Just som det regnade så kom det en skur
Blött, blött - allt är blött. Kan inte låta bli att förvånas över hur det bara kan fortsätta och fortsätta att regna. Tar det aldrig slut?! Vi har egentligen mer att måla här hemma, men det lutar åt att det vackert får vänta till våren och torrare tider.
Och jo, jag håller med, en sprayflaska med bara vanligt vatten känns ärligt talat lite överflödig där ute i allt det blöta.
.
Vaddå pedagogiska leksaker?
...när det finns matvaror?!
En textil touch i inredningen
Hittade två gamla vingar från en spinnrock liggandes uppe på lon.
Skicket är väl si och så, och inte har vi någon spinnrock till dem heller med de kändes ändå alltför fina och dekorativa för att fortsätta sitt liv i en skräphög uppe på lon. Kanske som topp på en blompinne ute i rabatten? Fast det skulle knappast vara mycket kvar av dem efter en sommar ute i vind och väder... Blompinne inne då? Tänk så läcker ändå så läckert med en klättrande växt som slingrar sig uppför en vinge! Men nån sån växt har vi ju inte...
Min käre sambo kom då med förslaget - gardinknoppar.
Och jamen visst - självklart!
Testade först att ha dem i sovrummet, men det kändes inte alls vilsamt att titta upp mot en treudd så snart man vaknar så de fick raskt flytta ned till ytterdörren och gardinstången vi har till draperiet där.
Mycket bättre!
Så nu sitter de där, vingarna. På var sin sida av ytterdörren och är så där diskret uppkäftiga samtidigt som de sprider en lätt touch av textil.
(Vet ni förresten hur svårt det är att ta ett vettigt kort på en gardinstång där man både ser änd"knoppen" bra och samtidigt får med i alla fall en antydan av hur det hela tar sig ut tillsammans?!)
Så här kan man visst också göra dockhår...
En av de stora fördelarna med att göra saker och ting på egen hand, lite efter eget huvud så där är att ingen kan komma och säga "nämen, SÅ DÄR ska det INTE vara" eller "SÅÅÅÅ kan man inte göra".
Det är istället du själv som bestämmer vad som är rätt och hur saker kan och inte kan göras.
Tidigare dockors hår har jag broderat direkt på huvudet för att få en täckt hårbotten och sedan sytt och knutit fast de lösa, spretiga hårstråna. Resultatet blev bra, absolut, men metoden har varit både tidsödande och gett mig ont i fingrarna så till lillskrotets docka blev det en ny variant!
Låt mig presentera; kalufsen jag låtit mig inspireras av!
Lite lätt rödlätt i det blonda och rätt så fjunigt fluffig.
Jag började med att virka en perukbas av en tråd tunnt ullgarn (tänkt just till dockhår) och en tråd kid silk mohair. Garnerna var från början vita och färgades med lite lökskal för att få till en färg så nära orginalet som möjligt. Perukbasen sydde jag sedan fast på dockans huvud med stygn både längs hårfästet och lite här och var uppe på själva huvudet för att den ska sitta stadigt på plats - och voila! En hårbotten är klar! Har du ett mer långhårigt mohairgarn skulle man säkert kunna stanna så här och bara borsta upp mohairen lite och få en skaplig frisyr bara av det, framför allt om det är en korthårig docka du syr.
Mitt mohairgarn var dock bara fjunigt, inte hårig - och jag ville ha en lite mer långhårig docka så jag virkade/knöt fast bitar av mohairgarnet i perukbasen. Ja, lite pilligt var det - men helt klart smidigare än att sy fast garnet i huvudtrikån.
...och med ögon och mun på plats också så har vi nu en färdig docka!
Om jag ska väga samman arbetsinsats och resultat så har detta varit det bästa sättet att få till en spretig dockkalufs så här långt! Iom att det finns en heltäckande, virkad hårbotten under fluffet så kommer man undan gisslet med att dockan kan få kala fläckar när den får håret uppsatt med tofsar och spännen och så.
Vi gillar olika!
Familjens samlade stora tygdockor.
Från vänster; Stina, sydd av min mamma när jag var liten, Lillskrotets halvfärdiga ännu nanmnlösa docka, Lillebrors Trasselgubben och Storasysters Trasseltopp, de tre sista sydda av mig.
Alla sydda efter samma mall och ändå så olika.
Ja, det är faktiskt samma mallar, då jag fått överta min mammas mallar och material - så mina barn har inte bara mig att tacka för att de fått hemsydda dockor utan även sin mormor att tacka då det är hennes materialinköp under tidigt 80-tal som legat till grund för alla dockor!
Tankar till minne
Tänker på det hemska som hände på Utøya och i Oslo för ett år sedan.
Mina tankar går till de som var där, de som inte längre finns bland oss och deras nära och kära.
♥
Bingobrickor
Ja, inte bingobrickor med små rutor som man pluttar i med duttar allt eftersom det ropas ut nummer, utan bingobrickor så som "Bingo! Äntligen en sån där bricka som jag letat efter!"
Det har varit dåligt med loppisbesök den här sommaren.
Rätt uselt rent ut av.
Men när jag liks skulle ta en tur för att handla så passade jag på att smita in på en liten källarloppis och där snavade jag över de här två plåtbrickorna för 20:-/styck. Som hittat med andra ord! Plåtbrickor kan man nog aldrig ha för många av, och just en sån där oval, stadig med har jag sökt efter bra tag nu utan resultat, förrän nu då!
Nu ska jag bara se till att renklippa den där ovala brickduken som min mamma broderat och som legat och väntat på en bricka att ligga på så är vi redo för finkalas!
Den lilla runda fanns redan i en blå version här hemma.
Hej nittiotal!
Lyssnade på ett program på P3 idag där de pratade om första dataminnet, hur det var när internet blev en del i vår vardag osv - och jisses vad jag kände mig gammal bara av att det att jag faktiskt vet vad Lunarstorm var, att jag minns hur det var att surfa på modem när vi bara fick koppla upp oss efter 18 på kvällen och hur de där chattarna på Aftonbladet och Passagen funkade.
Lite samma flashback rakt in i nittiotalet var det att hitta min lilla samling av pins när jag plockade igenom lådor här hemma. Kanske är det fler än jag som samlade på mig sånna då det begav sig? En del är rätt snygga faktiskt. Så där så att jag nog ska ta fram dem och pynta någon av mina väskor med. Och vissa symboliserar väldigt starkt nittiotalet för mig, som den där med Kodakrullen till exempel som påminner om en tid när digitalkameror antingen var urusla eller hutöst dyra. Frågan är bara vad jag ska göra av alla de pins som bara hamnade i samlingen för att de var pins? Finns det kanske någon som känner någon som känner någon som är väldigt förtjust i OS i Lillehammer och skulle bli glad för ett pin eller tio?
Det där med proportionerna
Funderar på det där med proportionerna. Känns armar och ben lagom långa? Kroppen lagom tjock? Huvudet skulle gott kunna vara aningen större. Men är det för litet nog för att behövas göras om? Eller får detta helt enkelt bli en ganska långsmal docka med litet huvud?
När bäbisen sover sitter mamman vid symaskinen
Tja, så här kan det gå när mamman är lite lätt uttråkad och vill göra något mer produktivt än att hänga tvätt och plocka disk men samtidigt är trött för att orka samla hela barnaskaran och åka iväg någonstans och för osocial för att bjuda in sig hos grannarna. Dagen till ära passade lillskrotet på att ta sig en skapligt lång middagslur också och inte bara den sedvanliga halvtimmen. Sicket flyt mitt i tristessen!
Vår helg i korthet
Det finns onekligen fördelar med att bo så som vi bor.
Så här med extra utrymme lite här och var.
Och det känns extra roligt helger som denna när vi verkligen kunnat dra nytta av det genom att bjudan in hela storfamiljen till en dag med lunch, grillmiddag och kubbturnering med de bägge släkterna mot varandra.
Borden pyntade med blommor plockade på tomten och rabarberpaj gjord på rabarber från den egna trädgården. Det där med att ha en jordkällare att förvara maten i är också onekligen smidigt sånna här gånger, och att utan problem rymma 16 personer runt bordet känns riktigt lyxigt och något som hade varit otänkbart om vi bott i en liten lägenhet.
Tack till alla som var med - detta hoppas jag att vi får göra om fler gånger!
Fotoutmaning: 15/7 Händer
Små, jordgubbsdoftande och ganska så kladdiga.
Fotoutmaning: 14/7 Rörelse
>/br>
Vi är rörande eniga om att vi ska måla vår nya pall rosa.
Fotoutmaning: 13/7 Öde
Ok, bilden är lite missvisande kanske för särskilt öde skulle jag inte kalla vår ladugård, även om den är tom på djur för tillfället. Däremot är den omålad då vi inte hunnit dit med rödfärgen ännu, för är det något som finns när man flyttar in på en gård med några år på nacken så är det väggar som behöver målas och fönster som behöver ses över och fixas med!
Sen så hittar man ju ofta små spännande fynd här och var som får en att börja fundera om tidigare ägares öden och äventyr. Gammla rullar till en spinnrock, en gigantisk grimma som jag gissar har suttit på en ardenner en gång i tiden, halva cyklar, fönsterrutor utan karmar, en gammal hästdragen slåttermaskin, en träräfsa som saknar piggar... Spår efter en tid som flytt. Spår efter liv och livsöden.
Fotoutmaning: 12/7 Under
Under ett under.
Ja, jag vet att det kan låta klyschigt men det är ju sant.Varje barn är ett under i sig!
Skissar och funderar
Skissar och funderar på vad jag ska sticka av garnet jag vann hos Fale Artut.
Ekologiskt, av ull från Värmlandsfår.
Härligt mörkbrunt garn med små vita stick i.
Jag tänker rustikt och enkelt.
Inga konstigheter.
Låta ullen få vara i blickfånget.
Ett användbart plagg.
Uppifrån och ned är givet, och det lutar åt att det blir en tröja denna gången och inte en kofta. Men samtidigt så är det ju så fint med pärlemorknappar till den mörkbruna ullen! En tröja med knappslå kanske? Eller en tunika med en knapp där i raglanskärningen vid ena axeln? Och hur ska jag göra med halslinningen? En liten låg polokrage? Eller en hög, vid en som kan vecka sig lite snyggt? Kanske knäppning upp efter kragen? Så får jag med mina pärlemorknappar där också?
Fotoutmaning: 11/7 Hemväg
På väg hem på en väg.
Alltså en hemväg.
(inte så fantasifullt och nyskapande direkt men ändå)
Fotoutmaning: 10/7 Dröm
Vaknar upp.
Lite oklart var jag är.
Var jag varit.
Var jag är på väg.
Fotoutmaning: 9/7 svartvitt
Ibland är det svårt att veta vilken fot man ska stå på.
Hur man ska välja, säga och agera.
När inget blir riktigt rätt oavsett hur man gör.
När allt ständigt blir mer eller mindre fel.
Vara obekväm, lägga sig i och då också riskera att såra? Bara stå på sidan och titta på och se hur den negativa spiralen vrider sig ytterligare ett varv? Ljuga för sig själv och alla andra, spela med och låtsas som om allt bara är finemang och nemas problemas?
Omgiven av idel gråskalor önskar jag ibland att världen vore lite mer svarvit. Lite lättare att veta vad som är rätt och vad som är fel.
En liten spretig bukett
En lite tussig och spretig bukett räddad undan från regnet och blåsten där ute. Insåg när jag var ute och plockade blommorna att detta nog blir sista syrenbuketten för i sommar... tyvärr. Först värme och sedan regn, regn och ännu mer regn har gått hårt åt våra syrener.
Fotoutmaning!
Stickamera-Ulrika har dragit igång en
fotoutmaning som jag tycker känns så där alldeles lagom så här mitt i sommaren. Inspirerande, varierad och lagomt omfattande - så den tänker jag vara med på! Huruvida jag faktiskt kommer att lyckas lägga upp bilder dagligen återstår att se, men fota varje dag ska jag försöka göra i alla fall!
(återkommer längre fram med sytt+stickat-projektete...)
Sytt + stickat = sant?
Lånade en stickbok på biblan för ett tag sedan där de satt en liten krage av sammet på en stickad kofta.
Om det går fint med tygdetaljer på stickat - visst borde det då gå lika bra att sätta stickade detaljer på sydda saker?
Var dag vardag
Det eviga plockandet och lyftandet.
Plocka ur diska ur diskmaskinen.
Plocka ur barnet ur diskmaskinen.
Plocka i disk.
Plocka i disk som barnet plockat ur.
Lyfta bort barnet från tvättmaskinen.
Dubbelkolla så att det är tomt innan tvätten läggs in.
Hänga upp tvätt.
Samla ihop den tvätt som under hängandets gång spritts ut här och var.
Hänga även den tvätten.
Lyfta ned barnet från köksbordet.
Lägga omkull stolar.
Ställa upp stolar för att sitta en stund.
Lägga ikull dem igen.
Lyfta ned barnet igen (en stol glömdes visst).
Lyfta, plocka och lyfta igen.
Glada blomsteröverraskningar!
Det blommar för fullt nu, och till min stora glädje så har vår blå iris(?) bestämt sig för att blomma för första gången sedan jag flyttade den till rabatten framför huset!
Hela vår rabatt är egentligen ett enda stort budgetprojekt. Jord har jag köpt och tulpanlökar, luktärtsfrön och några penséer (som nu självsått sig och kommit tillbaka som violer) men det är nog också allt. Resten är sånt som hittats i igenvuxna fd. rabatter här och var på tomten, plantor som självsått sig, plantor från egenisamlade frön och plantor från min mammas trädgård som vi fått.
Pionstödet har fungerat över förväntan! Var lite snål när jag byggde det så några kvistar växer utanför och har därför fallit ihop, men ändå! Aldrig har den pionen hållit sig så bra som den gjort i år och aldrig förr har jag insett hur STOR den faktiskt kan bli! Bakom pionen står en tämligen normalstor nästanioåring och själv har jag pioner upp till axlarna nästan... och där i bakgrunden blommar syrenerna för fullt!
I rabatten framför huset är det fullt med aklejor och till min stora glädje ser alla pastell-aklejorna jag frösådde förra året ut att gå i rosa och gult precis som jag hoppades på när jag plockade frön till dem hemma hos min mamma. Även de andra aklejorna kommer urspungligen från hennes trädgård. En vit ganska flikig sort och två olika gammelrosa.
Inser att jag har en liten svaghet för aklejor och andra blommor som blommar på stänglar så där. Jag tänker blommor som allium med sina runda, blommande bollar, svajande vallmo, tulpaner på höga stjälkar.
Det är något visst med dem helt enkelt.
