GDS-trenden sjunker visst allt längre nedåt i åldrarna

"Nej! Mimmi vävv!"

 

...det är standardrepliken här hemma. Har ärligt talat inte koll på hur många gånger per dag vi hör den. Lillskrotet har helt och fullt tagit klivet in i gör-det-själv-stadiet!

 

Lillskrotet ska göra själv. Punkt.

 

Skala morötter, öppna bildörren, bre sin smörgås... rubbet!

 

Och säga vad man vill om barn som prompt ska göra allt själv, men de lär sig ju otroligt, otroligt mycket!

Liksom learning by doing - the extreme edition!


Ju mer jag vet desto mindre kan jag

 
Jag har varit där förr, jag är där nu igen och jag kommer garanterat att hamna där fler gång. Det jag tänker på är den här känslan och läget att i takt med att jag vet allt mer så känns det som att jag kan allt mindre.
 
Jag fick en gång kunskap beskrivet för mig som ett klot. När du vet lite så är ytan ut mot det okända också liten och ganska begränsad. Din insikt om allt annat som finns kring dig är liksom lagom, under kontroll.
 
 
Sen, i takt med att du kan allt mer och kunskapsklotet växer ökar också ytan ut mot det okända. Ju mer du lär dig, ju mer din kunskap växer, dessto mer inser du att det finns som du inte vet.
 
Och det är där jag står nu, igen.
Med känslan att jag inte kan något.
Trots att jag då vet med mig att jag egentligen vet mer, ja ibland betydligt mer, än det som kan räknas som allmänkunskap.
 
Det är en utmaning att hitta balansen i detta.
Att tro på att jag faktiskt kan det jag vet.
Att jag kan känna att jag vet att jag kan.
 

Stickpoddar och sticksug

 

Jag säger inte att det ÄR så, men det KAN vara så att jag överdoserat detta med stickpoddar under mina lediga dagar nu i sommar...

De jag hittat till ännu är Stick with us och Stickpodden.

 

Jag har ju inte haft riktigt tid eller ro att leta upp och lyssna på dessa poddar under våren, så nu har jag ju måååånga avsnitt att lyssna ikapp på! Helt perfekt att plugga in datorn till högtalarna i köket och lyssna på lite (mycket) sticksnack medans jag plockar på med vad det nu är som ska göras här hemma!

 

Efter en massa slätstickning och rätt enkla och avskalade projekt har det också väckts ett sug efter att sticka något mer arbetat! Jag tänker min en prydlig liten cardigan.Kanske med flätstickning, pärlor eller spets?

 

Eller vem vet, kanske blir det flätstickning OCH pärlor OCH spets?


Broderi-inspiration

 
Midsommarhelgen bjöd inte bara på trevligt sällskap, god mat och väldigt mycket badande utan även textil inspiration! Dels lite stickning, men kanske framför allt yllebroderi! Fick kika lite på broderi i form av "Mattmar-kudden" här ovan, pratat yllebroderi med brodösen som broderat just denna kudden, kikat på ett fantastiskt väskspänne till en väska som ska till att sys och bläddra i lite olika böcker om yllebroderi och folkdräkter, och favoriten bland böckerna var helt klart boken "Yllebroderier" av Ingrid Eggimann-Jonsson (alla de andra bilderna).
 
Vilken sprudlande glädje i ren ull!
 
Gillar verkligen hur hon i sin bok uppmuntrar läsaren till att inspireras och sedan göra det hen tycker känns roligt och inspirerande utifrån de förslag och idéer som finns! Efter att ha suktat efter och inspirerats av Elins yllebroderier känns det som om midsommarhelgens inspriationvar droppen som fått broderibägaren att svämma över - nu bara måste jag också testa!
 
 

Svensk sommar

 
Det händer både nu och då att jag frågar mig själv HUR jag tänkt är jag valt att bo kvar så här, där jag bor.
 
 
Långa, kalla, mörka vintrar.
Snö som ska skottas.
Vattenledningar som riskerar att frysa.
En vår som är över innan den börjat.
Hösten som ibland börjar i (typ) juli.
 
 
Men sen så kommer SOMMAREN!
När det är ljumt och ljust dygnet runt.
När det blommar och är grönt.
När barnen (och många vuxna) springer barfota.
 
Och faktiskt så känns det som om det väger upp allt det kalla och mörka!
 

Glad midsommar till er alla!


Det där med syrenlila och en liten garnfråga

 
 
Jag tycker verkligen jättemycket om syrener! Däremot har jag nog aldrig varit särskilt förtjust i den där lila färgen som man brukar kallas syrenlila. Ni vet, som ljusblå, fast lite lila. Men så tittade jag lite mer noga på de syrener vi har här hemma, och insåg att de ju faktisk har så många fler lila nyanser i sig, precis som den lila sjalen jag stickar till storasyster! Från de där ljusblålila till riktigt mustiga rödlila, och i mitt tycke, helt fantastiska lila nyaser - så jag ändar mig. Jag gillar visst syrenlila, även om jag kanske inte gillar alla dess kulörer lika mycket!
 
 
Så till en garnfråga - storasyster har önskat sig en spetskant. Frågan är bara vilket av de två garnerna jag kommar att ha till slutet av sjalen som håller sig snyggas som blockad spetskant, Drops Alpaca eller Drops Fabel?
 
 
...och för all del, är det någon som har tips på en skapligt enkel spetskant så tas även den gärna emot!

Sommarstickning

 

Lugn bara lugn, jag håller vad jag lovat - ingen Owls innan jag stickat klart både den rosa och den bruna tröjan. Men en liten strumpstickning fick faktiskt smita emellan för...

 

1.) Jag behöver nya yllesockor. Gärna flera par.

 

2.) Jag har flera hekto sockgarn i gömmorna.

(ok, jag fuskade lite och köpte två enfärgade nystan som matchar övriga sockgarnerna så att jag kan få fina tår och hälar i avvikande färg...)

 

3.) Det är faktiskt inte alltid det riktigt funkar att sticka på en stor, tung och supervarm tröja.

 

Jag stickar i Drops Delight. Tidigare har jag stickat sjalar i det, och då har jag gillat det, men nu med smala strumpstickor tycker jag att garnet ofta delar sig väldigt lätt på ett irriterande sätt. Jag hade en tanke om att detta skulle bli min premiär för att försöka sticka två sockor samtidigt på samma rundsticka, men ett garn som delar sig + de där sladdriga nystanen gör att det lutar åt att fortsätta sticka den parallellt, men på varsin uppsättning strumpstickor (parallellt för att unvika SSS*).

 

...och syrener! Dessa underbara syrener! Vindstilla stunder blir hela vår gård insvept i syrendoft och jag kan komma på mig själv att nästan börja hyperventilera när jag går ut, bara för att ta in så mycket som möjligt av väldoften!

 

 

* SSS = Second sock syndrome


Stickat: En väldigt rosa tröja

 
Så, nu är min väldigt rosa tröja färdig! Woho!
Inte det roligaste projektet (300g enfärgad slätstickning ni vet...) men jag har en känsla av att den kommer att bli väldigt användbar!  
 
Stickor: 5,5mm rundsticka och strumpstickor till ärmar och kropp + några storlekar mindre till kanterna
Garn: 300g Kampes tvåtrådiga färg 248 till en tröja i 38/40
Mönster: Stickad uppfrån och ned, med omslag i raglanökningarna för att ge hålränderna som är tröjans enda utsmyckning/detalj.
 
Inser att detta är ett sånt stickprojekt som inte drar till sig någon direkt uppmärksamhet varken från stickare eller ickestickare. Inga fina mönster att Oooa och Aaahha över, ingen direkt passform och inga avanserade specialavslut (testade faktiskt några varianter, men allt såg överarbetat ut). Den enda eventuella finessen är att den är stickad i ett stycke, utan sömmar, och att den är rooooooosa, i den där cerisa nyansen som var min absoluta favoritfärg när jag var sissådär 5-6 år och som jag fortfarande trivs väldigt bra i.
 
Den är liksom bara rak och rosa, lite glest stickad med båtringning. Stickad uppifrån och ned med råa kanter. Just så enkel och basic som jag ville ha den och samtidigt varm tack vare ullen. För det är just en sån här tröja jag har saknat, och just sånna tröjor jag gärna klär mig i. En enkel tröja, bara att dra på - och när jag skriver att det bara är att dra på den så menar jag att den verkligen bara att dra på. Den har nämligen ingen fram- och baksida utan den ser  likadan ut på bägge sidor. Idiotsäker liksom, även för den tröttaste av vintermorgnar. Och fäster jag bara trådarna lite mer noga så går den säkert att ha på sig ut och in också... ;)
 
 
 
 

När det regnar

 

Appropå bildskapande så har min favvo-tv-serie börjat igen!

Den amerikanska serien "Work of art"!

 

Visst, jag känner mig lite kluven till konceptet att tävla i konst, men samtidigt tycker jag att det är grymt inspirerande att få följa ett helt gäng kreativa personers skapande utifrån de givna uppgifter som de får i varje avsnitt!

 

Dagens avsnitt + tidigare avsnitt går att se HÄR på svt.se/play


Sommarlov!

 
 
Ja, egentligen har ju inte jag sommarlov alls, men jag kan ändå inte låta bli att dras med i sommalovskänslan som flödar nu!
 
 
Terminen är slut, vita mössor hissas i luften, framför oss ligger en lång, ledig (nåja) sommar så sjung om studentens lyckliga dar, sparka av dig skorna och vandra bafota med mig in i sommaren!

 

Allt går om man vill, typ...

 

Alltså visst, det går ju att starta bilen med startkablar och hjälpbatteri/medbilists bil varje gång man ska ta sig iväg, det gör det. Men ärligt tala, det är inte vidare smidig.

 

Nä, det är nog bara att acceptera läget.

 

Det där batteriet har gjort sitt.

Det är dags att köpa ett nytt, som faktiskt går att ladda och har kraft nog att få fjutt på silverbilen!


Stickat: Ett par äkta restgarnsvantar

 
 
Såhär lagom till att vantsäsongen definitivt är över för denna gången är jag tillsist klar med lillskrotets vantarl Äkta restgarnsvantar blev det, men småsnuttar Drops Fabel i skaften och nått lite tjockare alpacagarn för själva handen - och självklart var det så att det var preciiiiis att det turkosa garnet inte räckte till hela vanten och jag fick göra en nödlösning med lite annat restgarn för de sista varven på tummarna.
 
Det hade ju varit snyggare med bara turkost, helt klart, men just när det gäller barnvantar så får funktionen gå före formen, så hellre vantar med randiga tummar än inga tummar alls!
 
...och nej, det blev inga live-bilder för barnet i fråga var helt emot tanken att ha vantar. Det gick riktigt att se hur skepsismen osade. HUR tänkte den där stickande mamma liksom - vantar i juni?!?! Nåja, jag skulle också tyckt att det vore rätt knäppt med varma ullvantar nu, om det nu inte vore för att jag just stickat klart ett par som jag ville fota.
 

Inspiration från naturen

 

Helgen har bjudit på en utflykt till en liten fors.

De flesta som besöker den forsen ser nog främst bra fiskevatten. Själv fann jag inspirerande former och strukturer och njöt av forsens muller.

 


Födelsedags-elefanten

 
Här är den specialsydda födelsedagspresenten jag skrev om tidigare!
En superfin elefant som Erica sytt!
 
Jag fastnade direkt för hennes tygdjur som hon sytt och tog mod till mig, chansade och frågade om hon skulle vara intresserad av ett litet pysselbyte - och det var hon! Tjoho!
 
Lagom till elefantfantasten/lillskotets födelsedagen kom den, den specialsydda elefanten till och fantasiskt fint inslagen var den också - med special-lapp och allt, och har nu blivit en del i husets elefantflock!
 
Gillar verkligen också hur hon SYTT en mailbag istället för att använda en sån av plast! Ska se om den går att sy om till en projektpåse... Jag tänker att det ju kan vara bra med en påse med både namn och adress på för de där mer förvirrade dagarna?
 
...och JAG fick present också! Ett pappersarmband och ett näsduksfodral (som jag tyvärr fått användning för iom förkylning nr 35677 denna vår...)
 
Vad Erica kommer att få i utbyte återkommer jag med när allt är klart, skickat och jag vet att det kommit fram...
 

Ljuva sommar

 

 

Tänk, nu har den här, den ljuvliga sommaren!

Ljumma vindar, barfotadagar, såpbubbelkladdiga små barn, en doft av blommande syren och alla dessa ljusa nätter som får mig att önska att jag skulle klara mig på tre timmars sömn (vilket jag inte gör... så lite sömn gör mig både otrevlig och korkad, tyvärr)

 

Idag har vi njutit för fulla muggar av solen och värmen. Tagit igen oss efter lördagens kalasande och laddat upp inför veckan som kommer...

 

 

...och för att rusta mig för de lite mindre varma sommardagarna har jag lagt lite krut på att sticka klart den där rosa ylletröjan som nog varken blir helt rosa - eller kanske inte ens en tröja nu längre? 

 

 


Vimpelgirlang

Alltså, det är ju bara att inse, det blir ju helt klart både

festligare och mer kalasigt med lite vimplar i taket!

 

Mina högtravande planer och vändsydda vimplar fick dock stryka på foten då pysseltiden nu på slutet varit näst intill obefintlig och det fick istället bli enklast möjliga - typ good enough, fast i vimpelvärlden då. ZZ längs kanterna och sedan ZZ fast på ett bomullsband.

 

Bägge tygerna är gamla påslakan, och detta var ett perfekt projekt för att göra något av de där tunnslitna bitarna som knappt håller för att sy något av. Vimpelprojektet blev förresten också premiär för min rullkniv!

 

Måste medge att det var bra mycket smidigare att skära till bitarna än att klippa ut en och en, så den kommer jag att använda fler gånger helt klart! Dock fick jag också erfara att den är rejält vass (aj!) så jag håller kvar i min taktik att bara använda den när jag pysslar själv, ensam, och aldrig när jag har barnen med mig...

 

 

 


RSS 2.0