bäbishår.
...kan man önska att man kunde stoppa tiden för en stund.

Stort tack för alla gratulationer!

Vi börjar så sakteliga landa i allt det nya.

En ny liten medlem i vår familj
En ny vardag med nya rutiner.
Nya roller för oss alla.

...och ja, det är verkligen helt underbart med en ny lite bäbis i familjen!