Metamorphosis

...GARN (och lite stickor) från 3 stickor, frankerat med de lämpligaste av frimärken för ett paket fullt av garn!

Förra veckan föddes nämligen en liten Nora som redan innan hon föddes var lovad en liten kofta i stil med den som Lille J fick när han var nyfödd. En icke-skrikig färg var önskad av Noras mamma och mitt val bland de icke-skrikiga färgerna föll denna gång på en ganska mild ljusblå färg.
Det kändes liksom passande för en liten Nora.

I paketet gömde sig även en härva gult, tvåtrådigt Kampes som köptes enbart för att jag kände ett enormt sug att färga ett brandgult garn!

Ärligt talat så har jag igen aning om vad det ska bli av det där garnet. Det är (hitills) ett rent nöjesköp, och faktiskt så är jag rätt nöjd med resultatet efter färgningen. Eventuellt att det blev lite väl orange?

Jag hade egentligen tänkt få skriva ett inlägg om en halvfärdig kofta - men tyvärr...
När jag väl tog fram måttbandet och måttade ordentligt inser jag att jag ökat på tok för lite i raglanskärningen!

Attans!

Så det är bara att repa upp.
Göra om, göra rätt.
(Ett lämpligt långfredagsgöra kanske?)

Men ni kan ju i alla fall få se garnet jag hittat till mina små gurkknappar.
Ett mild-grönt ullgarn.

Och jag kan ju alltid försöka se de bra sakerna i allt detta upprepande. Det var ju ändå tur att jag upptäckte missen nu, innan jag ens delat upp raglanen i ärmar och bål, och det är ju tur att det är en liten kofta jag stickar på och inte en vuxenstor!

Nu är den klar, min restgarnssjal.

Nog liten för att kunna användas som halsduk men samtidigt stor nog för att täcka axlar och rygg svepa när man sveper den om sig. Alldeles lagom med andra ord! 

Den blev klar alldeles lägligt för att lysa upp min vardag nu när världen omkring mest bara består av obestämbara brungröna nyanser och hallgolvet varje dag fylls av ny lera som dras med in. Egentligen har den varit klar en gång tidigare, då med volangkant - men faktiskt, det blev lite mycket, även för mig.

Stickad på 5½mm stickor av cirka 170 gram tvåtrådigt ullgarn.
Lite Kampes, lite Evilla och ganska så mycket Kauni.
Piffad med lite flätor och pärlor i ändarna.

Är dock inte helt vän med kanten.
Den vill till att rulla upp sig lite.
Funderar på om det skulle passa med en virkad, lite flikig kant?
Men det få bli nån gång senare, när mitt restgarnsförråd är påfyllt, för nyköp till en restgarnssjal känns liksom inte riktigt rätt, eller vad säger ni?

Nu är den klar, Pippitröjan 1.1.

Garn: Järbogarn Raggi
Stickor: 5,5mm
Mönster: Nej (vilket tyvärr syns på passformen denna gång)

Lyxigt material? - njaäe...
Perfekt passform? - verkligen inte!
Kläckfri finnish?  - nej, inte det heller...

Funkar den? - absolut!

Så här i efterhand hade jag nog satsat på att göra bålen på tröjan ännu längre, nästan så där så att det blir en klänning eller tunika. Vidare hade jag gjort ärmhålen vidare och ärmsluten smalare... men samtidigt är den ändå tillräckligt ok som den är nu för att bli använd här hemma. Kanske inte som fintröja, men väl som vardags-vara ute och plocka pinnar och krypar runt i gräset-tröja. Det finns ju trots allt vissa fördelar med att sticka av lättvättat raggsocksgarn!

Jag kommer nog att ge dessa pippitröjor en ny chans en dag, men då ska jag nog försöka hitta en raglanvariant istället.

Efter en tids velande blev det, efter kraftiga påtryckningar av storasystern som menade att jag faktiskt borde följa den idé jag hade från början, nya tag med Pippitröjan.
I mitt sökande efter inspiration till tröjan hittade jag många olika varianter på dessa Gotländska fiskartröjor och Pippitröjor. Slätstickade och ribbade. Breda ränder och smala. Vissa väldigt zick-zackiga, andra mer jämnbreda.

Själv fastnade jag efter lite teststickande och efter att ha repat upp första tröjförsöket för dessa rätt breda ränder med bara små "piggar". Tror att de kommer att göra sig bra på den här tröjan!

En fundering dock efter mönstersökandet - varför går så oändligt många mönster ut på att sticka både fram- och bakstyckena och ärmarna för sig för att sedan monteras ihop i efterhand? Är det bara tradition eller finns där någon vinst i allt detta monterande som jag missat? Är det kanske lättare att sticka eller blir passformen väldigt mycket bättre?

Själv satsar jag på att sticka fram- och bakstycket i ett och sedan plocka upp maskor för ärmarna och sticka även dessa på strumpstickor. Allt för att minimera monterandet. Återstår att se hur det fungerar....

Hjälp! Jag vet inte vad jag ska sticka!

Eller rättare sagt så har jag alldeles för många alternativ och är allt för velig för att kunna bestämma mig för i vilken ände jag ska börja...

Finnes: 3hg vitt Raggi, 1hg rosa Raggi, 1hg turkosblått Raggi
Behöves: Tröja till bäbis storlek ett år sissådär

Ursprungstanken var att det skulle bli en sån däringa Pippi-tröja av garnet. Ja, jag började faktiskt sticka på en här om dagen, men repade upp efter lite drygt fem centimeter då jag inte blev nöjd med den typen av rand jag valt. Och nu står jag här i valet och kvalet om jag ska köra vidare med Pippi-tröja 1.1 med ny randning eller om jag ska skita i det vita garnet och satsa på en rosa/blå-randig tröja istället? Eller strunta i det färgade garnet helt och ge efter för att till sist sticka en tröja med flät-ugglor på? Sånna där snajdiga ugglor som jag tidigare stickat på en mössa och lämna den där Pippi-tröjan till senare?

Velig, veligare, metamorphosis...

Detta var stickningen jag just avslutat och som nu flyttat hem till Pejgan för att värma henne nu i vinter. Som vanligt när jag stickar/syr/skapar till någon annan sker det med lite lätt oro kring om det ska blir bra och om mottagaren ska gilla det. Skulle jag kanske gjort på något annat sätt? En annan modell? Annat material?

Valet att göra den här sjalen lite assymetrisk var ett av de där valen som jag hunnit ifrågasätta mååååånga gånger under skapandets gång. Tanken är att det ska gå att ha lite så snedden så där när man har den svept om sig, med "snibben" ned över ena axeln samtidigt som sjalen ändå är bred nog för att värma ryggen (se bilden här under). Samtidigt ville jag ju att sjalen skulle vara liksidig nog för att inte kännas sned de gånger den används ihopkorvad som halsduk...

Så här när sjalen är klar och blockad kan jag tycka att det blev rätt bra med det assymetriska. Och framförallt är jag glad att jag valde att avsluta med en volang denna gång! Den passade fint ihop med det väldigt cerisa garnet och gjorde liksom sjalen lite roligare!

Mönster: Mönster är överkurs just nu. Här fristickas det!
Garn: Bambino ull, sissådär 130g eller så?
Stickor: 5½ mm lååååång rundsticka



Ang. detta med ett projekt åt gången eller inte så vill jag förtydliga att jag verkligen inte är en enprojekts-människa! Har jag mindre än tre stickningar igång samtidigt så känns det lite konstigt faktiskt, oftast är det 3-4-5 på G + då alla de som ligger på planeringsstadiet som jag inte ens försöker räkna...

Ibland kommer jag dock till ett stadie där jag faktiskt får lov att lägga band på mig själv och faktiskt se till att få klart ett projekt innan jag tillåter mig att börja på något nytt. Det kan vara gånger som nu när jag stickat åt någon annan eller gånger då jag faktiskt måste få loss stickorna från ett projekt för att kunna börja på nästa!

(det sistnämda skulle ju i och för sig kunna gå att undvika genom att köpa dubletter av de stickor jag använder mest...)

En del av nöjet med att ha avslutat en stickning (mer om den kommer när den nått sin mottagare) tycker jag är att på allvar få börja klura och planera nästa stick-projekt!

"Långa armar, korta ärmar
Här är klappen som dig värmar!"

Nödrim är också rim! Det är viktigt att komma ihåg i julrimstider!

Nåväl, min syster råkar, liksom jag, ofta ut för gisslet med ärmar som är för korta. Detta i kombination med att sitta i kalla lektionssalar är ingen hit, och enklaste (och snyggaste?) lösningen på det kylslagna problemet är ett par pulsvärmare/pärlmuddar!

Stickor: 2½mm
Garn: Bambino ull, ca 35g kanske?
Mönster: En rapport över 20 varv x 5
Övrigt: 150 glaspärlor/mudd

Bra och dåligt: Det blev bra med zz mönstret som gick jämt upp runt mudden. På minussidan ska väl vara det att jag bara hade hunnit sticka dem när hon skulle få dem så hon fick ett par halvfärdiga muddar i paketet som jag sytt ihop i efterhand...

Att bo ute på landet har helt klart sina baksidor.
Det märker man inte minst vintertid, med all kyla och mörker.
Men samtidigt finns det ju otroligt många fördelar att bo så här till.
Som alla dessa fantastiska himlar man får ta del av utan att de skyms av bygnader eller dränks av stadsljus! De kan förgylla den tröttaste dag!

Nytt garn att sätta stickorna i hör ju också helt klart också till vardagens glädjeämnen! Tack vare min mor och min bror har jag nu fått lite nytt garn att sätta stickorna i! Fick nämligen hjälp av min garnbulvan mamma att handla när hon hade vägarna förbi Garn Väv & Inplock en dag när de hade lite jubileums(?)rea!

Beställningen var;
- Fårkrulligt garn till ett gosedjursfår
- Tre nystan av färggrant drops delight
- Järbos Raggi till en "pippitröja" i bäbis/småbarnsstorlek (Som sagt var, finlir med 3mm stickor är inte aktuellt just nu. Inte när det ska stickas hela plagg i alla fall . Här är det tjockt garn och tjocka stickor som gäller just nu!)

Färgerna överlät jag till min mamma att välja utifrån vad de hade hemma i butiken - och jag måste säga att jag tycker att hon gjorde bra val. Tack vare min bror kunde jag sedan få garnerna leverade ända in i köket! ♥

Tips ett: Receptet för att lyckas bli färdig med något trots mycket begränsad sticktid lyder:

Små projekt
Tjockt garn
Tjocka stickor

... ett par Lovikkavantar i barnstorlek till exempel.

Tips två: Om du tycker att vantar av traditionell Lovikkamodell blir för vida kring handleden, så där så att de släpper in kalluft och snö, ja rent av vill till att trilla av - ja då vill jag tipsa om att sticka på ribbade skaft av ett lite tunnare och mjukare garn. Ta gärna ett garn som inte tovar sig, så att du lugnt kan tova själva handen på vanten  utan att riskera att tova mudden.

På så sätt utnyttjar du också det bästa av de två garnerna och får en vante med tät och varm hand och en mjuk och stretchig mudd!



En bonusbild på vår katt som inte har något alls med vare sig vantar eller garn att göra men som lätt kan misstas för en ovanligt stor ekorre.

Pedagogiskt och fint hjälper färgskiftningen i garnet till med att visa hur stickandet liksom går runt i åttor. Möbiussjalen har för övrigt visat sig vara just så icke-koncentrationskrävande som jag hoppats på.
Jag har med andra ord hunnit /kunnat sticka lite nu och då, trots livet runt om som snurrar på runt om! Inte illa alls!

Har lagt upp maskor till en Möbiussjal, och jag har därför även fått svar på min undran kring hur det blir om man  bara stickar räta maskor hela tiden. Och ja, det blir precis som Åsa skrev, att i och med att man stickar sjalen från mitten och utåt så blir resultatet att man får en sjal som ser ut att vara till hälften slätstickad med räta maskor utåt och till hälften slätstickad med aviga maskor utåt, trots då att man egentligen stickar slätstickning åt samma håll... (de är förvirrande och faschinerande de här Möbiussjalarna!)

Funderar på att bara sticka aviga i några varv för att få en ribbad sjal. Det känns lagomt avancerat för ett "inte tänka alls" -projekt.

(Problemen med att kommentera i blogspotbloggar tycks visst ha löst sig det också - fast vad som var fel där har jag ingen aning om)



Tips! Är du sugen på att sticka något rosa och på samma gång ge ett bidrag till insamlingen för Rosa bandet-insamlingen tycker jag att du ska kika in hos Solängel där hon auktionerar ut egenspunnet garn + matchande stickväska och stickmarkörer.

Ja, visst var det väl så att jag brukade sticka?
Jag har ett svagt minne av att jag brukáde göra det.

Den sista tiden har det dock inte blivit många maskor stickade.
Knappt några alls.

Ja, det  har varit nära att jag packat undan mina pågående (nåja, snarare stillastående) projekt i väntan på bättre tider. Att packa undan har jag dock inte heller haft tid att göra, så de ligger ännu kvar där på byrån i sina påsar...

Det enda projekt som faktiskt vuxit lite den senaste tiden är restgarnssjalen jag börjde på i våras. Den är nog inne på sitt sista nystan nu. Dock visade det sig att det garnet var aningens lite tunnare än allt det andra jag använt och för att kompensera för det har jag dubblat antalet maskor och låter sjalen avslutas med en volang.

Jag vet inte om det blir för mycket med både restgarner, regnbågsfärgat och volang, men mycket av det goda är ju bara härligt. Eller?

Vem vet, kanske blir det lite tofsar, flätor och pärlor också...

Morötter har jag stickat förr, men denna är den första med lite rassel i!

Precis som förut är moroten stickad av bomullsgarn på 3mm stickor och stoppad med polyestervadd.
För att få till rasslet har jag använt mig av ett sånt litet plastägg som finns innuti chokladägg, fyllt det med små plastpärlor och sedan limmat igen. OBS! Limningen är viktig här för att inte ägget skall kunna öppnas när man klämmer på moroten!

Dock tycks bäbisen ännu vara med intresserad av att knaga på saker (vi misstänker tänder på g) och inte skaka på dem så det ser ut som att jag får sticka några lite mer gnagvänliga morötter också...

Det jag tidigare verkligen uppskattat med att sticka jämfört med att sy har varit att det aldrig blivit några ufon* liggande.

Tills nu då...

Här sitter jag nu med en ärmlöskofta, en två centimeter hög mössa, en restgarnssjal jag inte riktigt vet hur stor den ska bli och hur den ska avslutas.

Inte ett slutfört projekt inom synhåll!

Kanske kommer jag ikapp mig vad det lider?
Kanske inte?
(Jag hoppas på det förstnämnda)



* ufo = unfinished object

Babykoftan är färdig, och den är till och med så pass i storlek att vi måste vika upp ärmarna nu i början!
Stickade visserligen efter 6/9 månader så det borde ju passa på en tvåmånaders bäbis, men man kan ju aldrig vara helt säker...

Mönster: Detta från Drops/Garnstudio.se
Garn: Drops Fabel färg 340p "blue lagoon"
Stickor: 2,75mm rundsticka
Övrigt: Knappar återbrukade från ett babypyjamas

Knappvalet föll tillsist på knapparna med spöket Laban på. Fina, rätt antal och sen passar de ju väldigt bra på just ett barnplagg!

Om man bortser från att jag var lite snål när jag stickade ärmarna och därför kompletterat koftan med små kilar i ärmhålorna för att göra ärmarna liiiite vidare upptill i alla fall så är jag väldigt nöjd med detta lilla koftprojekt!

Modellen är trevlig och känns bäbisvänlig och praktisk.
Mönstret är lättstickat men ändå effektfullt med alla kortvarv.
Färgskiftningarn i garnet gjorde sig väldigt bra, bättre än förväntat.

...och sist men inte minst.

Den blev klar innan den var urvuxen!

Mycket möjligt att det blir fler koftor efter det här mönstret.
Antingen i större storlek till min egen bäbis eller som present!

Detta att planera ett plagg, välja garn, modell och detaljer tycker jag nog är lika roligt som att sedan sitta där i slutänden med ett färdigt plagg i handen.

Med bara 1/3 ärm, ett framstycke och lite smådetaljer kvar så lyxar jag till det med att börja fundera på vilka knappar som ska sitta på bäbiskoftan!

De gröna blomknapparna passar perfekt till de gröna partierna av garnet, men tyvärr har jag bara fyra av dem och måste i så fall komplettera dem med en eller ett par andra knappar också.

En radda uddaknappar i olika ljusblå toner kanske?

Eller storasyster och lillebrors förslag, de med spöket Laban på?

Eller kanske de alltid gångbara pärlemorknapparna?

De ljusrosa har jag nog redan räknat bort, tror jag.
Det gjorde sig liksom inte med accent-färger på den här koftan.

Tja, den som väntar får se...

Koftan ser i alla fall ut att hinna bli klar innan den blivit urvuxen, och bara det i sig känns ju som en seger!

Har länge tyckt att Möbius- (Moebius-) sjalarna verkat spännande, just för att de är Möbiusband med allt vad det innebär i att vara oändliga och bara har en sida osv.

Alla bilder jag sett tidigare har dock varit små nätta skapelser, piffigt draperade över modellens axlar.
Fint absolut, men inget jag skulle använda.

Sen klickade jag in hos MammaP och såg hennes Möbius...
Det är ju SÅ man ska bära upp en Möbius!

Plötsligt känns det självklart att jag också ska sticka mig en Möbius!
(sen riktigt när jag kommer att få tid till det återstår att se...)

Garnet är i allafall inhandlat och redo.  
Det blev ett nystan Kauni, köpt för presentkortet jag fick av barnens farföräldrar som "grattis till bäbisen-present" istället för en blombukett. (Trevlig idé det där med presentkort på skapandematerial tycker jag) 

De pärlor som blev över från knapphalbandet jag pysslade på övertid matchar alldeles väldigt bra så de får kanske får vara med på ett hörn de också?

Om nu barnafödande tydligen inte är vad jag ska ägna mig åt de här dagarna så kan jag ju alltid passa på att beta av ett och annat UFO som blivit liggande, som paret med sneakers-sockor.

Den första strumpan stickades klart redan förra sommaren, och nu ett år senare har den till sist fått sig en partner!

Garn: Drops Fabel 672p (ett nystan räckte till bägge sockorna)
Stickor: 2½ mm strumpstickor
Mönster: ett otroligt vanligt sockmönster, fast med bara 1cm skaft

Tanken med dem är att förlänga kjol-, strumpbyx- och Converse-säsongen genom att kunna ha låga ullsockor i skorna.

Vi får se om det funkar!?